Inga sovmorgnar för Adielsson

Hans Adielsson kan se tillbaka på en mångsidig och lång karriär, både som galopp- och travtränare. Nu har Hans lämnat in licensen och ska njuta av livet som pensionär. Frågan är hur det går med den saken...

Rent geografiskt fanns det inte några goda förutsättningar. Hans Adielsson är född i Umeå och för 75 år sedan – fyllde förresten 75 så sent som den 17:e december – fanns det knappt galopphästar på vykort i Västerbotten.

Inte blev det bättre av att han som liten pojke flyttade med familjen till Östersund. Men ändå – 1972 blev han professionell galopptränare och idag är han en ikon inom svensk galopp. Och egentligen kan hela karriärens skyllas på Lunds Universitet.

– Våra föräldrars tankar var att vi barn skulle ha en akademisk utbildning och på den tiden fanns det Lund eller Uppsala att välja på. 1958 hamnade vi i Malmö med närheten till Lunds universitet.

Men hästarna lockade Hans. Han var på plats på Jägersro, körde häst hos Bertil Jansson och började på dåvarande lilla banan innan han efterhand fick börja köra även på den stora banan. Men hela tiden var han fascinerad över de vackra galopphästarna som tränades på gräsbanan intill. Hans Adielsson sökte sig ett galoppstall och 1964 red han sitt första löp på danskfödda Carissmia II och första vinsten tog han på likaledes danskfödda Boysan. På något sätt kunde han inte få nog av hästar utan red galopphästar och körde travhästar. Men så var de det där med den akademiska utbildningen, Hans skulle bli lärare.

– Jag la inte ner minsta energi på skolan och hade det inte varit för mamma så hade det inte blivit någon examen, erkänner han idag.

Men plugga skulle han, skickades till Tyskland i tre månader för att kunna fixa tyskakursen och till slut var Hans Adielsson utbildad lärare (alla syskonen Adielsson har akademisk utbildning så flytten från Östersund till Malmö lyckades).

– Jag började jobba på Augustenborgsskolan och det var ett tufft område på den tiden. Men jag gillade det.

Han jobbade som lärare i tre år innan han 1972 blev professionell galopptränare – men fortfarande med en heltidstjänst som lärare.

– Vi drog igång med 3-4 hästar, men efterhand växte det och jag gick ner på halvtid i skolan.

Till slut räckte inte tiden till utan Hans gick in och bad om tjänstledighet från lärartjänsten för att kunna satsa fullt ut på galoppen.

– Det är nog så att jag fortfarande är tjänstledig från min lärartjänst, säger han och skrattar.

Fram till 1988 satsade han fullt ut på galoppen. Var den dominerande tränaren, tillsammans med hustrun Mai, i Sverige och mer eller mindre samlade på championat. Derbyvinsterna med Rossard och Humbug är något han värderar mycket högt – men Hans och Mai vann nästan alla storlopp som gick att vinna på den tiden.

Visst hade han fuskat en aning med travet tidigare, men visst förvånade han många 1988 när han plötsligt skiftade till travet. I bakgrunden fanns Lars Thulin (Stall Superbus) som gjorde en gigantisk satsning på travsporten och Hans skulle träna de hästarna. Dyra toppston köptes in från USA, satsningen kostade miljoner och i centrum Hans Adielsson.

– Idag kan jag se tillbaka på den tiden och tycka att jag var för dålig för att träna de hästarna på 1990–talet, först på 2000–talet började jag få bra snurr på verksamheten.
Men då var satsningen över, en dag i slutet av 90–talet fick Hans frågan av Lars Thulin om han inte skulle ta över alla hästarna. Prislappen var nio miljoner.

– Visst var det ekonomisk idioti. Efterhand förstod jag att jag tvingades sälja av och på 3–4 år hade jag betalt tillbaka allt. På den tiden gick det att sälja hästar till Tyskland och Italien. Hela tiden sa Lars att det var väl ingen brådska att betala av alla pengarna och faktiskt hade vi aldrig ett skrivet papper.

Hans jobbade på med travet, men hösten 2009 var han trött och sliten. Strax före jul gick han till Michael Lönborg som då var lärling och försteman i stallet och undrade: – Har du F–skattsedel?

Det hade Lönborg och i nästa mening hade Hans överlåtit hela sin rörelse till den unge Lönborg. Själv skulle Hans ta det lugnt. Det höll i två månader, sen började det klia i kroppen. Ett samtal till Erik Penser löste problemet.

– Erik hade tidigare frågat om jag inte ville komma över och träna hans hästar i England. Och nu såg jag möjligheten.

På våren 2010 drog Hans, Mai samt Carola och Nicole ”Loppan” Nordblad till Lambourn. Det var lite som en dröm för Hans.

– Ska jag vara ärlig hade jag gärna stannat livet ut i England. Livet, hästarna, miljön – men 2013 stod jag en dag och tittade in i stallet och insåg att vi inte hade tillräckligt bra hästar.

Hans och ”Maisan” flyttade hem och började från noll igen.

– Mina galopphästägare hade flyttat till andra tränare, jag hade inte varit i branschen sedan 1988 men måste ju ha något att göra.

Hans insåg snabbt att det var en ordentlig satsning som gällde för att kunna få personal, för att få tillgång till de bästa ryttarna osv. Han tog kontakt med gamla travhästägare, fick ett stort stöd av travtränaren Lutfi Kolgjini (som han en gång i tiden legat i en tre år lång fejd med) och efterhand kom Bo Jacobssonin i stallet som en stor hästägare.

– En otroligt kunnig och kompetent man, någon som Svensk Galopp skulle kunna ha stor nytta av.

Under åren efter comebacken så vann Adielssons hästar ett 20–tal löp varje år, drog in i snitt 2,5 miljoner årligen och vann storlöp varje säsong. Kanske var det logiskt att Hans Adielsson stod som vinnare i sitt sista (eller är det säkrast att skriva senaste) löp som tränare. Det var när Kajsa Lindsjö – så typiskt Hans att hitta och matcha fram unga ryttartalanger – vann med Fire In the Sky på Bro Park.

Men allt har sin tid och efter säsongen 2018 flyttade Hans och Mai upp till Stora Alby strax utanför Stockholm. Där bor han nu granne med sonen Erik och dennes familj samt med travtränarna Svante Båth och Stig H Johansson.

– Där har du förklaringen till att vi flyttade upp. Vi ville helt enkelt komma nära barn och barnbarn.

Att beskriva en Hans Adielsson i en enda text går bara inte. Det här är bara att skrapa lite på ytan hos en man som…

… enligt stallbacksnacket på Jägersro sa att nästa person som kommer genom den dörren ska jag göra till champion. Den personen blev champion.
… steg upp och började jobba klockan 4 varje morgon.
… kunde alla telefonnummer utantill, men med smartphone och ett knapptryck var den kunskapen onödig så istället lärde han sig alla bilnummer - till bilarna på Jägersros stallbacke - och vem som ägde dem - utantill.

Det finns ytterligare skrönor om honom, berättelser som med all sannolikhet kommer att bli frodigare och mustigare med åren. Nu har han alltså slutat som tränare (engelsmannen Paul Fitzsimons tar över) och inledde sitt pensionärsliv med en resa till Las Vegas. Lyxhotell, besök på en NHL–match i hockey, en NBA–match i basket, en NFL–match i amerikansk fotboll en stor rodeouppvisning, provkörning av McLaren, Ferrari och Lamborghini – och en helikopterutflykt över Grand Canyon. Allt en 75–årspresent från sonen Erik.

Så till sist Hans Adielsson. Hur är det att vara pensionär?
– Jag kan inte sluta jobba, jag är i stallet hos Svante Båth kvart över fem varje morgon.