Skip to main content

Svenskt demenscentrum överlämnar rapport om tvångsåtgärder till regeringen

Pressmeddelande   •   Nov 01, 2010 11:56 CET

Det är hög tid att reglera användningen av tvångs- och skyddsåtgärder inom demensvården. En ny lag bör utformas som säkerställer den enskilde vårdtagarens behov av skydd på ett rättssäkert sätt. Lagen bör omfatta personer med allvarlig kognitiv störning, inte en viss diagnosgrupp. Det är några av slutsatserna i den  rapport som Svenskt demenscentrum idag överlämnar till äldreminister Maria Larsson.

Rapporten heter För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården och är en redovisning av det regeringsuppdrag som Svenskt demenscentrum fick sommaren 2009. Uppdraget har handlat om att ta fram ett kunskapsunderlag som belyser balansen mellan nödvändiga skyddsåtgärder, som ett led i en god demensvård, och den enskildes behov av integritet. Socialdepartementet har även efterfrågat kunskap om bland annat hur användningen av tvångsåtgärder vid  demenssjukdom kan begränsas och internationella erfarenheter av lagstiftning på området.

I Sverige saknar användningen av tvångs- och skyddsåtgärder inom demensvården stöd av befintliga lagar och förordningar. Ändå är det vanligt med t ex låsta dörrar på landets äldreboenden och sänggrindar som begränsar vårdtagares rörelsefrihet. Denna ”laglösa” situation är oacceptabel för alla parter anser författarna till För vems skull?

– Många vårdtagare är idag helt utlämnade till omsorgspersonalens egen bedömning av behovet av skyddsåtgärder. Det är lika orimligt som att personal, utan juridisk skolning, dagligen ska behöva handla på ett sätt som riskerar att vara brottsligt, säger Lars Sonde, utredare på Stiftelsen Äldrecentrum och projektledare för Svenskt demenscentrums uppdrag.

Rapportförfattarna konstaterar att det behövs en lag som tydligt reglerar under vilka förutsättningar åtgärder får sättas in utan den enskildes samtycke eller mot dennes vilja. Några grundprinciper för en sådan lagstiftning tas upp.

För det första är demensdiagnos av flera skäl ett mindre bra kriterium för att bestämma lagens personkrets. Avgörande i sammanhanget är om personen har rättskapacitet, det vill säga kan bedöma sin situation och fatta adekvata beslut. En del demenssjuka har rättskapacitet, andra saknar det helt eller i vissa situationer. Även icke-demenssjuka personer kan, på grund av t ex stroke, sakna rättskapacitet. Rapportförfattarna föreslår istället att lagen ska omfatta personer med allvarlig kognitiv störning

Utgångspunkten för en lagreglering måste vara den enskildes behov av skydd och att i största möjliga utsträckning begränsa användningen av tvångsåtgärder. Sådana ska betraktas som en sista utväg, när annan omvårdnad visat sig vara otillräcklig. Rapporten ger förslag på checklistor med åtgärder och frågeställningar som bör tas upp innan beslut om en tvångsåtgärd fattas.

– Ett kommande regelverk måste ställa tydliga krav på vad som ska ha gjorts innan en tvingande åtgärd får sättas in. Utgångspunkten måste vara regeringens proposition om värdegrund och Socialstyrelsens riktlinjer för en god demensvård, en personcentrerad omvårdnad. Vården måste ha den enskilda individens bästa för ögonen. Det innebär att en tvångsåtgärd aldrig ska kunna motiveras av låg personalbemanning, brister i lokalernas utformning eller av att personalen saknar utbildning säger Wilhelmina Hoffman, chef för Svenskt demenscentrum.

I rapporten föreslås även att tvångsåtgärder graderas. Högt upp på skalan placeras t ex flyttning till särskilt boende mot sin vilja, längre ner hamnar en larmmatta som aktiveras när personen lämnar sängen. Tanken är att ju mer ingripande en åtgärd är desto större krav på rättssäkerhet och möjlighet att överklaga. Graderingen kan också vara vägledande för vem som ska fatta beslut och hur samtycke till en åtgärd ska bedömas.

Socialstyrelsen bör ges tillsynsansvar i en kommande lagstiftning. Så har skett i Norge och England som nyligen lagreglerat detta område.

– Deras erfarenheter är överlag positiva. Båda länderna har lagt ner stora resurser på implementeringen. Genom att satsa på bl a utbildningar tydliggjordes intentionerna med lagen långt innan den trädde i kraft. Det tror jag är oerhört viktigt, säger Wilhelmina Hoffman.


För vems skull? Om tvång och skydd i demensvården
(Svenskt demenscentrum). Ladda ned rapporten » (pdf, 98 sid)


För mer information, kontakta:

Wilhelmina Hoffman
08-690 58 40 • mobil: 070 764 46 26

Lars Sonde
mobil 070 658 01 11

Sven Erik Wånell
08-690 58 09 • mobil: 070-725 03 65



Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera