Åkesson sommartalade i Sölvesborg

Några utdrag ur talet:

Ett speciellt tal:

"Partivänner,

Det här blir ett ganska speciellt tal.

Jag hade verkligen sett fram emot den här dagen, att så här mot slutet av sommaren och semestern få samla partivänner, nära och kära en härlig sommardag i den här underbara miljön i staden som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.

När jag först började fundera på vad jag ville tala om idag så bestämde jag mig för att fokusera på framför allt två saker.

Jag hade tänkt mig att jag skulle tala om de i många stycken bisarra reaktionerna på mitt Almedalstal och jag hade också tänkt mig att jag skulle tala om regeringens vänsterorienterade villfarelser inom barnomsorgen och den rådande förmyndarmentaliteten på det familjepolitiska området som gör att våra barns välbefinnande kommer i andra hand.

Så inträffade den närmast ofattbara tragedin i Norge och plötsligt ställdes allting på huvudet - både känslomässigt och politiskt. Den svenska politiska vardagen kändes futtig, väldigt långt borta. Så känner jag till stor del fortfarande.

Därför blir det här ett speciellt tal, men jag känner att det är ett viktigt tal. Det är mycket som behöver sägas för att vi ska få möjlighet att gå vidare.

Jag brukar ofta tänka att jag har ett av världens roligaste och mest givande jobb – och för det mesta är det verkligen så. Jag får träffa mängder av människor av alla de slag. Jag älskar tempot och intensiteten i det här livet, men när sådana här tragedier inträffar känner man sig maktlös.

Man vill göra någonting, man förväntas kunna ge alla svar och säga alla de rätta sakerna, och man vill kunna ge alla svar och säga alla de rätta sakerna, men det enda man egentligen kan göra är att visa empati och delta i sorgen.

Sådana här tragedier innebär alltid en prövning för alla oss politiker, alla oss folkvalda som företräder många människor. Och vi är alla olika rustade för att hantera tragedin."

 Stoltenberg:

"En som verkligen imponerat i dessa tider är den norske statsministern, Jens Stoltenberg, som hanterat den här situationen på precis det sätt man kan förvänta sig av en statsman. Trots att det här måste vara den kanske sorgligaste och svåraste perioden i hans liv –både på ett personligt och på ett politiskt plan – så har han hållit balansen, sagt det nationen vill och behöver höra.

Tryggt och stabilt. Inga överord, inga hätska utfall.

Han har också varit tydlig med en sak som jag vill framhålla som särskilt viktig, nämligen att olika åsikter ska accepteras i en demokrati, att de här förskräckliga händelserna inte får leda till häxjakt på åsikter man inte delar. Det är en mycket viktigt utgångspunkt i sådana här situationer och någonting som många har anledning att ta till sig."

Skulddebatten:

"Och därför blir man givetvis också förbannad på den skulddebatt som skapats efter de här terrordåden i Norge. En debatt som skapats och inte minst underblåses av samma krafter som under många år strävat efter att tysta debatten om den misslyckade invandrings- och integrationspolitiken.

Nu ser de sin chans att genom en klassisk, retorisk associationskedja skuldbelägga och tysta obekväma röster. I stort sett alla som fört fram kritik mot ett misslyckat samhällsexperiment – allt från oss sverigedemokrater till några av Europas tyngsta politiska ledare, som på senare tid kommit till insikt och dömt ut multikulturalismen som samhällsmodell – alla har vi på olika sätt hamnat i skottlinjen.

Det är både smaklöst och djupt ohederligt.

Vi har också sett tongivande debattörer som på fullaste allvar menar att man inte ska få använda vissa ord i debatten eftersom de på något sätt påstås trigga människor att utföra våldsdåd som det vi nu sett.

Det gäller till exempel ord som ”massinvandring” och ”mångkultur”.

Alltså, allvarligt talat..? Den riktning som den här debatten har tagit gör mig arg, men den gör mig också rädd för de konsekvenser vi riskerar att få se.

Något av det allra första som Jens Stoltenberg sa efter de här dåden var, att svaret på sådana här terrorhandlingar – sådana här attacker på det öppna, demokratiska samhället – är mer demokrati och mer öppenhet. Jag delar den uppfattningen, men uppenbarligen finns det starka krafter, inte minst här i Sverige, som vill något helt annat.

Låt mig säga så här: Självklart är det viktigt att se över det politiska klimatet, att sträva efter en sansad debatt och minskad polarisering. Och det är inte bara viktigt nu, i den här extrema situationen – det ska vara en ständigt pågående process i samhällsdebatten.

Inte på så vis att alla partier ska tycka och tänka likadant eller att vi ska lägga lock på viktiga debatter, men att vi – i det politiska samtalet – skalar bort de värsta avarterna, undviker de allra skarpaste formuleringarna om och mot våra politiska motståndare. Att vi för debatten med respekt och förståelse för andras åsikter.

För det har alla ett ansvar.

Jag har ett ansvar för hur jag uttrycker mig. Alla ni som är här och som på olika sätt deltar i det politiska samtalet har ett ansvar. Andra partiers politiker har ett ansvar. Samhällsdebattörer i allmänhet har ett ansvar.

Medierna har ett stort ansvar för att inte piska upp stämningar som leder till hat och våld, och jag måste säga att det är ett ansvar man i många stycken varit synnerligen dåliga på att ta under de två veckor som nu gått sedan terrordåden i Norge. Det är många som har anledning att skämmas i dessa tider."

Angående åsiktsgemenskap:

"Den passage som kanske tydligast definierar honom och som enligt min mening erbjuder det mest sannolika svaret på vad som är den primära drivkraften bakom hans illdåd, är dock det stycke där han beskriver att han mycket väl kan tänka sig en framtida allians med Mellanösterns mest militanta islamister.

Om islamisterna förser honom med massförstörelsevapen, som han kan använda mot oliktänkande i Europa, så är han beredd att i utbyte bistå islamisterna i kampen för att störta de sista kvarvarande icke-islamistiska regimerna i området och omvandla hela Mellanöstern till ett muslimskt kalifat… 

Inte ens antiislamismen är alltså helig för honom… "

"Efter att med stor vånda ha läst igenom detta bisarra manifest kan jag bara finna tre tänkbara förklaringar till att någon skulle komma på den befängda idén att anklaga oss Sverigedemokrater för att ”dela ideologi” med den här människan.

1. Det kan vara så att personen i fråga inte har läst manifestet utan endast bildat sig en uppfattning utifrån tillrättalagda andrahandsuppgifter.

2. Det kan förstås också vara så att personen i fråga inte kan någonting om politik i allmänhet eller om Sverigedemokraternas politik i synnerhet.

3. Det kan dessutom vara så att personen i fråga vet att anklagelsen är en lögn, men framför den ändå av propagandistiska skäl eftersom man anser ändamålen helgar medlen.

Oavsett vilken av ovanstående kategorier man tillhör så borde vederbörande skämmas!"

Manuset i sin helhet kan laddas ned här.

För vidare information:

Martin Kinnunen
Pressansvarig
Telefon: 08-786 62 39
E-post: martin.kinnunen@sverigedemokraterna.se