Skip to main content

Talmanus: Jimmie Åkessons sommartal på Sommarfestivalen 2017

Pressmeddelande   •   Aug 26, 2017 13:55 CEST

Idag, lördag den 26 augusti håller Jimmie Åkesson Sommarfestivalens traditionsenliga sommartal i Sölvesborg. Observera att det är det talade ordet som gäller.

Talet börjar 14.00

-----

Sverigevänner!

Det känns fantastiskt härligt att ännu en gång – den åttonde gången i ordningen – få välkomna er alla till härliga Sölvesborg.

Den här gången inte till Fyra Årstiders Park, vi har helt enkelt blivit för många för att vara där, utan till anrika Slottsudden och årets upplaga av Sommarfestivalen.

Det här är alltså åttonde året i rad som jag har ynnesten att få hålla sommartal här hemma, och även om platsen är ny för i år, så är det mesta i övrigt sig likt.

Fint väder, härlig stämning, mycket folk.

Precis som det ska vara när vi tillsammans gör vårt bästa för att mjölka ur det sista av sommaren.

Jag minns det första sommartalet, några veckor före valet och riksdagsinträdet 2010.

Vi var några hundra som samlades i Fyra Årstiders Park – ett lyckat arrangemang på den tiden.

Efteråt serverades smörgåstårta för 300 personer i Folkets hus.

På efterfesten förra året var vi nästan tio gånger så många…

Det är utveckling, Sverigevänner!

Vi fortsätter växa!

SOMMAREN 2017

Jag tillhör den skara som försöker undvika att åka utomlands på sommaren.

Sverige är som vackrast på sommaren, och det är framför allt på sommaren man är särskilt glad för att man får bo i det här landet.

Tyvärr har det inte bara varit sol och bad som präglat den här sommaren.

Terrorn – den islamistiska terrorn – har slagit till igen i vår omedelbara närhet.

I Barcelona, i Åbo.

Fler oskyldiga människor – fler män, fler kvinnor, fler barn – har fått betala med sina liv för att religionskrigare vill krossa vår civilisation, krossa vårt sätt att leva – ta vår frihet ifrån oss.

Terror i Barcelona, i Åbo, i Paris, i Bryssel, i London är i lika hög grad terror mot oss som ett terrorattentat på svensk mark.

Vi är många som frågar oss när det här ska ta slut?

Finns det något slut?

Kommer den här terrorn någonsin att upphöra?

Den bistra sanningen är tyvärr den, att det inte finns något givet slut.

Terrorn kommer inte att upphöra av sig självt.

Terrorn kommer inte att sluta förrän vi i Väst – samlat – ser till att avsluta den!

Därför måste kampen mot terrorn fortsätta, därför måste kampen mot terrorn intensifieras.

Vi ska – med all den kraft och alla de resurser vi kan uppbringa – se till att trycka terroristerna tillbaka till de hålor de krupit upp från!

I Stockholm pågår sedan några veckor tillbaka ett slags demonstration.

Ett större antal asylanter har mer eller mindre ockuperat Medborgarplatsen, och vägrar gå därifrån innan de fått besked om att stanna i Sverige.

Nu har man dessutom flyttat in demonstrationen på ett antal skolor.

Det är faktiskt lite provocerande att de valt just Medborgarplatsen för detta – en plats som för många är en stark symbol för medborgerliga fri- och rättigheter. Många av de som befinner sig där har inte ens rätt att vistas i landet.

Fast de tänker kanske på att Medborgarplatsen förr hette Södra Ba(r)ntorget – de är ju barn, menar jag.

Nej, Sverigevänner!

Det mest provocerande är förstås att människor som fått avvisningsbeslut och uppmaning att lämna landet, kan sitta där – helt öppet – utan att någon gör någonting.

Varför är polisen så passiv?

Varför identifierar man inte demonstranterna?

Varför ser man inte till att ta de som uppehåller sig i Sverige illegalt i förvar i avvaktan på utvisning?

Det är oerhört provocerande.

Det är oerhört frustrerande att bevittna en sådan total slapphet hos myndigheterna.

Frustration är dock ingen anledning att ta sig dit och skrika okvädningsord.

Den som gör så, spelar vänsterliberalerna rakt i händerna.

Låt mig vara tydlig:

Det bästa motståndet mot vanstyret är sans och balans.

Det bästa motståndet mot vänsterliberalernas slapphet är att visa på ett seriöst, ansvarstagande alternativ.

Den Sverigevänliga rörelsen står över splittring och polarisering.

Den Sverigevänliga rörelsens uppgift är att samla nationen.

Men visst blir man frustrerad!

Och jag tänker att det måste vara minst lika frustrerande för den enskilde polisen, som finns på plats men som inte tillåts göra sitt jobb.

En sådan total slapphet.

Jag läste häromdagen att man stoppat utvisningen av en 19-årig afghan eftersom han skickat in en ansökan till gymnasiet…

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Sverigevänner!

Detta är verkligheten i Sverige 2017.

Sverige, som påstås ha tuffat till sig, som påstås ta ansvar.

Vad är det för moral som skapar en sådan här verklighet?

Vad är det för värderingar som ligger till grund för ett samhälle där den som utnyttjar systemen och struntar i myndigheterna kan fortsätta utan konsekvenser?

Sverigevänner!

Det är samhällsfarliga värderingar.

Det är värderingar som skapar splittring och polarisering, värderingar som urholkar gemenskap och tillit, som urholkar hela grunden för vår samhällsmodell.

Låt oss slå fast några saker, som nog för de flesta människor är rena självklarheter, men som det vänsterliberala etablissemanget i Sverige sedan länge övergett:

- Sverige är inget allemansland!

- Det välstånd som skapats här över generationer – genom slit, genom uppoffringar, genom pliktkänsla – det är vårt välstånd.

- Visst kan vi dela med oss av vårt välstånd till de som har det sämre i fattigare delar av världen, men det ska inte ske på bekostnad av vår egen välfärd.

- Det ska inte ske på bekostnad av de av våra egna som idag är gamla, och som byggt upp vårt välstånd.

- Det ska inte ske på bekostnad av våra barns möjlighet till bästa möjliga utbildning.

- Det ska inte ske på bekostnad av funktionsnedsattas rätt till ett värdigt, aktivt liv.

- Det ska inte ske på bekostnad av våra sjukas rätt till bästa möjliga vård.

- Det ska inte ske på bekostnad av våra välfärdshjältars eller vår blåljuspersonals rätt till en trygg och säker arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor.

- Det ska överhuvudtaget inte ske på bekostnad av att vi själva får det sämre.

För det är nämligen djupt omoraliskt!

Sverige är inget allemansland!

Vårt välstånd är inte hela världens välstånd!

Sverigevänner!

För mig – som svensk politiker – är detta helt centralt.

Jag har i första hand ansvar gentemot våra egna medborgare.

Självklart gör det ont i mig att se hur människor runt om i världen far illa.

Självklart vill jag hjälpa.

Men det gör också ont i mig att se missförhållanden här i Sverige.

Det gör ont i mig att se fattiga äldre – i Sverige 2017 – som tvingas till soppkök för att kunna äta sig mätta.

Det gör ont i mig att höra om människor – i Sverige 2017 – som dör för att de inte fått den vård de behövt.

Det gör ont i mig att se hur otryggheten brett ut sig så pass att människor – i Sverige 2017 – inte vågar gå ut när det är mörkt.

All politik handlar om prioriteringar – och åtminstone min moraliska kompass säger mig att mitt ansvar i första hand är gentemot vårt eget land och våra egna medborgare.

Det är den moraliskt riktiga prioriteringen!

Sverigevänner!

Det är den prioriteringen som skiljer oss från de övriga partierna, från det vänsterliberala etablissemanget.

Det är den prioriteringen som gör att vi är trovärdiga när vi utlovar satsningar, när vi talar om att återupprätta folkhemmet.

Människor från andra länder är välkomna att bo här med oss.

Så har det alltid varit, och exemplen på utlandsfödda som bidragit stort till det svenska samhället är oräkneliga.

Vi välkomnar goda krafter, precis som Sverige alltid har gjort.

Men Sverige ÄR inget allemansland.

Här ska inte råda kravlöshet.

Vill man vara en del av vårt gemensamma hem, så måste man anpassa sig.

Man måste lära sig språket, man måste lära sig hur vårt samhälle fungerar.

Man måste förstå och ta till sig de normer och värderingar som ligger till grund för vårt samhälle.

Man måste sträva efter att bidra till samhället och försörja sig själv.

Man tar seden dit man kommer!

Man gör sin plikt, innan man kräver sin rätt!

Då är man välkommen att bo här.

Och kan man inte acceptera dessa mest grundläggande krav, då får man faktiskt flytta någon annanstans.

Hursomhelst, Sverigevänner!

Sommarens stora inrikespolitiska händelse, som till och med innebar att många av oss fick avbryta vår ledighet, har förstås varit haveriet på Transportstyrelsen och det politiska efterspel som följde av det.

Jag tror att många kan ha svårt att förstå digniteten av det som skett – så även jag.

Jag vågar påstå att det är något helt unikt, att en generaldirektör medvetet och övervägt ”gör avsteg från gällande lagstiftning”, som man uttryckte det, alltså bryter mot lagen.

Det i sig är helt obegripligt, och det har ju också fått sitt rättsliga efterspel.

Men den verkligt stora politiska skandalen har handlat om att ett antal ministrar suttit på information om detta i ett år eller mer, utan att informera statsministern eller ens ansvarig minister.

Jag har fortfarande väldigt svårt att ta det till mig.

Det är något i regeringens historia som inte stämmer, menar jag är helt uppenbart.

Två ministrar har fått gå, men försvarsministern sitter än så länge kvar.

Visst, Peter Hultqvist är en uppskattat person i de flesta politiska läger, men det är ju inte hans personlighet som ska bedömas i frågan om misstroende.

Det är förtroendet som ska prövas, och utifrån det vi vet idag, är åtminstone mitt förtroende för försvarsministern närmast obefintligt.

Därför är det självklart för oss att fullfölja misstroendeförklaringen när riksdagen öppnar om ett par veckor.

Sverigevänner!

Vad den här soppan får för konsekvenser på kort sikt är svårt att säga.

Det verkar som att de borgerliga partierna är fast beslutna att hålla ihop sin allians, trots att den blir en alltmer bräcklig konstruktion.

Förutom att Moderaterna nu återigen är ett ledarlöst, allvarligt skadeskjutet parti, så är det uppenbart att både Liberalerna och Centerpartiet spelar lite av ett dubbelspel.

Jan Björklund och inte minst Annie Lööf har gång på gång under den här mandatperioden, varit de som räddat Stefan Löfven och hans vänner inom extremvänstern kvar vid regeringsmakten.

Nu verkar man göra det igen, genom att acceptera regeringens flygskatt.

Hur kan Centerpartiet med någon som helst trovärdighet kalla sig för ett landsbygdsparti, om man släpper igenom skatteförslag som innebär ett hårt slag mot just landsbygden och människorna som bor där?

Det är för mig helt obegripligt – men samtidigt inte förvånande.

Centerpartiet är nämligen inte längre ett landsbygdsparti.

Det är framför allt ett ultraliberalt storstadsparti utan djupare förståelse för de villkor människor utanför Stockholms tullar lever under.

Det blir alltmer tydligt att vi är den verkliga rösten för landsbygdens folk!

Hursomhelst, Sverigevänner!

På lite längre sikt, vågar jag både hoppas och tro att effekten blir ett nytt politiskt landskap i Sverige.

Mycket handlar såklart just nu om vilken riktning Moderaterna ska ta med ett nytt ledarskap.

Det verkar vara en öppen fråga, men sett till vilka som ligger bakom avsättandet av Anna Kinberg Batra, finns det en risk för att Moderaterna tar några steg tillbaka till den Reinfeldtliberala doktrinen.

Oavsett vilket, är den gamla vänster-högerdimensionen överspelad.

Situationen med två stora politiska block kan inte bestå.

Det mest naturliga vore istället tre block:

Ett socialistiskt, ett liberalt – och ett konservativt block som utgörs av Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna.

Den utvecklingen hoppas jag på, den utvecklingen tror jag på.

Och vi, Sverigevänner – vi ska vara den tydligt dominerande kraften i den konstellationen.

VÅRDEN

Sverigevänner!

Jag har i mina tal under det här året fokuserat mycket på hälso- och sjukvården – och det krisläge som råder i stora delar av landet.

I sommar har det uppmärksammats hur vårdavdelningar håller öppet utan sjuksköterskor.

Det är riktigt illa!

Forskning visar att det kraftigt försämrar patientsäkerheten, att människor faktiskt riskerar att dö, att dödligheten ökar märkbart för varje extra patient som en sjuksköterska ansvarar för.

Och jag har gång på gång under det senaste året upprepat att nyckeln är just personalens villkor.

Ska vi komma till rätta med bristen på sjuksköterskor och annan vårdpersonal, så måste fler vilja arbeta i vården.

Sverigevänner,

I vårt moderna folkhem är vårdyrket ett drömyrke!

Det handlar om lönen, det handlar om arbetsmiljön, det handlar om arbetsvillkoren i övrigt.

Vi har redan föreslagit stora satsningar för just det.

För fler händer i vården.

För att fler som vill, ska kunna jobba mer.

För att den som jobbar i vård och omsorg ska få uppleva mindre av stress och annat som är direkt hälsovådligt.

Fler måste vilja arbeta i vården – annars spelar det inte så stor roll hur många utbildningsplatser vi erbjuder.

Vården ska vara ett drömyrke!

Och då handlar det också om personalens fysiska trygghet

Ökad förekomst av våld och hot i samhället, avspeglas såklart också inom välfärden och inom sjukvården, där akutmottagningarna är speciellt utsatta när det gäller våld och hot.

Sverigevänner!

Det ska råda nolltolerans mot hot och våld mot vårdpersonal.

Det är givetvis en arbetsmiljöfråga, men det handlar i lika hög grad om patienternas och deras anhörigas trygghet.

Svensk sjukvård konfronteras idag med en helt ny kategori patienter jämfört med för några år sedan.

Brottstyngda personer som ingår i kriminella nätverk utgör ett växande problem.

Våldsbrott med skador som är relaterade till skjutvapen eller knivar drar ofta till sig mycket folk omkring akutklinikerna.

Inte sällan är det vänner och anhöriga till den brottstyngda patienten som hotar och ställer till problem för vårdpersonal och andra patienter.

Det är oacceptabelt att vårdpersonal, patienter och anhöriga ska känna sig otrygga i den svenska sjukvården.

Efter storbråket på Karolinska för någon vecka sedan gjorde Moderaterna ett snabbt utspel om skärpta straff.

Skärpta straff är förstås bra, men det tar tid att ändra lagar.

Vi vill därför också se direkta åtgärder, som går snabbare att implementera.

För det första: Vi vill att det inrättas säkerhetsklassade vårdplatser.

Om en hotfull eller orolig situation uppstår, ska man snabbt kunna avskilja vissa patienter –

och deras vänner och anhöriga – från övriga patienter.

På det sättet kan man skydda den drabbade patienten från eventuella hot, men det ger också ökad trygghet för vårdpersonalen.

För det andra: Vi vill att det införs nationella riktlinjer för hur dessa patienter ska tas om hand från det att de har kommit in på den säkerhetsklassade vårdplatsen till de ska återvända hem igen.

Sverigevänner!

Personal i vård och omsorg har rätt att känna sig trygga på jobbet!

Vi ska vara partiet som tar deras trygghet på allvar!

Sverigevänner!

Nu återstår ganska precis ett år till valet.

Även om det ser väldigt bra ut för oss, så står vi inför stora och svåra utmaningar.

Den som inbillar sig att vårt parti är ett självspelande piano, kan tänka om.

Det enda som vi vet fungerar för att nå framgång är hårt, långsiktigt, seriöst arbete.

Lyckligtvis är det just det vi är allra bäst på!

Första anhalten är kyrkovalet om några veckor.

Under devisen ”Tro och tradition” utmanar vi också på den kyrkopolitiska arenan det vänsterliberala etablissemanget, vars vision för Svenska kyrkan står i rak motsats till vår.

Man kan tycka vad man vill om att Svenska kyrkan håller politiska val, och att partier styr också i den kyrkliga sfären, men så länge den ordningen råder, är det vår plikt att göra vad vi kan för att få Svenska kyrkan på rätt köl igen.

Många är inte längre medlemmar i Svenska kyrkan, och de flesta i vårt land är sannolikt inte troende i någon traditionell mening.

Vi går inte särskilt ofta i kyrkan, prästen har ingen större roll i våra liv.

Innebär det att Svenska kyrkans roll utspelad?

Nej, Sverigevänner, det gör ju inte det.

Svenska kyrkan är fortfarande – på gott och ont – en viktig opinionsbildare i samhället.

Svenska kyrkan har betydelse i de allra flesta svenskars liv.

Inte minst är Svensk kyrkan fortfarande den största förvaltaren av vårt kulturarv, och för oss socialkonservativa nationalister är det otänkbart att lämna det i händerna på ett vänsterliberalt etablissemang, som inte förstår dess värde för samhällets gemenskap och sammanhållning.

Vi kan helt enkelt inte ge upp och ge vänsterliberalerna fritt spelrum.

Tvärtom, Sverigevänner, vi ska utmana – och vi ska vinna!

Så se nu till att rösta i kyrkovalet – och se till att alla ni känner gör detsamma!

Sverigevänner!

Nu är det allvar igen.

Det är dags att den politiska debatten börjar handla om sakpolitik – istället för ”debatten om debatten”, om ”vem tar vem”, om det politiska spelet i allmänhet.

Inte minst är det dags att den politiska debatten börjar handla om visioner igen.

Med tanke på de senaste årens utveckling – mot ökad otrygghet, segregation, splittring, polarisering, så är visionerna viktigare än någonsin.

Visionen för Sverige.

Vi har vår vision för Sverige klar!

Vår vision är ett modernt folkhem.

Ett återupprättande av tillit och gemenskap!

Ett återupprättande av trygghet och välfärd!

Ett Sverige där alla svenskar känner sig hemma – oavsett om man är född här eller om man valt att bli en del av oss senare i livet.

Ett gemensamt hem, där vi uppmuntrar och belönar flit, ärlighet och ödmjukhet, där beteenden och handlingar som skadar det gemensamma – och som skadar andra människor – beivras och bestraffas.

Ett gemensamt hem byggt på solidaritet, förnuft och gemensamhet.

Och även om det kan se mörkt ut emellanåt, så är det min övertygelse att vi kan nå dit.

Vi kan nå dit!

Med betoning på VI.

De gamla partierna kommer inte att göra det – inte av egen kraft.

Det är de som har skapat den situation vi har idag.

Det är deras förvridna teorier, deras bristande verklighetsförankring , som lett oss till den här situationen.

Ska det bli en förändring på riktigt, då måste den genomföras av någon annan.

Och det, Sverigevänner, det är vår uppgift!

Det är vi som måste göra det!

Det är vi som ska göra det!

379 dagar kvar – Nu kör vi!