Skip to main content

Välviljans tyranni

Blogginlägg   •   Jan 20, 2017 15:52 CET

Rätten att få bruka sin skog är en förutsättning för att ersätta fossila produkter.

Allt som görs med goda föresatser leder inte till goda resultat. 

För att bygga trähus - vilket väldigt många tycker är något vi ska göra än mer än vad vi gör idag - krävs det att det finns råvara. För att det ska finnas råvara som kan förädlas krävs det att det finns skogsägare som har rimliga förutsättningar att bruka sin skog. 

Om träbyggnadsindustrin inte ska vända sig utomlands förstås, men det är ju lite onödigt med tanke på att 70 procent av Sverige är täckt av skog.

Skogen är en fantastisk resurs, både för rekreation och för att bruka. Sverige har förmodligen världens mest hållbara skogsbruk och det är något vi ska slå vakt om. Med frihet under ansvar har detta utvecklats genom årtioenden. Och självklart behöver vi värna skogen, den är bra för mycket. Men om allt fokus läggs på att skydda skog blir det svårt att bygga trähus i den utsträckning som behövs för att minska klimatpåverkan och svårt att överhuvudtaget ersätta fossila produkter med biobaserade i den utsträckning världen behöver. Ajöss med målet om fossiloberoende Sverige.

Restriktionerna för skogsbruket har inte orkestrerats av någon ondsint människa som hatar skogsägare eller skogsindustri. Tvärtom finns det alltid goda föresatser bakom regleringarna. Men reglering läggs på reglering som läggs på reglering utan att ha koll på vilka konsekvenser detta får i verkligheten. Jag kallar det välviljans tyranni.

Välviljans tyranni möter också träbyggnadsindustrin när den bygger bostäder. Ingen kan bestrida att Sverige har massor med mark. Det räcker att flyga över valfri del av landet för att se att mark, det har vi gott om. Men trots det är det svårt att komma över mark. Inte bara för att den inte är planlagd, utan för att den är belagd med restriktioner. Det kan vara riksintresse av olika slag eller statligt eller kommunalt naturreservat. Oftast kommunalt. Stockholm har faktiskt mycket mark som inte är bebyggd, men den går inte att bebygga på grund av att den är klassad som naturreservat eller ett statligt riksintresse. 

I våra byggregler kan man ibland skönja den sociala ingenjörskonsten som vill skydda oss från allt ont. Byggregler måste vi ha givetvis, men i sin iver att vilja väl har lagstiftaren ibland gått lite för långt i regleringarna. Resultatet har inte alltid blivit att det blir bostäder på annat ställe istället, utan resultatet har blivit inga bostäder alls. Och för den som saknar bostad är det alternativet alltid sämre.

De inskränkningar i äganderätten som skogsägaren understundom drabbas av slår också obönhörligt till mot ägare av strandtomter. Här heter lagstiftningen strandskydd. En lagstiftning med de bästa av föresatser men som ibland får helt orimliga konsekvenser i verkliga livet. Tänk dig följande  - du köper en strandtomt på vilken det står ett risigt båthus. Du kontaktar kommunen och frågar om du kan renovera och bygga ut båthuset. Nej tyvärr svarar handläggaren, det är strandskydd. Du är inte så kunnig i vare sig plan- och bygglagen eller miljöbalken så du tänker okej, jag får inte bygga ut, men då renoverar jag det till ursprungligt skick. Sagt och gjort, du skrider till verket. Men ack, det skulle du inte gjort. Följden blev polisanmälan och polisförhör ty alla brott mot miljöbalken ska polisanmälas. Du åläggs också att riva det nu fina båthuset.  Problemet var nämligen att båthuset du renoverat hade varit i risigt skick i flera år. Praxis säger att en fastighetsägare har ett år på sig att renovera ett hus på strandskyddat område, annars slår strandskyddet till. Om du inte river båthuset åläggs du ett vite om sisådär 50 000 kronor (Hade en takpanna från det fallfärdiga taket flugit av och skadat en förbipasserande hade du sannolikt dock ålagts att renovera båthuset). Exemplet är från verkliga livet.

Är det här rimligt? Nej, det tror jag inte någon tycker. Men även här är det inte någon ondsint människa bakom lagstiftningen. Det är med de bästa av föresatser den är beslutad i Sveriges Riksdag. Vi ska ju värna våra stränder för allmänheten och likaså värna natur- och växtlivet, det låter ju rimligt. Men regel har lagts på regel som lagts på regel osv.

Ett land ska med lag byggas men när lagen får helt orimliga konsekvenser måste det uppmärksammas. Lagstiftningen måste ha legitimitet hos medborgarna. 

Välviljans tyranni kan ju i skogsindustrins fall göra att vi inte kan ersätta fossila produkter med produkter från skogen i den utsträckning vi behöver och i byggindustrins fall  att vi inte får fram de bostäder till lite lägre kostnader som vi så väl behöver för att regleringarna gör byggandet dyrt. 

Det är det jag kallar välviljans tyranni.  Syftet var gott men resultatet var inte så bra.

Anders Josephsson, ansvarig för Näringspolitik, Sveriges Träbyggnadskansli

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera