Döva ställs utanför arbetsmarknaden – rent kompetensslöseri!

Offentligfinansierade teckenspråkstolkar till döva i arbetslivet gynnar alla.

Tillgänglighet för oss förutsätter en välfungerande tolkservice, men tillgången till tolk i arbetslivet har kraftigt begränsats. Ett dåligt fungerande tolksystem på arbetsmarknaden leder till att vi utestängs och utsätts för strukturell diskriminering, både vid rekrytering och under anställningstiden. Till exempel förekommer det att döva väljs bort vid rekrytering, trots att de var favorittippade av arbetsgivaren. Sämre lönevillkor motiveras ibland med att arbetsgivaren måste stå för tolkkostnader.

Flera utredningar har visat att ansvaret för tolktjänst på arbetsmarknaden är otydlig och leder till ojämlika regler och villkor. Men ärendet har förhalats av regeringen och varit föremål för utredning på utredning. Under tiden har det offentliga allt mer skjutit över tolkkostnader på arbetsgivare, som i sin tur undrar vem som ska ta kostnaden. När döva anställda medför ökade kostnader blir det nästintill omöjligt för arbetsgivare att anställa döva och ta del av vår kompetens och kunskap.

Med det har en strukturell diskriminering fått fäste och vi ser en utveckling där döva allt mer ställs utanför arbetsmarknaden. Sveriges Dövas Riksförbund anser att det offentliga måste ta kostnadsansvaret för tolkar i arbetslivet – inte arbetsgivarna. Konsekvensen blir annars att alla står som förlorare; samhället, arbetsmarknaden, arbetsgivare och döva. Var inte trångsynta – det är dags att synliggöra dövas kompetens. Vi är en del av samhällets mångfald, det ska även gälla på arbetsmarknaden!

Under Sveriges Dövas Riksförbunds förbundsmöte 24 till 25 maj enades ombuden om att den strukturella diskriminering som drabbar döva på arbetsmarknaden måste få ett slut, därav detta uttalande.