God potential för koldioxidlagring i Sverige

Sydvästra Skåne och sydöstra Östersjön är de svenska områden som har bäst potential för koldioxidlagring. Det visar en ny sammanställning över svenska förutsättningar för koldioxidlagring som tagits fram av SGU.

Resultat från nordiska forskningssamarbetet NORDICCS visar att de nordiska länderna har en avsevärd potential för geo­logisk lagring av koldioxid. Tillsammans finns en teoretisk lagringskapacitet på mer än 86 miljarder ton (86 Gt).

– Det motsvarar Nordens utsläpp av koldioxid under 564 år, räknat på dagens utsläppstakt, berättar Gry Møl Mortensen, statsgeolog på SGU.

De svenska områden som har bäst förutsättningar för koldioxidlagring är Sydvästra Skåne samt Sydöstra Östersjön. Enbart den svenska lagringskapaciteten är beräknad till 3,4 miljarder ton (Gt), vilket kan jämföras med Sveriges totala årliga utsläpp av växthusgaser på knappt 53 miljoner ton under 2015.

– Men för att koldioxidlagring i Sverige ska bli verklighet kommer det att behövas mer data och forskning på de geologiska underlag som finns, säger Gry Møl Mortensen.

Analyserna visar, inte överraskande, att lagringsplatserna med bäst potential finns i Norge. Där har det sedan länge pågått en omfattande prospektering efter olja och gas, vilket har medfört att det där finns mer omfattande geologiska underlag än på andra håll, något som har stor betydelse i bedömning av lagringspotentialen.

För att geologisk lagring av koldioxid ska bli aktuell i Sverige krävs också andra bedömningar än de rent geologiska. Sveriges koldioxidutsläpp kommer till stora delar från olika källor inom industrin, och det kommer att behövas stora investeringar för att infånga och transportera koldioxiden, och för att bygga en lämplig infrastruktur.

Fakta om koldioxidlagring

För att en reservoar (salin akvifer) ska kunna utgöra ett koldioxidlager måste flera kriterier vara uppfyllda: Sandavsnittens totala mäktighet måste vara minst 15 meter och ligga på minst 800 meters djup, detta för att säkerställa att trycket är så stort att koldioxiden är flytande. Berggrunden måste också vara tillräckligt porös (mikroporer) och det ska finnas kontakt mellan porerna så att koldioxiden kan fylla upp utrymmet. Det måste även finnas en tät bergart ovanför akviferen som kan fungera som ett "tak” så att koldioxiden stannar kvar i reservoaren.

Läs rapporten här

Läs mer om koldioxidlagring på SGUs webb

Läs mer om NORDICCS

För mer information, kontakta

Gry Møl Mortensen, statsgeolog SGU, telefon 046-311773, epost gry.mol.mortensen@sgu.se