Sveriges metaller – vad kan vi återvinna, vad måste vi utvinna?

Idag är återvinningen av traditionella material som järn, basmetaller och ädelmetaller i Sverige så hög att den bara kan öka marginellt. När det gäller sekundära källor krävs ökad kunskap och nya styrmedel för att öka återvinningen. Detta är angeläget eftersom det sparar både materiella resurser och energi när efterfrågan ökar. Det visar redovisningen av ett regeringsuppdrag som SGU tagit fram i samråd med Naturvårdsverket.

– Denna utredning visar att det krävs ytterligare kartläggning, kunskapsuppbyggnad, teknikutveckling och styrmedel för att kunna realisera potentialen hos sekundära källor, som gruvavfall, industrideponier, kommunala deponier och avfall inbyggt i byggnader och infrastruktur, säger Lena Söderberg, SGUs generaldirektör.

Vad gäller exempelvis gruvavfall är osäkerheten stor både när det kommer till att bedöma metallinnehåll och om det skulle vara ekonomiskt lönsamt att utvinna dessa metaller. För sällsynta jordartsmetaller och fosfor bedöms potentialen som relativt stor, men även här saknas tekniska lösningar för en konkurrenskraftig utvinning.

För industrideponier är det svårt att bedöma totala mängder och därmed också potentiellt ekonomiskt utbyte. Där finns stora mängder vanadin i exempelvis stålslagg, men detta bedöms inte som ekonomiskt lönsamt att återvinna i nuläget.

Teoretiskt sett finns en potential i också kommunala deponier och i urban mining (övergiven metall i byggnader och infrastruktur) men här är kunskapsläget ännu osäkrare. Mycket tyder på att potentialen hos dessa sekundära resurser inte kommer att realiseras av sig själv. Hindren är för stora. För att åstadkomma en sådan utveckling behövs styrmedel.

Fördjupad kunskap, utvecklade styrmedel

För att kunna genomföra ändamålsenliga förändringar krävs fördjupade kunskaper om miljöpåverkan av de olika försörjningsalternativen, om dokumenterad återvinningspotential i gruvavfall, industrideponier, kommunala deponier och genom urban mining. En naturlig fortsättning av den nu genomförda kartläggningen skulle vara att ur ett brett perspektiv undersöka dessa styrmedel. Detta för att identifiera vilka förändringar som skulle kunna bidra till en ökad resurseffektivitet inom såväl primär utvinning som återvinning, så att resurserna kommer att användas på ett hållbart sätt samtidigt som de negativa miljöeffekterna minimeras.

Vår välfärd är till stora delar byggd med hjälp av utvinning av naturresurser. Nu, när det sker en utveckling mot ökad välfärd för många, blir återvinning och resurseffektivitet viktigare än någonsin. Samtidigt kommer gruvor vara nödvändiga under lång tid för att bygga detta välstånd på vägen mot ett långsiktigt ekonomisk, socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Ökad kunskap är grunden för att förstå hur vi kan tillgodose våra behov, vad vi kan och måste bryta, vad vi kan återvinna. Utan en förståelse för hur våra naturtillgångar är fördelade kan vi inte fatta kloka beslut. I denna rapport redogör vi för dagens samlade kunskap om Sveriges mineral- och återvinningsbara metalltillgångar.

– Rapporten visar att det finns stora kunskapsluckor om hur vårt samhälles behov av mineral och metaller ser ut, hur de används, och hur de rör sig över gränserna. En ökad resurseffektivitet i utvinning och återvinning är en förutsättning för ett hållbart samhälle och kan gynna både miljö och ekonomi, säger Lena Callermo, avdelningschef, Naturvårdsverket.

Det kommer att ordnas ett seminarium i Stockholm om resultaten i rapporten. Närmare information om tid och plats anges senare på Naturvårdsverkets och SGUs webbplatser.

Läs rapporten Uppdrag att utföra en kartläggning och analys av utvinnings- och återvinningspotential för svenska metall- och mineraltillgångar här.

För mer information

Lars Norlin, SGU, tel. 018-17 93 55

Erik Westin, Naturvårdsverket, tel. 010-698 16 20

Kaj Lax, SGU, tel. 018-17 93 94