Äntligen är Lottas kamp för barnomsorg över

Lotta Billquist har kämpat för barnomsorg för sina barn när hon arbetar natt och på helgen, sedan 2005. Hon har fått höra att hon bara kan få barnomsorg om hon kräver ensam vårdnad om barnen, och kommunala tjänstemän har sagt till tidningarna att hon borde säga upp sig från sitt jobb.

Flera år senare, och efter att Lotta flyttat till en annan kommun, har hon äntligen fått tillgång till barnomsorg. Läs hennes osannolika historia som utspelar sig under samma tidsperiod som arbetslinjen varit politikernas viktigaste projekt.

Jag arbetar sedan 1998 som pedagog inom LSS, just nu i ett mobilt team som stöd för personer inom LSS som bor i egna lägenheter.

Mina barn är nio och sju år. Från början hade vi tillgång till dagmamma i Svalövs kommun mellan 06.00 och 23.00 på vardagar, men inte på helgerna. På den tiden var vi två vuxna i hushållet så då gick det bra ändå.

2005 separerade jag och mina barns pappa och jag fick möjlighet att arbeta dagtid under ett halvår.
OB-tiderna hos dagmamman låg vilande under tiden, och barnen var bara där på dagtid.

När halvåret var över och jag gick tillbaka till min ordinarie tjänst var möjligheten till barnomsorg på OB-tid helt enkelt borttagen, utan att jag fått vare sig en förklaring eller ens information om det.

Det var i det skedet som jag och min väninna Irén Sjölander kontaktade lokalpressen samt Makalösa Föräldrar. Makalösa föräldrar skrev till kommunen och krävde svar. Pressen gick ut med en stor artikel.

Detta ledde till att Kerstin Lingebrant , kultur- och utbildningschef på kommunen ringde och erbjöd plats för våra barn inom LSS-verksamheten. Så klart visste hon att vi aldrig skulle tacka ja till då våra barn inte tillhör LSS.

Vidare krävde kommunen att jag hade enskild vårdnad om barnen för att få platsen, vilket jag inte hade då. Barnen bodde växelvis och vi hade delad vårdnad. Till svar på detta fick jag höra att då får pappan ta barnen när du jobbar, eller så får du helt enkelt säga upp dig från din tjänst.

För ett tag sedan flyttade vi till staden mina föräldrar bor i för att underlätta för oss alla och jag hörde ett inslag på radion om kommunens nattis. Jag skickade en ansökan direkt men hoppades inte för mycket eftersom det brukar vara väldigt lång kö.

Nu hade jag tur, mina omständigheter i kombination med tiderna jag behöver hjälp på ledde till att jag fick plats efter bara en månad!

Den största skillnaden nu när vi har barnomsorg, kommer definitivt att bli att jag har möjlighet att skapa oss ett nytt liv med en gladare mamma. Jag kommer att våga be om hjälp med barnpassning för att göra saker för min egen skull- gå på bio eller träffa vänner, något som definitivt blir lidande när man är ensam vuxen och barnen ännu är relativt små.

Lotta Billquist, Landskrona