Skip to main content

En ansvarsfull dialog om fattigdomsbekämpande kräver också den tredje sektorn som part

Pressmeddelande   •   Nov 05, 2010 15:37 CET

I Sydsvenskan onsdagen 3 november skrev en grupp forskare (Torbjörn Hjort m.fl.) en artikel, Ta ansvar för fattigdomen, i samband med konferensen som genomförs torsdagen 4 november, dvs. igår, vid Lunds universitet. Forskarna efterlyste ett ansvar hos engagerade och ansvarsfulla krafter, vad gäller att bekämpa fattigdomen, då fattigdomsåret inte får bli bara ett tomt jippo.

Det är viktigt, menar författarna, att de genomförda fattigdomskonferenserna m.m. också leder till konkreta förbättringar, så att ansvaret för problemet inte bollas mellan olika myndigheter eller – som blivit allt mer vanligt – läggs på den enskilde individen. Som de så riktigt påpekar förändrar storstilade konferenser och inlevelsefulla berättelser ingenting i praktiken.

Sveriges Makalösa Föräldrar är en av flera organisationer som på olika sätt engagerat sig i fattigdomsåret, både med egna projekt och med deltagande i andras projekt. Som intresseorganisation för ensamföräldrar har vi under årens lopp blivit alltmer medvetna om fattigdomsproblematiken. Var fjärde ensammamma, ca 57 000, lever under fattigdomsgränsen. Barnfattigdomen har ökat från åtta procent år 2004 till tolv procent år 2008. Över 340 000 barn levde år 2008 i relativ fattigdom. 24,5 procent av ensamföräldrar med ett barn samt 36 procent av ensamföräldrar med två eller fler barn levde år 2009 under låginkomstgränsen. Över 75 procent av de unga ensamföräldrarna lever med sådana begränsade ekonomiska resurser att det är fråga om en psykisk och fysisk ohälsa.

Vi i Makalösa Föräldrar har förutom abstrakta siffror även ”inlevelsefulla berättelser”, berättelser som kanske blir så mycket mer personliga då vi sitter ansikte mot ansikte eller talar med dem i telefon, där vi får höra att man kanske inte varit hos tandläkaren på tio år och är livrädd för att tänderna ska börja gå sönder eller att man bara kan servera sina barn ”fint kött” någon gång i månaden. Det blir så mycket mer angeläget när man tvingas möta levande exempel. Sådana levande exempel presenterar vi också i vår nyutgivna bok, Visst kan det vara jobbigt att ha ont om pengar, men man behöver inte bli olycklig för det.

Allt detta har vi som intresseorganisation gång på gång försökt föra fram, liksom försökt skapa plattformar för seriösa dialoger om hur en förändring kan ske. Det har vi t.ex. försökt genom att anordna ett seminarium med inbjudna partiledare från de sju riksdagspartierna från förra mandatperioden, vilket tyvärr visade sig vara svårare att genomföra än vi trodde. Alla partiledare prioriterade helt enkelt inte ämnet, trots mycket tidig inbjudan. Samma fenomen stötte organisationen SAMBA på, när de en vecka senare försökte anordna en liknande konferens, där nästan inga rikspolitiker visade sig kunna komma.

Forskarna från Lunds universitet oroar sig för att vi ska fastna i en politisk och vetenskaplig diskussion om vad vi egentligen menar med fattigdom. Makalösa Föräldrar kan försäkra, liksom övriga aktörer i den tredje sektorn tror vi, att vi inte alls har något intresse av att fastna i en politisk och vetenskaplig diskussion. Vi ideella organisationer har av tradition alltid funnits ”därute i verkligheten” och snarare kavlat upp ärmarna än börjat vässa pennorna. Vi har under alla år varit de aktörer som tagit oss uppdrag, ofta sådana uppdrag som ännu inte identifierats som samhällsproblem, än väntat på att stat eller näringsliv ska ge oss uppdrag.

Jag hoppas att torsdagens konferens var mycket lyckad. Forskningen har som sagt ett ansvar för att studera och initiera en diskussion kring viktiga samhällsfrågor och politiker har ett ansvar för att använda effektiva metoder. Båda parterna har så riktigt så ett gemensamt ansvar för att lyssna på de fattiga, vilket författarna menar kräver nytänkande och sociala innovationer, för att i sin tur kunna skapa ett välkomnande samhällsklimat.

Makalösa Föräldrar, och vågar vi hävda övriga intresseorganisationer, skulle önska att den viktiga tredje sektorn också fullt ut kan bli inbjudna i denna viktiga dialog, för vi har i alla tider självmant tagit på oss ett ansvar som oftast varit oavlönat och rätt ofta också även ouppmärksammat. Vi ideella föreningar och organisationer stänger inte ute eller fördömer våra medmänniskor med sämre ekonomiska, sociala och/eller psykiska resurser. Tvärtom, vi har som vår värdegrund en tydlig princip att vårt samhälle bara blir bättre och livskraftigare av att inte stänga ute några samhällsgrupper, utan tvärtom aktiva arbeta för att stötta dem i samhällsdelaktighet och demokratifrämjande. Detta idoga och långsiktiga arbete gör vi för att vi själva valt det, inte för att vi vet att vi – något sakta kanske – bidrar till att skapa ett bättre samhälle.

Nu har vi som sagt den teoretiska kunskapen! Jag vågar påstå att vi också har både verktygen och plattformen, de redskap man får av att långsiktigt har jobbat praktiskt med fattiga människor i många år. Frågan är om vi också har den politiska viljan?

 

Generalsekreterare & fil dr sociologi Sophia Lövgren

Sveriges Makalösa Föräldrar

www.makalosa.org

sophia.lovgren@makalosa.org

08 720 14 14

0702 02 30 10

 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera