Skip to main content

Fattigdom är ett tillstånd, inte en egenskap – kräv politikerna på handlingsvilja nu! Enkla insatser nu innebär ett värdigt slut på fattigdomsåret.

Pressmeddelande   •   Nov 19, 2010 09:47 CET

Det har i vårt moderna, ytlighetsbejakande samhälle skapats en form av diskurs – dvs. en outtalad och självklar ”sanning” – om oss människor som antingen framgångsrika och lyckliga eller som misslyckade och genanta. Denna diskurs hålls förstås mest omhuldad av de som ingår i kategorin framgångsrika och lyckliga, dvs. i sin extrem den lilla klick som har det rätta jobbet för den rätta lönen, den rätta kroppen i de rätta kläderna och den rätta familjen i den rätta livsstilen. Denna diskurs, eller norm i viss mån, överlever tack vare att en större grupp människor som lever utanför den lilla klicken inget hellre vill än få komma in i denna exklusiva och exkluderande skara. Tyvärr har hetsjakten hastigt förökats tack vare vårt samhälles numera gränslöshet vad gäller att dels förmedla hur viktigt det är att vara rätt och lyckad och dels visa på, naturligtvis i mycket skev och extrem form, hur underbart det faktiskt är att vara rätt och lyckad. Denna gränslöshet far fram med en tsunamis hastighet och orsakar faktiskt lika mycket kaos, om än i vår inre värld snarare än i vår yttre, fysiska verklighet. Vi påverkas när vi surfar, när vi tittar på TV, när vi lyssnar på radio, när vi läser tidningar och tidskrifter, när vi går på gatan och passerar annonspelare, gatupratare och reklamskyltar. Vi får det till livs mer eller mindre varje sekund, och det sker på ett så subtilt och förföriskt sätt att det ska vara en kallhamrad cyniker att försöka motstå dess budskap.

Trots att mer eller mindre majoriteten av oss är övertygade om att det finns ett relativt ouppnåeligt ideal att ständigt eftersträva, så talar dystra siffror om för oss att en hel del människor har mycket långt kvar att gå, innan de kan andas ut och stanna upp en stund i ekorrhjulet. Unga vuxnas arbetslöshet är tre gånger så hög som för medelålders och år 2006 var ca tio procent 20-24-åringar arbetslösa. Allt som allt var åtta procent av den svenska befolkningen utanför arbetsmarknaden, vilket innebär att den polarisering som ökade under 1990-talet fortfarande består. Fattigdom är något som kan sägas vara främst koncentrerar kring ensamstående mammor, (nyanlända) invandrargrupper och unga vuxna utan arbete eller studieplats. Generellt kan man säga att det räcker med en låg heltidslön i Sverige, för att undvika fattigdom, så länge man inte har barn att försörja. Det innebär alltså att för en ensamstående förälder hjälper det inte ens att arbeta heltid, om det arbetet är lågavlönat, för att undvika fattigdom. Där kan vi med andra ord prata om att kämpa förgäves. Alla dessa siffror och många fler går det att läsa om i bland annat Socialstyrelsens relativt nyutgivna Social rapport 2010.

Det är mörka siffror, men samtidigt finns det faktiskt lite ljus i slutet av tunneln. De allra flesta lämnar fattigdom relativt snabbt, hälften redan inom ett år. Gruppen fattiga kännetecknas därför av sådana som varit fattiga under lång tid och sådana som är det en kort period. Tyvärr är det så att de som en gång varit fattiga löper risk att återigen hamna i fattigdom, naturligtvis på grund av för liten buffert när saker händer, men långvarig fattigdom är trots detta ändå relativt liften. Mellan tre och fyra procent av befolkningen är långvarigt fattiga. Dessutom är det så att fattigdom under barndomen ökar risken för barnet att som vuxen också vara fattig. Detta är naturligtvis inte en särskilt ljus bild, men mer uppseendeväckande är att hög inkomst ännu tydligare går i arv. Om du som barn växer upp i ett rikt hem ökar chansen ännu mer att du som vuxen också är rik. Ingetdera är kanske särskilt konstigt; om dina föräldrar under din barndom inte kan ge dig de extra möjligheter du behöver för att t.ex. vilja fortsätta högskoleutbilda dig eller ärva ett företag, så finns det en risk att du hoppar av skolan i förtid för att jobba, och tjäna pengar, men därmed också slås ut snabbare när du blir arbetslös (eller förstörd i din kropp av fysiskt hårt arbete). Och om dina föräldrar under din barndom kan överösa dig med alla tänkbara extra möjligheter, så är chansen rätt stor att du skaffar dig den rätta utbildningen, de rätta kontakterna och därmed det rätta jobbet.

Vari ligger då ljuset i tunneln? Jo, en hög andel fattiga barn och fattiga vuxna lyckas vända på situationen mer eller mindre beständigt. Naturligtvis är det alltid en större utmaning att kunna bibehålla den goda utvecklingen, om du inte har säg en årslön sparat på banken, för när något händer så står du utan buffert. Trots detta finns det en hel del människor som inte bara tar sig ur fattigdom en gång, utan till och med två eller tre gånger! Ensamföräldrar är en sådan grupp. Trots deras förhöjda risk för både långvarig och upprepad fattigdom, och därmed också ökad risk för andra välfärdsproblem som arbetslöshet, ohälsa, trångboddhet, otrygghet, bristande medborgarresurser och begränsade sociala relationer, är det min bestämda uppfattning att detta är en grupp som ständigt, med alla små medel som står till buds, gör sitt yttersta för att på något sätt kunna förbättra sin ekonomiska och sociala livssituation om inte annat för barnens skull.

Man borde tycka att insatta politiker borde veta om dessa i grunden ljusa siffror. Man borde tycka att det för dessa politiker vore en självklarhet att snarast sätta in effektiva åtgärder för att med relativt små medel rätt drastiskt kunna bidra till att erbjuda dessa ensamföräldrar bättre stöd. Det räcker att ställa fram en ranglig stege som når botten, för jag lovar att de kommer att klättra upp själva. Åtgärder och insatser behövs dock nu, och denna politiska handlingsovilja vi hitintills sett kan inte tolkas på något annat sätt än antingen ren förakt mot de svagaste grupperna som får skylla sig själva eller starkt ointresse för de grupper som står längst bort från dem själva. Därför vill Makalösa Föräldrar i detta pressmeddelande uppmana alla att snarast avkräva aktuella beslutsfattare att genomföra nedan förslag, som är både relativt enkla och kostnadseffektiva åtgärder:

1

Det är redan beslutat med ett förhöjt bostadsbidrag från januari 2012. Ändra på detta nu och höj bostadsbidraget till ensamföräldrar från januari 2011. Om du lever under fattigdomsgränsen är ett års väntetid alldeles för lång och dessutom oförklarlig. Det går att läsa mer om detta här.

2

Riksrevisionen har i sin rapport, RiR 2010:22, konstaterat att underhållsstödet inte är ett effektivt stöd, och att ett mer medvetet användande av Föräldrabalken skulle gynna barnen. Förstärk insatser som behövs för att alla separerande föräldrar från nu ska kunna använda sig av Föräldrabalken. Jag skriver mer om detta här. Erbjud snarast också minst fem kostnadsfria samtal med familjerådgivningen.

3

Utbildning är en viktig faktor för att komma ut ur fattigdomen. Underlätta för ensamföräldrar att högskoleutbilda sig, och låt dem bland annat kunna ta studielån även under sommarloven om de väljer att göra detta. Det är en låg merkostnad men en stor barriär för en person som kanske inte kan arbeta under sommaren och samtidigt ta hand om sitt barn vars dagis har sommarlovsstängt.

Jag inledde med ett konstaterande att en majoritet av oss försöker att nå ibland ouppnåeliga ideal för att kunna framstå som perfekta. Det får en del av oss att ta till desperata knep, som till exempel ett hejdlöst lånande och därmed en framtida skuldsituation som inte går att ta sig ur. Fattigdom är inte en egenskap, att skämmas för. Den skam och vanmakt som många ensamföräldrar känner, som befinner sig i ekonomiska och socialt utsatta livssituationer, måste vi omedelbart förebygga med alla medel som står till buds! Ett enkelt och omedelbart verkande sätt menar jag är att se den diskus om lycka och framgång som påverkar oss alla för vad den är – en förytligad och förvanskad bild som definitivt inte gynnar den stora majoritet som så att säga står utanför. Att vara fattig är ett tillstånd, till stora delar skapat av ett icke inkluderande samhälle och som vi alla faktiskt vinner på att motarbeta!

Generalsekreterare & fil dr sociologi Sophia Lövgren

sophia.lovgren@makalosa.org, 08 720 14 14, 0702 02 30 10

Sveriges Makalösa Föräldrar

www.makalosa.org             

http://www.facebook.com/makalosa

http://twitter.com/makalosa                      

 

Sveriges Makalösa Föräldrar ska verka för att stärka och synliggöra gruppen ensamstående föräldrar och därigenom förbättra villkoren för dem och deras barn. Organisationen ska ur ett jämställdhetsperspektiv bedriva utåtriktad verksamhet genom att belysa, bevaka och driva frågor av intresse för ensamföräldrar och deras barn, fungera som remissinstans i frågor som rör gruppen, samla kunskap och initiera ny forskning om ensamföräldrar och deras barn, stödja nya och befintliga projekt och arbetsmetoder som stärker gruppen och samordna och förmedla kontakter och kunskap mellan ensamföräldrar, samt olika nätverk och föreningar för ensamföräldrar.

Bifogade filer

PDF-dokument

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera