Skip to main content

Underhållsstödets vara eller icke vara? Riksrevisionens utredning november 2010

Pressmeddelande   •   Nov 09, 2010 10:42 CET

Riksrevisionen publicerade igår sin utredning kring underhållsstödet, RiR 2010:22, som finns här som pdf-fil. Riksrevisionens granskning och analys pekar på goda ansatser, men för att dessa ansatser ska kunna förverkligas behövs mer insatser för att förebygga vårdnadstvister och konflikter mellan separerande föräldrar, anser generalsekreterare Sophia Lövgren, Sveriges Makalösa Föräldrar.

I Sverige finns det varje år ca en halv miljon barn (0-17 år) med särlevande föräldrar. Av dessa fick år 2009 ca 225 000 barn underhållsstöd, dvs. ca 45 procent av det totala antalet barn med särlevande föräldrar. Underhållsstödet är ett ekonomiskt stöd till barn med särlevande föräldrar som administreras av Försäkringskassan. Syftet med underhållsstödet är att garantera att barn till särlevande föräldrar får ett visst underhåll även när den bidragsskyldige föräldern inte fullgör sin underhållsskyldighet, och att tydliggöra att båda föräldrarna har ansvar för försörjningen av sina barn. Underhållsstödet är f.n. 1273 kronor/månaden (det höjdes 1997 med 100 kr), som en boförälder kan ansöka om när den betalningsskyldige föräldern inte fullgör sitt ekonomiska ansvar. Försäkringskassan betalar efter en prövning ut underhållsstödet och utreder sedan den betalningsskyldige föräldern, och har denna ekonomisk förmåga att betala underhållsstödet, får denne ett krav från Försäkringskassan. Betalar umgängesföräldern ett mindre belopp än 1273 kr kan boföräldern ansöka om utfyllnadsbelopp. Är det fråga om växelvis boende kan båda föräldrar ansöka om underhållsstöd med särskilda regler för växelvis boende. Denna form av stöd är ett något annorlunda stöd, som istället för kompensation för uteblivet ekonomiskt stöd kan ses som ekonomiskt stöd till förälderns / föräldrarnas svaga ekonomi.

Från år 2000 till år 2009 har antalet barn med underhållsstöd minskat med 30 procent, från ca 315 000 till 225 000. Bidragsmottagarna är till största del kvinnor; ca 87 procent. Samtidigt har antalet barn som får underhållsstöd enligt växelvis boende ökat. Underhållsstödet kostar ca två miljarder kronor per år. Försäkringskassan har gjort bedömningen att de skulle spara 78 miljoner kronor i förvaltningskostnader, om alla bidragsskyldiga föräldrar själva skulle betala underhållet (utan Försäkringskassans inblandning).

Riksrevisionen har granskat underhållsstödet i syfte att utreda om underhållsstödet är ett ändamålsenligt verktyg i den ekonomiska familjepolitiken. Riksrevisionens utgångspunkter har varit att båda föräldrarna enligt föräldrabalken har ett gemensamt ansvar (efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga) för att försörja sina barn; att alla barnfamiljer enligt regeringens mål med den ekonomiska familjepolitiken ska få förbättrade förutsättningar för en god ekonomisk levnadsstandard; att fler föräldrar enligt regeringens mål ska lösa underhållet på egen hand och att barn enligt barnkonventionen har rätt till utveckling och viss ekonomisk standard. Både föräldrabalken och lagen om underhållsstöd reglerar båda föräldrarnas ekonomiska skyldighet gentemot sitt barn, de existerar s.a.s. parallellt, och ingen lag kan sägas ha företräde framför den andra.

Regeringens mål har sedan år 2002 varit att underhållet för barn i ökad utsträckning ska regleras direkt mellan föräldrarna. Detta är ett mål som Försäkringskassan har blivit satt till att som myndighet arbeta med. Troligt är att Försäkringskassan knappast har haft resurser för att alls kunna arbeta med denna vision, men Riksrevisionens granskning och inte minst analys tyder på att regeringen fortfarande hoppas på att spara in administrativa kostnader (om fler föräldrar som har betalningsförmåga sköter underhållet på egen hand). Som ytterligare en effekt nämner också Riksrevisionen att många barn därmed - när föräldrarna själva reglerar detta direkt, och då enligt föräldrabalkens regler (och inte enligt underhållsstödets maxbelopp) - får ett högre underhåll. Och det är förstås en riktig analys (Föräldrabalken utgår i större utsträckning från barnets behov), men för att denna vision om samarbete och gemensamt ansvar ska kunna förverkligas för majoriteten av separerade föräldrar behövs också insatser för att förverkliga vårdnadsfred framför vårdnadstvist.

Riksrevisionens egen enkätundersökning till föräldrar, både bidragsmottagare och bidragsgivare, visar att det är en stor andel, ca 42 procent av de tillfrågade, som absolut inte kan tänka sig att sköta betalningsansvaret själv, tillsammans med den andre föräldern. Hälften av de tillfrågade föräldrarna angav att de inte ens visste att man kunde reglera underhållsstödet helt själva. Om vi antar att även en liten andel av de föräldrar som inte visste att detta fanns inte heller kan tänka sig att sköta det ekonomiska ansvaret själva, utan Försäkringskassans inblandning, kan vi se att mer eller mindre hälften av alla föräldrar inte vill ta hand om detta själva. Orsakerna till detta är förstås flera, men naturligtvis finns misstro, konflikter, ilska m.m. med som komponenter till varför det inte känns som att det kan fungera utan statlig inblandning. Och det är ju egentligen inte så konstigt: de två föräldrarna har ju valt att separera för att deras vuxna kärleksrelation inte fungerar. I våra egna studier som vi genomfört riktade till våra medlemmar framkommer det tydligt att en stor del av vårdnadstvisterna som uppstår, har sin grund i obearbetade konflikter från den vuxna relationen. För att man ska komma dithän att kunna gemensamt ta ett ansvar för sina barn, behöver föräldrarna hjälp till att bearbeta den vuxenrelation som havererat.  

För nyseparerade föräldrar, som fortfarande har en hel del obearbetade konflikter kvar från vuxenrelationen, är det inte svårt att se att det av många skäl kan kännas lättare att kräva att Försäkringskassan tar ansvaret för att reglera underhållsstödet. Detta blir ju förstås ännu enklare om dessutom en andel av de separerade föräldrarna inte ens vet om att de själva kan komma överens. För de föräldrar som vill och kan komma överens själva gäller dock att föräldrarna själva får beräkna underhållsbidragets storlek utifrån bestämmelserna i föräldrabalken (såvida de inte väljer underhållsstödets storlek). Det finns alltså ingen myndighet som har till uppgift att bistå föräldrar med beräkningen av underhåll eller framtagande av avtal om underhåll. Försäkringskassan har information om hur underhållsbidrag kan beräknas och standardblanketter för avtal, men hjälper inte mer handfast än så. Försäkringskassan har dock ansökt om 13 miljoner kronor/år för att de skulle kunna med personal m.m. börja bistå föräldrar i denna process. Familjerätterna bistår föräldrar när det gäller avtal om barns vårdnad, boende och umgänge i samband med en separation. Om föräldrarna därför inte kan komma överens är de hänvisade att vända sig till domstol och driva en civilrättslig process – en för de individuella parterna resurskrävande och tidsödande process, inte minst för de inblandade barnen, och en för staten kostsam process.

Det är inte acceptabelt att barn får mindre underhåll bara för att föräldrar inte känner till att de kan utgå från egna avtal, utifrån Föräldrabalken, eller för att de inte vill eller inte kan enas. Makalösa Föräldrar menar att den statliga inblandningen automatiskt skulle kunna minskas, om fler långsiktiga åtgärder tillkommer, såsom kostnadsfri familjerådgivning (ett enda samarbetssamtal som från hösten är kostnadsfritt räcker inte långt när det kanske handlar om en tioårig konflikt som sakta byggts upp och förvärrats). En annan långsiktig åtgärd vore ökade resurser på att arbeta med jämställt föräldraskap och vårdnadsfred, t.ex. i form av utbildningsinsatser för professionell personal, självhjälpsgrupper för föräldrar samt informationsmaterial i form av hemsida m.m. riktad mot föräldrar. Makalösa Föräldrar menar att det är en fråga om att satsa extra mycket på långsiktiga resurser (familjerådgivning, jämställt föräldraskap) under en kort period, för att sedan när effekterna av dessa har börjat visa sig, kunna balansera de ökade utgifterna med minskade utgifter för bl.a. Försäkringskassans förvaltningskostnader. Naturligtvis vinner vi inte bara minskade statliga utgifter, i förlängningen, utan (än viktigare) dessutom tillkommer mindre konflikter och ökat gemensamt ansvar hos föräldrarna samt mer harmoniska relationer för barnens skull.

 

Generalsekreterare Sophia Lövgren

Sveriges Makalösa Föräldrar

www.makalosa.org

sophia.lovgren@makalosa.org

08-7201414

 

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera