”Skaka fram pengar till miljonprogrammet”

Omkring 320 000 lägenheter i miljonprogrammet förfaller och renoveringsbehovet är akut. Men vem ska betala? Politiska låsningar och alltför många aktörer bidrar till dödläget, skriver Jan Svensson, Hannu Saastamoinen, och Kjell Carlberg i debattartikel i tidningen Ny Teknik.

En tredjedel av den energi som förbrukas i Sverige används i byggnader. Att minska energianvändningen i husen sparar pengar, men minskar också den negativa miljöbelastningen i form av utsläpp av växt­husgaser.

Riksdagen satte 2006 upp som mål att sänka energi­användningen i Sveriges byggnader med 20 procent till 2020 och halvera den till 2050. Trots detta pekar Energimyndighetens långtidsprognos på en i stort sett oförändrad energianvändning för bland annat bostadssektorn.

Som en jämförelse kan nämnas att vägtrafiken svarar för mindre än 25 procent av vår totala energikonsumtion men byggnader ses inte som miljöbovar på samma sätt som bilar. Faktum är att den omedelbara besparingspotentialen i byggnaderna är betydligt större än inom transportsektorn. Och tekniken finns redan.

I befintliga flerbostadshus som installerar ventilation med värmeåtervinning och som samtidigt byter fönster och isolerar är besparingen 20–40 procent av uppvärmningskostnaderna. Det skulle samtidigt rädda hus som i dag förfaller med fukt och mögelskador på grund av undermålig ventilation.

Att inte mer görs på området har främst ekonomiska orsaker. Kostnaderna för att renovera beskrivs ibland som astronomiska och fonderade medel till detta finns ofta inte i fastighetsbolagen. Men politiska låsningar och för många aktörer med olika agendor på marknaden spelar också stor roll.

Renoveringens moment 22 är bland annat ett resultat av att fastighetsägarna ofta vill passa på att göra stora förbättringar när man väl renoverar (stambyten, nya badrum och kök, etcetera) för att kunna påvisa standardhöjning och därmed kunna ta ut högre hyror. Detta gör att hyresgästerna måste evakueras under renoveringen, vilket drar upp kostnaderna ytterligare.

Hyreshöjningar på 50–60 procent blir nödvändiga om det ska gå att räkna hem en större renovering. Problemet är att många av hyresgästerna i de allmännyttiga bostadsbolagen har en svag ekonomi och inte klarar sådana höjningar. Regeringen vill inte subventionera, men dumpar man kostnaderna till hyresgästerna kommer det indirekt att bli en statlig subvention i alla fall eftersom ännu fler kommer att behöva bostadsbidrag alternativt socialbidrag eller försörjningsstöd.

Det är dessutom oacceptabelt att lagen tillåter kommunerna att plocka ut vinster ur de kommunala bostadsbolagen och använda dessa till annat än nybyggnation, renovering och underhåll. Enbart den överföring som Stockholms stad gör från sina tre fastighetsbolag i år, skulle räcka till att exempelvis åtgärda inneklimatet i 33 000 av de 320 000 lägenheterna i miljonprogrammet som är i omedelbart behov av renovering.

Hittills har det saknats billiga, smarta tekniska lösningar och enkla installationer när det gäller att förbättra inomhusklimatet i befintliga lägenheter. I de fastigheter där det räcker med att åtgärda ventilationen finns nu en lösning som gör att hyresgästerna inte behöver flytta ut och som inte kräver stora hyreshöjningar. Det räcker nämligen ofta att renovera till modern basstandard.

Den tekniska livslängden på miljonprogrammets hus är slut och renovering måste ske nu. Regeringen och politikerna som styr de kommunala bostadsbolagen måste visa ledarskap. Oavsett vilken metod man använder sig av; ökade bostadsbidrag, statliga kreditgarantier, Rot-avdrag, lägre moms eller någon annan stimulans, måste ett initiativ tas nu. Miljonprogrammet förfaller.

Jan Svensson, VD Investment AB Latour

Hannu Saastamoinen, VD Swegon AB

Kjell Carlberg, VD Kabona AB