Skip to main content

Skånskt dricksvatten hotas

Nyhet   •   Nov 12, 2010 13:13 CET

Emmanuel Morfiadakis, styrelseordförande Sydvatten, är i en debattartikel i Sydsvenskan kritisk mot myndigheters och domstolars agerande när det gäller Bolmentunneln och dricksvattenförsörjningen för Skåne.

Miljödomstolens besked att Bolmen­tunneln, som förser 800 000 skåningar med dricksvatten, saknar tillstånd för grundvattenbortledning är absurt. När miljötillstånd beviljades 1972 var det självklart att en sprängd bergtunnel inte är tät, utan att vatten kan läcka både in och ut. Vi måste kunna lita på att myndigheter och domstolar vågar stå fast vid beslut och givna tillstånd, skriver Emmanuel Morfiadakis, styrelseordförande i Sydvatten.
I 25 år har Bolmen­tunneln garanterat ett friskt och säkert dricksvatten till 800 000 skåningar. Nu hotas dricksvattenförsörjningen av märkliga beslut från miljödomstolar och av räddhågad hantering av två länsstyrelser. Det som varit självklart i domstolarnas egna vattendomar och hos samma länsstyrelser i snart 40 år, och som grundlagts i statliga utredningar och regeringsbeslut på 1960-talet, gäller inte längre.

Bolmentunneln började byggas efter decennier av utredningar och miljöprövningar. Bakgrunden är att Skåne har betydligt mindre vatten än övriga Sverige.

Bolmentunnelns miljötillstånd från 1972 har beviljats för en sprängd bergtunnel och det självklara faktum att den inte är tät utan att vatten både kan läcka in och ut.

Uppfattningen var att påverkan på grundvattennivån skulle bli marginell. Sydvattens ersättningsansvar gentemot brunnsägare och lantbrukare i tunnelns närhet re­glerades i tillståndet. Länsstyrelserna har kontrollerat att Sydvatten i alla år har följt upp grundvattnet och betalat markägare som påverkats. Glädjande nog har påverkan på grundvattennivåerna varit mycket liten.

Sedan i somras är Bolmentunneln förklarad som riksintresse och skall därmed­ skyddas. Staten har sålunda pekat ut Bolmen­tunneln som den viktigaste anläggningen i landet för dricksvattenförsörjning. Det innebär till exempel att kemiska industrier eller bensinstationer inte får etableras rakt ovanpå skåningarnas dricksvatten.

Detta stör motståndare till riksintresset och de har därför anmält Sydvatten med motiveringen att den uttryckliga formuleringen ”tillstånd till grundvattenbortledning” saknas i vattendomarna. Miljödomstolen i Växjö, som gav tillstånden på 1970-talet, säger nu att tillstånd saknas.

En ny miljöprövning kommer att ta flera år och kosta många miljoner. Att täta tunneln skulle kosta miljarder, mer än vad tunneln kostat att bygga. Man frågar sig varifrån skåningarna skulle få sitt vatten under de många år som ett sådant arbete skulle ta.

Länsstyrelsen i Kronoberg och Sydvatten överklagade till Miljööverdomstolen som till Sydvattens, länsstyrelsens och många juristers häpnad inte ville ta upp ärendet. Trots att vi talar om vattenförsörjningen till 15 kommuner med totalt 800 000 invånare.

Till följd av domen i miljödomstolen uppstår en rad frågeställningar:
Ifrågasätter miljödomstolen rättskraften i gällande vattendomar? Innebär domen att den verksamhet som domstolen själv har reglerat genom kontrollprogram och ersättning till markägare saknar tillstånd? Säger domstolen att den har missat att reglera verksamheten i de ursprungliga vattendomarna?

Istället för att söka en lösning reagerade länsstyrelserna i Kronoberg och Skåne med att anmäla Sydvatten till åklagare för miljöbrott. De kräver också att Sydvatten skall utreda grundvattenbortledningen och åtgärda den verksamhet som länsstyrelserna själva har kontrollerat och godkänt i alla år.

Detta agerande föranleder oss att undra om länsstyrelserna har brustit i sin tillsynsverksamhet under 25 år? Har Sydvatten begått miljöbrott i 25 år genom att följa vattendomarna? Har Sydvatten utan anledning och i strid med kommunallagen betalat ut ersättning till fastighetsägare? Hela situationen förefaller absurd.

Värre ändå är att frågan om själva vattnet slarvas bort. Varje männi­skas rätt till ett bra vatten är hotad. Det finns regeringsbeslut på att skåningarnas dricksvattenförsörjning skall klaras med vatten från Bolmen. Trots det hanteras denna viktiga fråga likt en juridisk studsboll som ansvariga myndigheter slänger ifrån sig: Miljööverdomstolen till miljödomstolen, miljödomstolen till länsstyrelserna som skickar vidare till Sydvatten som nu tvingas att gå tillbaka till miljödomstolen.

Är nästa steg att stoppa trafiken i Stockholms tunnelbana där det också läcker in grundvatten? Eller kommer viss fordonstrafik på Öresundsbron att stoppas för att den inte nämns i brons miljötillstånd?

Sydvatten anser att miljödomstolens slutsatser är felaktiga och att tillståndet från 1972 medger grundvattenbortledning. Vi måste kunna lita på att våra tillsynsmyndigheter och domstolar vågar stå fast vid beslut och givna tillstånd. De enskilda medborgarnas grundläggande rätt till ett säkert dricksvatten måste tryggas.

Bolmentunneln är ett riksintresse. Behandla den som ett sådant.

Emmanuel Morfiadakis

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera