Provklunken – en kort introduktion

Picture copyright: pzoratto/istock.com

Det är en välbekant ritual. Du beställer en flaska vin på restaurang, kyparen korkar upp (eller skruvar av korken) och häller upp en liten provklunk som du får provsmaka innan nästa glas fylls på. Har du funderat över meningen med den här ritualen?

Det handlar inte om huruvida du uppskattar smaken eller inte. I så fall hade du kunnat beställa tio olika flaskor innan det blev rätt. Men beställt är beställt. Meningen med provklunken är att du ska testa om produkten är felfri. Låter det märkligt? Du som gäst förväntas själv kontrollera att flaskan som du valt ut så noggrant i menyn är okej. Tänk dig i en annan situation. Du köper en ny sexväxlad bil hos en bilhandlare och efter överlämningen själv måste du själv kontrollera att bilen verkligen har sex växlar. Eller om man kanske glömt en. Skulle du gå med på det? Självklart inte! När du köper en bil, tv, smarttelefon eller dator utgår du ifrån att den som säljer produkten till dig har kontrollerat att den är felfri. Det är bara när det gäller vin som du som gäst förväntas kontrollera själv.

Det väcker nästa tanke. Om det fungerar så för vin, varför inte för mat? Tänk dig att kocken på restaurangen kommer ut ur köket och ber dig prova biffen, ta en tugga av potatisen eller smaka av salladsdressingen. Det händer inte! Du serveras det som kocken har lagat till efter konstens alla regler. Endast när det gäller vin är du utlämnad till dig själv. Här skulle man kunna skämta om kypare som försöker pracka på sina gäster undermåliga viner, men det är knappast poängen.

Idag fyller provklunken dessutom allt mindre funktion i takt med att de nya korktyperna breder ut sig. Många viner försluts idag med plastkorkar, glaskorkar eller skruvkorkar. De kan givetvis inte
bli korkskadade.

Samtidigt har provklunken blivit en ritual i sig och som sådan fyller den fortfarande en funktion. Den bygger upp stämningen inför den stundande njutningen. Så kanske kan du bara spela med!
Så länge du som gäst upplever det som en trevlig ritual och inte som ett tvång så är det kanske inte så dumt.

Eckhard Hillmann (november 2012)