Rapport från psykoterapiforskningskonferens

Society for Psychotherapy Research (SPR) anordnade sin årliga internationella konferens i juni i ett sommarvarmt Amsterdam. SPR är, som namnet antyder, en förening för psykoterapiforskning och som bildades i slutet av 60-talet. Årets konferens var den 49:e i ordningen.

De barn och unga som placeras inom Tjust Behandlingsfamiljer får alla tillgång till bedömning av psykolog, och en stor majoritet av dem går i psykoterapi. Många går i individualpsykoterapi medan det för andra är mer hjälpsamt att träffas i konstellationer tillsammans med behandlingsföräldrarna.
När det gäller barn är det genom lek och andra kreativa aktiviteter som det terapeutiska arbetet huvudsakligen sker. När det gäller ungdomar sker terapin oftare genom samtal. Inom Tjust Behandlingsfamiljer har vi också just nu två grupper med gruppterapi för ungdomar, mentaliseringsbaserad gruppterapi, som pågår.
Konferensen var fullmatad med olika presentationer inom ett mycket brett fält av psykoterapiforskning och med representation från alla världsdelar. Det är roligt att konstatera att forskning om psykoterapi med barn, ungdomar och familjer har fått större och större utrymme inom SPR, och vid årets konferens var programpunkterna fler än någonsin tidigare. 

Som livekonsert varje arbetsdag
Ett tema vid årets konferens som kändes väldigt ”i tiden”, var deliberate practice. Deliberate practice handlar om att psykoterapeuter aktivt behöver träna på att t.ex. göra vissa interventioner, och att träna på det man som individ inte är så duktig på som terapeut. Det är också så att forskningen visar att psykoterapeuter som grupp inte förbättras ju mer erfaren man blir (vilket man ju skulle kunna och vilja tro!). Tittar man på hur det går för klienterna är det tvärt om så att psykoterapeuter blir sämre efter hand, vilket kan bero på att man inte medvetet tränar på att bli bättre på det man har svårt för.
Träningen måste ske genomtänkt, preciserat och utanför pågående psykoterapier. En liknelse kan vara att vi kanske inte skulle vilja flyga med en pilot som teoretiskt studerat hur man flyger flygplan och som lärt sig allt om hur flygplan fungerar, men som inte har flugit förut. Sett ur det perspektivet ter det sig tokigt att psykoterapi, det lär sig terapeuten genom att kasta sig ut i psykoterapier med riktiga klienter med riktiga problem. Eller en annan liknelse; som psykoterapeut är det alltid livekonsert varje arbetsdag, utan övning eller repetition. Metoder för att skapa möjlighet till att träna specifika tekniker och färdigheter med hjälp av bl.a. video finns och håller på att utvecklas vilket känns hoppingivande.