Vad innebär våra mentaliseringsbefrämjande samtal?

Upprinnelsen till detta arbetssätt var att vi tydligt upplevde att många av de möten där den unge förväntades medverka blev ett stressfyllt sammanhang för denne. (ett av syftena med dessa möten var att förmedla till den unge att ”din röst är viktig”). Omständigheterna som dessa möten kunde innebära, som t.ex. 4-7 personer i rummet, att ibland deltog personer som den unge inte hade träffat innan, eller att den unge visste att det skulle talas om svåra saker, försvårade än mer tillgången till den mentaliseringskapacitet som kanske i vissa fall fanns under gynnsamma, mindre stressfyllda förhållanden.

Framförhållning och känsla av kontroll ökar trygghet
Framförhållning och känsla av kontroll generellt, ökar vår trygghet. Vi beslutade oss för att skapa ett upplägg med ramar och gränser som skulle möjliggöra för den unge att kunna handskas med ångesten istället för att agera ut den. Och att även tillsammans med de övriga i gruppen arbeta med vad ångesten stod för.

• Syfte med mötena:
• Behandling/utveckling
• Rollmodell
• Handledning/utbildning
• Att få alla i teamet att tillsammans med den unge öka sin mentaliseringsförmåga

Ramarna bestod i ett antal parametrar som skulle ligga fast. Oavsett om den unge medverkade eller inte skulle mötet äga rum. Avsikten med detta är att den unge vet att andra tänker och pratar om hen. Det kan medföra upplevelser av att andra tycker att hen är betydelsefull. Det kan förstås också väcka nyfikenhet (vad pratar de om) och oro (pratar de dåligt om mig?)

Våra erfarenheter fram till idag
En grundläggande tanke med upplägget var att det skulle bli möjligt för den unge att använda sig av försvaret splitting, som syftar till att hålla borta outhärdlliga känsloupplevelser. I rummet kunde hen placera det onda respektive det goda hos ömsom psykologen ömsom behandlingssamordnaren. Genom att flytta fokus när det blev för ångestfyllt för ungdomen plockade vi in det reflekterande teamet i rummet. D.v.s, vi lät den unge vara och vi övriga reflekterade kring det som vi där och då upplevde uppstod i rummet.

Handledning/utbildningDessa samtal blir också en möjlighet för behandlingsföräldern att få en modell för hur man kan reflektera kring den unges inre tillsammans på hemmaplan. Flera behandlingsföräldrar har gett just den responsen - att de upplevt samtalen vara en hjälp på det viset.

BehandlingsutvecklingVi uppfattar att dessa mentaliseringsbefrämjande samtal möjliggör:
• En nyfiket utforskande hållning.
• En validerande hållning.
• ”stop-rewind”. Vi går inte vidare om vi inte förstår.
• En förbättring av mentaliseringsförmågan.

Kristina Rosenqvist, Leg. psykolog/leg. psykoterapeut
Liselott Josefson, Leg. psykolog/leg. psykoterapeut
Tjust behandlingsfamiljer, Jönköping