​Vi bygger för barnen

I dagarna blev det nyrenoverade barnpsykoterapirummet på Västervikskontoret invigt eller ja, färdigbyggt i vart fall får vi väl medge, det har varit svårt att bärga sig. I denna anda håller därför psykologerna i detta nu på att låta sina barnasinnen gå på högvarv i inredandet av rummet. Målet är att ge barnen som kommer att använda rummet så stora möjligheter som det bara går att genom lek, kommunicera och uttrycka sig.

Lek som grundtanke i barnpsykoterapi

Det är ju just detta med leken som är grundtanken i barnpsykoterapi - att kommunikation sker genom leken snarare än orden. Ord använder vi först senare i livet som vårt huvudsakliga kommunikationsmedel. För min del drar jag gränsen för när en terapi inte längre är barnpsykoterapi just när barnen inte längre väljer leken som uttrycksmedel. Det brukar vara runt övergången till tonåren barnen en dag låter mig förstå att det där med en sandlåda eller bollekar inte längre riktigt passar sig. Då är det så och bara att anpassa sig även om psykologen i mig kanske tänker att ”min lille vän, jag tror nog du hade mått bra av att få vara barn och leka lite till”.

Att möta barn på deras villkor

Jag gillar tanken på att möta dem jag är satt att hjälpa just där och på det sätt de är. Därför är möjligheten att kunna arbeta med barnpsykoterapi i ett rum avsett för detta så fantastisk och egentligen ganska självklar tycker jag. Föreställ dig själv att du mår dåligt och söker hjälp hos en psykolog. Psykologen visar dig in till ett rum med en sandlåda där ni leker tillsammans. Det må hända att det passar just dig, men oddsen är stora att det känns lite obekvämt som vuxen. Jag tänker att det nog måste kännas likadant för ett barn, vars naturliga uttryckssätt istället är genom lek. Tänk vad konstigt det skulle bli att bli satt i en stol där du måste sitta stilla i fyrtiofem minuter och prata med en, i mitt fall, gammal farbror. Vad gott att också barnens sätt får plats!

Rikard Kvist

Leg. psykolog