Blogginlägg -
Tillväxt utan kol
Tillväxt
är inte lösningen, det är problemet, säger Staffan Laestadius,
professor vid KTH. Det är märkligt att det som är så självklart nära
ändå är så långt bort, nämligen att vi står inför en omställning som
kommer att kräva ändrade vanor och det kommer att kosta på. Det verkar
som att politikerna är livrädda för att säga att vi måste ändra
livsstil.
För några år sedan påstod dåvarande VDn för Vattenfall Lars Josefsson
som då betraktades som en klimatguru att vi skulle klara klimatfrågan
utan att inkräkta på vår ”American style of life”. Vid samma konferens
talade också Al Gore. En person i publiken frågade Gore om han hade
samma uppfattning som Josefsson, vilket ledde till skratt bland
publiken, eftersom det var uppenbart att Josefsson försökte lugna alla.
Gore däremot talade klartext och hävdade emfatiskt att den livsstilen
var en omöjlighet eftersom den äter upp våra resurser och höjer jordens
temperatur. Han pratade klarspråk.
Men fortfarande; klimatfrågan ska hanteras genom att vi fortsätter att
växa ekonomin.
Men saken är den att tillväxten drivs av fossilt bränsle.
Kapital fortsätter att strömma in i fossilekonomin. Börsernas i London
och New York marknadsvärde på fossilrelaterade aktier växer på bekostnad
av andra aktiers värde. Koldioxidbubblan innebär att oljebolagen och de
stora utsläpparnas aktier är övervärderade, eftersom 80% av lagren av
olja, kol och gas inte får eldas upp, om vi ska klara 2°-målet för
temperaturhöjning. Men oljebolagen tänker inte låta lagren vara. Allt
fortsätter som vanligt. Förnybart är än så länge en skrapning på den
fossila ytan i alla fall i dessa bolags verklighet.
För ett antal år sedan besökte min hustru och jag Kuba. En anledning
var att organisationen Grupo de Agricultura Orgánica hade fått Right
Livlihood Award 1999. Vi besökte jordbruksdepartementet i Havanna och
fick höra en fantastisk berättelse. När Sovjetväldet rasade 1989
upphörde omedelbart leverans av olja och andra nödvändiga varor som
Sovjet försåg Kuba med, bl a konstgödsel. Genom USAs handelsblockad
fanns inga andra leverantörer. Inom något år syntes symptom på svält
bland befolkningen. Vad gjorde man? Jo, ställde om hela fossila
mönsterjordbruket till ekologisk odling inom loppet av några år. Oxar
ersatte traktorer. Hästar och kor fick inte slaktas för mat, de skulle
vara dragdjur. Metoder introducerades för att ta tillvara organsikt
avfall som kompost. Bönder organiserades i grupper för att lära av
varandra om växtföljder och naturlig bekämpning av insekter och sjukdom.
Ransonering infördes.
Jag tror inte denna gigantiska omvandling av ett
helt land på så kort tid är särskilt känt. Vi var djupt imponerade.
Visst ledde det till minskad industriproduktion och arbetslöshet, vad
var annars att vänta när oljan tog slut över dagen. Men man klarade
svälten. Vad detta exempel visar är att det är möjligt att göra
storskaliga omställningar när det krävs. Här lever vi ju inte direkt
under hotet av svält och vi har ju förutsättningar i form av kapital,
innovation och kompetens. Men då måste fixeringen vid tillväxt som eldas
på med kol ersättas av fossilfri tillväxt. Och stora omställningar
förresten: Det har vi haft mängder av: nedläggningen av textil- och
skoindustrin, bruksortsdöden, mekaniseringen av jordbruket och
skogsbruket. Visserligen drevs dessa av billig olja men poängen är att
vi idag knappast kommer ihåg vad det kostade på.
Relaterade länkar
Ämnen
- Jordbruk, lantbruk, fiske
Kategorier
- jordbruk
- klimat
- fossilberoende