Skip to main content

Tillväxt utan kol

Blogginlägg   •   Dec 02, 2013 14:53 CET

Tillväxt är inte lösningen, det är problemet, säger Staffan Laestadius, professor vid KTH. Det är märkligt att det som är så självklart nära ändå är så långt bort, nämligen att vi står inför en omställning som kommer att kräva ändrade vanor och det kommer att kosta på. Det verkar som att politikerna är livrädda för att säga att vi måste ändra livsstil.

För några år sedan påstod dåvarande VDn för Vattenfall Lars Josefsson som då betraktades som en klimatguru att vi skulle klara klimatfrågan utan att inkräkta på vår ”American style of life”. Vid samma konferens talade också Al Gore. En person i publiken frågade Gore om han hade samma uppfattning som Josefsson, vilket ledde till skratt bland publiken, eftersom det var uppenbart att Josefsson försökte lugna alla. Gore däremot talade klartext och hävdade emfatiskt att den livsstilen var en omöjlighet eftersom den äter upp våra resurser och höjer jordens temperatur. Han pratade klarspråk. Men fortfarande; klimatfrågan ska hanteras genom att vi fortsätter att växa ekonomin.

Men saken är den att tillväxten drivs av fossilt bränsle. Kapital fortsätter att strömma in i fossilekonomin. Börsernas i London och New York marknadsvärde på fossilrelaterade aktier växer på bekostnad av andra aktiers värde. Koldioxidbubblan innebär att oljebolagen och de stora utsläpparnas aktier är övervärderade, eftersom 80% av lagren av olja, kol och gas inte får eldas upp, om vi ska klara 2°-målet för temperaturhöjning. Men oljebolagen tänker inte låta lagren vara. Allt fortsätter som vanligt. Förnybart är än så länge en skrapning på den fossila ytan i alla fall i dessa bolags verklighet.

För ett antal år sedan besökte min hustru och jag Kuba. En anledning var att organisationen Grupo de Agricultura Orgánica hade fått Right Livlihood Award 1999. Vi besökte jordbruksdepartementet i Havanna och fick höra en fantastisk berättelse. När Sovjetväldet rasade 1989 upphörde omedelbart leverans av olja och andra nödvändiga varor som Sovjet försåg Kuba med, bl a konstgödsel. Genom USAs handelsblockad fanns inga andra leverantörer. Inom något år syntes symptom på svält bland befolkningen. Vad gjorde man? Jo, ställde om hela fossila mönsterjordbruket till ekologisk odling inom loppet av några år. Oxar ersatte traktorer. Hästar och kor fick inte slaktas för mat, de skulle vara dragdjur. Metoder introducerades för att ta tillvara organsikt avfall som kompost. Bönder organiserades i grupper för att lära av varandra om växtföljder och naturlig bekämpning av insekter och sjukdom. Ransonering infördes.

Jag tror inte denna gigantiska omvandling av ett helt land på så kort tid är särskilt känt. Vi var djupt imponerade. Visst ledde det till minskad industriproduktion och arbetslöshet, vad var annars att vänta när oljan tog slut över dagen. Men man klarade svälten. Vad detta exempel visar är att det är möjligt att göra storskaliga omställningar när det krävs. Här lever vi ju inte direkt under hotet av svält och vi har ju förutsättningar i form av kapital, innovation och kompetens. Men då måste fixeringen vid tillväxt som eldas på med kol ersättas av fossilfri tillväxt. Och stora omställningar förresten: Det har vi haft mängder av: nedläggningen av textil- och skoindustrin, bruksortsdöden, mekaniseringen av jordbruket och skogsbruket. Visserligen drevs dessa av billig olja men poängen är att vi idag knappast kommer ihåg vad det kostade på.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera