Dags att rätta till skattelagstiftningen

Sverige sätter ambitiösa klimatmål i Parisavtalets anda. Vi ska exempelvis inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045. En lång rad politiska åtgärder kommer då att krävas om Sverige ska klara sitt åtagande. Och det kan endast ske om många delar av samhället är med på tåget.

För att företag ska ta sin del av ansvaret utifrån den koldioxidbudget som enligt forskarna återstår, måste de göra radikala utsläppsminskningar. Annars spräcker vi 2-gradersmålet för jordens uppvärmning. Önskvärt är dessutom att vi ligger nära 1,5-gradersmålet. Att näringslivet medverkar belyses på ett dramatiskt sätt genom att addera alla länders mål. Summan räcker inte till för att klara 2-gradersmålet. Näringslivets medverkan är ett måste.

Många företag har reduktionsmålet. Näringslivets medverkan är ett måste. En del vill till och med bli klimatneutrala, det vill säga inga nettoutsläpp. Men många utsläpp tar tid att reducera och alla kan inte helt elimineras. Därför accepterar Parisavtalet att utsläppsminskningar tillgodoräknas även om de görs utanför den egna värdekedjan. Utsläppsreduktioner genom marknadsmekanismer, när de görs i utvecklingsländer, är ofta kostnadseffektiva och samtidigt får dessa länder hjälp med investeringar i klimatsmart teknik eller skydd av skogar. Sådana här utsläppsreduktioner sker genom inköp av utsläppsrätter/-krediter. Det är idag ett accepterat sätt att minska utsläpp både inom näringslivet och politiken.

I det här perspektivet är det paradoxalt att Sverige har en skatterättslig praxis som innebär att minskning av utsläpp genom utsläppsrätter/-krediter betraktas som gåva. Därmed är företagens inköp inte skattemässigt avdragsgilla. Ur företagens synvinkel gör man inte dessa utsläppsreduktioner av benefika skäl. Långt därifrån. Det handlar om att ta klimatansvar, om varumärkesbyggande och om att vara konkurrenskraftig inom sin bransch. I ett olyckligt domstolsutslag i Förvaltningsdomstolen 2014 tolkades ett fall rörande Saltå Kvarn som att deras inköp av utsläppskrediter var en gåva. Domarna visade ingen kunskap eller förståelse för hur det nya klimatlandskapet för näringslivet ser ut. Senare, i samband med att andra företag överklagat sina skattebeslut, har andra domstolar valt att följa detta olyckliga beslut. Trots att företagen har kunnat visa på affärsskäl och betydande affärsfördelar genom dessa inköp. För varje sådant domslut blir domarnas argumentation mer och mer ihålig sett i ljuset av hur företagens strategiska beslutssituation ser ut.

Om det 2014 fanns tvekan om varför företag valde att ta kostnader för utsläppsminskningar må möjligen vara hänt. Men idag, när vi står inför den största globala utmaningen i vår historia och nödvändiga internationella överenskommelse har gjorts. I en situation när politiken är otillräcklig för att hantera utmaningen. Då näringslivets medverkan är nödvändig. Att i detta läge vidhålla att det handlar om gåvoverksamhet och att det inte föreligger någon motprestation, det vill säga att företaget inte får något i gengäld, är direkt verklighetsfrämmande. Regeringen gjorde 2016 ett försök att ändra på reglerna för avdragsrätten och la fram ett förslag som samtliga remissinstanser var negativa till. Därefter har inget hörts på över ett år.