Kaliber skjuter bredvid målet

Sveriges Radios Kaliber har nu sänt sitt grävande reportage om Arlas trädplantering i Moçambique. Vi konstaterar att SR gör sig skyldig till osaklighet på ett antal punkter:

1. Projektet är certifierat av Plan Vivo. Den enda forskaren som uttalar sig i reportaget vill inte uttala sig om projektet. Svepande kritik mot trädplantering generellt ger ingen grund för att ifrågasätta klimatnyttan med ett Plan Vivo certifierat projekt.
2. Man talar om ifrågasatta metoder men den nyckelmetod som ligger till grund för projektet, agroforestry framstår alltmer som en av de viktigaste metoderna för att involvera småbrukare i att mota klimathot, underlätta klimatanpassning och livsmedelsförsörjning
3. 95 procent av bönderna som gick in i projektet får fortsatt kontinuerliga betalningar från projektet. Endast 30 bönder har inte längre något kontrakt enligt senaste årsrapporten.
4. Både revisionen av Rainforest Alliance och valideringen utifrån CCB-standarden 2010 gav projektet höga betyg. Kaliber redovisar gammal kritik, från en rapport från 2008.
5. SR berättar inte att de bönder som deltar har uppnått högre levnadsstandard jämfört med omkringliggande byar.

Projektet i Moçambique är unikt i så måtto att det är dubbelcertifierat. Utöver Plan Vivo är det CCB-certifierat (Climate, Community & Biodiversity), en standard som särskilt tar fasta på ett projekts förmåga att leverera sociala kvaliteter och biologisk mångfald. Så här säger CCB: ”The project has now demonstrated that it meets the mandatory and optional criteria for CCB validation. As such it can be awarded a Gold Level Validation for providing exceptional climate change adaptation, community and biodiversity benefits.”

Reportaget säger att 2/3 av betalningarna till bönderna 2011 ställts in. Det är inte korrekt. Alla bönder fick 2011 betalt utifrån vad de levererat baserat på deras kontrakt. Det är sant att årets betalning fördröjts, men det har bönderna informerats om. Hela 95 procent av småbrukarna får kontinuerligt betalt för den klimatnytta deras träd ger. Detta kan utläsas av dokument som SR haft tillgång till. Tilläggas skall att det är en kö av bönder som vill ansluta sig.

Beräkningen av den klimatnytta som säljs beräknas konservativt som ett genomsnittsvärde över en lång tidsperiod, i Moçambiqueprojektet 100 år för att ta hänsyn till kolbindningens fluktuation. Under den tiden hinner träden växa upp, avverkas, nyplanteras, växa upp, avverkas. I Kalibers reportage presenteras inte denna metodik. Tvärtom ifrågasätter man att träden står i hundra år (vilket de inte ska) och man vill få det till att om de huggs ner upphör kolbindningen, vilket vore sant bara om hela ytan kalhöggs och lämnades efter en planteringscykel. Som stöd för ifrågasättandet har man en enda forskares uttalande publicerat, som dock inte uttalar sig om det specifika Plan Vivo-projektet. Programmet presenterar inte några forskare som ifrågasätter Plan Vivo-systemets rigorösa uppbyggnad för att just ta hänsyn till klimatnyttan. Det gör att reportaget är ovetenskapligt i sin kritik.

Kaliber frågar om klimatnyttan går att garantera. Det går inte. Men det gör inte skogsåtgärder mindre viktiga. Plan Vivo systemet är dessutom omgärdat av olika typer av riskhantering, till exempel en extra kolbindning, en buffert på minst 10 procent, som kan brukas om något slår fel, t.ex. genom torka eller brand. Det gör att Arla och andra kunder i Sverige inte drabbas.

Moçambique är ett av världens fattigaste länder. Landet har haft inbördeskrig i sjutton år. Reportrarna tillbringade tre dagar med att besöka bönder. Det som inte alls kommer fram i programmet är att bönderna och deras familjer fått det bättre. Genom inkomsterna har de byggt hus, kunnat låta barnen gå i skolan i stället för att arbeta, köpt en cykel, byggt en brunn. Skillnaden är markant mot byar som inte är med i projektet. Vi trodde kanske i vår enfald att det var den sortens positiv information som skulle förmedlas. I Kalibers reportage framställs det som om trädplanteringen är småbrukarnas enda inkomst och att det handlar om väldigt mödosamt arbete, men i själva verket är det en sidosysselsättning som ger en välbehövlig sidoinkomst.

Programmet kännetecknas av ensidighet. Vi har påpekat för SRs ledning att man förmedlar en bild av ett projekt som är tämligen misslyckat. Utöver sakfel som nämnts ovan betonas i programmet att revisionsrapporter haft många anmärkningar. Det man inte lyfter fram är att projektet två år senare reviderats, godkänts och fått fortsatt certifiering enligt Plan Vivo-systemet. Hade det inte varit intressant att berätta att Stern-rapporten speciellt omnämner detta projekt som ett framgångsrikt exempel? Man kunde också nämnt att FAO, som är FNs jordbruksorgan, i sin skrift Climate Smart Agriculture säger: ”The project shows that carbon sequestration through land use, land use change and forestry (LULUCF) can both promote sustainable rural livelihoods as well as generate verifiable carbon emissions reductions for the international community.” Detta citat omnämns också på Rio +20 hemsidan. EU-kommissionen, som utvärderade projektet 2009, säger: ”The Project produced a substantial positive impact on the socio-economic development of the area, given the initial post-war conditions.”

Reportagets vinkling kunde eventuellt förstås om detta vore ett biståndsprojekt. Så är inte fallet. Detta är ett affärsprojekt. Kunder och leverantörer. Det ställs också krav på bönderna att leverera för att få sin ersättning. Det är det nya och det gör att det går att få med näringslivet. Ingenting i Kalibers reportage motsäger att Arla och andra kan fortsätta att använda klimatkompensation som en metod utöver allt annat man gör för att ta klimatansvar.

För ytterligare information

Leif Holmberg, 070-229 24 25, 08-34 65 65, leif.holmberg@uandwe.se

Fakta om Plan Vivo

Projektet som Arla stödjer är certifierat i enlighet med Plan Vivo. Grunden lades redan 1995 när det första Plan Vivo-projektet i Mexiko, ett av de absoluta pionjärprojekten, beskrevs i vetenskapliga artiklar. Det var två år innan Kyotoprotokollet kom till stånd som genom sin ”flexibla mekanism” CDM gjorde klimatkompensation stort. Inom CDM var det av olika anledningar svårt att få igenom skogsprojekt, men Plan Vivo gjorde det tidigt möjligt att få med näringslivet i att både plantera och bevara skogar, vilket är angeläget i en tid då avskogning står för nära en femtedel av de globala utsläppen av växthusgaser.

Företag och enskilda kan kompensera, dvs balansera, utsläpp av koldioxid genom att köpa in verifierade och certifierade Plan Vivo utsläppsenheter. För att mäta hur mycket kol som träd lagrar används konventionella skogsvetenskapliga mätmetoder. Plan Vivo är unikt på så sätt att projekten sker i samarbete med lokala samhällen och småbrukare i utvecklingsländer vars behov styr projektens utformning. Det är inte fråga om storskaliga planteringar av snabbväxande arter såsom eukalyptus som tränger undan lokalbefolkningen. Istället planteras inhemska trädarter som småbrukaren behöver, det kan handla om timmer, fruktträd och arter lämpliga för ved eller möbler.

Hur kan man då få småbrukare, som av tradition använder svedjejordbruk, att sköta träden? Hur kan man veta att de får stå kvar? Plan Vivo bygger på att ersätta bönderna på ett affärsmässigt sätt allteftersom träden växer och binder koldioxid. På så vis blir bönderna leverantörer/exportörer av klimatnytta och de får betalt under förutsättning att de levererar. Utifrån erfarenhet har betalningsperioden satts till mellan sju och tio år. Därefter har träden vuxit sig så stora att böndernas inte vill eller har något ekonomiskt incitament att hugga ner dem, eftersom träden om de får fortsätta att växa representerar ett värde som vida överstiger den ersättning de hittills fått. Man får till stånd en beteendeförändring där man ser sitt bästa i ett längre perspektiv.

Träden konkurrerar inte med matproduktion, vilket vore totalt ohållbart i länderna där Plan Vivo-projekt finns. Därför planteras träd enligt agroforestrymetoder, vilket betyder att träd och andra grödor samsas på samma yta, vilket ger en diversifiering och ökar jordens totala avkastning. Att träd också är viktiga i jordbruket beror på att de ger skugga, vindskydd, skyddar mot erosion, binder vatten och kan fixera luftens kväve och därmed ge mer näringsrik jord.