Pressmeddelande -
Bris kunskap fås från nyckelhålsbilder av barns vardag
Många unga ringer till Barnens rätt i samhället för att få råd och hjälp med små och stora problem. Samtalen utgör sedan underlag för organisationens uttalanden om ungas situation i landet. Enligt Inger Linblad vid Umeå universitet stämmer inte alltid dessa bilder med hur forskare ser på barns förhållanden och villkor.
– I slutet av 1990-talet beskrevs barn och ungdomar som en marginaliserad och rotlös grupp i samhället, och deras livssituation framställdes som ganska eländig och svår. Men vetenskapliga undersökningar från samma tid visar att de flesta unga mådde bra och hade en generellt sett hög levnadsnivå, säger Inger Linblad.
Hon har i sin avhandling intervjuat nästan 50 anställda ombud och ideella jourmedarbetare som svarade i Bris stödtelefon under åren 1996–1998. Hur stödpersonerna uppfattade barnens situation låg därefter till grund för organisationens utåtriktade rapportering om hur barn och unga hade det. Resultaten visar att medarbetarnas föreställningar om barns vardagsvillkor var knapphändiga och fragmentariska, och bilderna av syskon och föräldrar ofta var motsägelsefulla och stereotypa. Vuxenvärlden sågs i stort som svekfull, och barnens föräldrar tycktes snarare försvåra och komplicera barnens situation än fungera som resurser. Däremot framträdde barns problem med större skärpa.
Problematisk titt i nyckelhålet
Inger Linblad menar att en del av dessa eländesbeskrivningar beror på de metaforiska ”nyckelhålskik” in i ungas vardag som pratstunderna innebär.
– Som stödperson i Bris är du inställd på att söka efter problem, samtidigt som den tillfälliga kontakt som skapas i telefonen förstärker oron och känslan för enskilda barns situation, säger hon.
I studien framhåller hon det teoretiska begreppet mikroförståelse som centralt för jourmedarbetarna, det vill säga att det bara är möjligt att uppsnappa en begränsad mängd information från enstaka samtal. Det faktum att det är klar majoritet flickor som ringer stödtelefonen påverkar också vilka problem som Bris lyfter fram, menar Inger Linblad.
– Det är med andra ord framförallt deras berättelser som Bris förmedlar, något som inte framkommer särskilt tydligt.
Inkännande och problemlösande
Inger Linblad visar också att arbetet i telefonen organiserades kring lyssnandet som en central aspekt av barnperspektivet. Verksamheten värderades högt av jourare och ombud, liksom det som beskrivs som en ”Bris-anda” – en särskild sorts förtrolighet. Typiska samtalsstrategier var inkännande respektive problemlösande strategier, då jourarens roll kunde vara att antingen skapa en nära och tillitsfull relation eller att ”coacha” barnet att lösa akuta problem.
Centrala problemområden som framträder i telefonsamtalen är kön, relationer och övergrepp. Enligt Inger Linblad konstruerades könsfrågor ofta kring kvinnlighet och sexualitet, och vanliga problematiska relationer handlade om nybildade familjer där pappans nya fru framträder som en stereotyp elak styvmamma, och då alltid i kombination med en tafatt pappa. I temat om övergrepp konstruerades pojkarnas samtal kring mobbning och misshandel, och flickornas kring våld, sexuella övergrepp och ofredanden.
Inger Linblad är uppvuxen i Stockholm, men bodde under femton år i Västerbotten, främst i Umeå, där hennes tre söner är uppvuxna. Hon forskar och undervisar för närvarande vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.
Fakta om disputationen
Fredagen den 30 mars 2012 försvarar Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Problembilder av barn. Representationer, föreställningar och strategier i BRIS stödtelefon 1996–98. Disputationen äger rum kl. 10 i lokal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Ingrid Höjer, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.
Kontaktuppgifter:
Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: Inger.linblad@socarb.su.se
Telefon: 070-567 96 32
