Skip to main content

Gotlands storbönder lät ingen adel gro

Pressmeddelande   •   Aug 09, 2013 08:30 CEST

Storbönderna på Gotlands landsbygd har varit det viktigaste samhällsbärande skiktet under både medeltiden och i modern tid.

– Det speciella med Gotlands storbönder var att de var så talrika, uppemot en tredjedel av bondeklassen. Och när gårdarna växte delade storbönderna gårdarna istället för att låta dem växa. På så sätt skapades ingen adel, inga storgods och samägda gårdsgrupper under en enda person, berättar Tryggve Siltberg, som i september doktorerar i historia med avhandlingen Gotlands landsbygdssamhälle under tidigmodern tid - Skatterna, gårdarna och befolkningen, vid Umeå universitet.

– Gotlands storbönder förblev bönder bland bönder och Gotland behöll tack vare detta sin särart.

Gruppen storbönder hade en mycket stor betydelse, men på grund av dess storlek är benämningen ”elit” ändå inte relevant, eftersom någon feodal överklass av storgodsägare alltså inte uppstod. Tingsdomarna på 1600-talet – liksom säkerligen de medeltida tingsdomarna och prästerna – rekryterades till exempel från storbondegruppen.

Gotland har präglats av ett välmående omfattande bondesamhälle alltsedan romersk järnålder. Små socknar och rättvis kyrkolokalisering, självstyre och självupprättad lag utan kungamakt. Ett självciviliserat samhälle med hög bildningsnivå; kort sagt, alla tecken på ett samhälle med en utbredd egalitär (inget ägaranspråk) mentalitet.

– Uppenbarligen hade de gotländska socknarna förmågan att kunna tillhandahålla skydd och rättssäkerhet för individerna, vilket normalt i medeltidens Europa ombesörjdes av stormännen, som till exempel på Island. Således behövde Gotlandsbönderna inga magnater för att upprätthålla ordningen.

Tryggve Siltberg visar också i sin studie hur gruppen storbönder var mera talrik på Gotland än i andra undersökningsområden i Sverige från 1500-talet till 1800-talet. Endast några områden i Norrland liknar Gotland. I avhandlingen beskrivs också Gotlands jordbeskattning som grundades på den redan i Gutalagen omnämnda värderingen i "marklej". En markvärdering ("jordatal") som i värde motsvarade ungefär 5 tunnland åker. Bönderna själva administrerade denna skatteuppbörd fram till 1654.

Även frågor kring de många ödegårdarna på Gotland i äldre tid är något som även det utreds i Siltbergs bok. Siltberg är seniorforskare vid Landsarkivet i Visby, där han tidigare var landsarkivarie. Hans avhandling utges i skriftserien Arkiv på Gotland.

Disputationen äger rum den 20 september kl 13.00, Humanisthuset, Hörsal F, Umeå universitet.

Opponent: Jan Brunius, slottarkivarie, Riksarkivet, Stockholm

Landsarkivet i Visby anordnar den 10 oktober 2013 kl 14.30 ett offentligt seminarium om avhandlingen, som inleds med en diskussion mellan universitetslektor Peter Lindström, som varit författarens handledare, och författaren.

Kontaktuppgifter: tryggvesi@outlook.com, tryggve.siltberg@riksarkivet.se, tel 070-622 15 78

Länk till högupplöst pressbild


Umeå universitet
Umeå universitet är ett av Sveriges största lärosäten med drygt 36 000 studenter och 4200 anställda. Här finns internationellt väletablerad forskning och ett komplett utbud av utbildningar. Vårt campus utgör en inspirerande miljö som inbjuder till gränsöverskridande möten – mellan studenter, forskare, lärare och externa parter. Genom samverkan med andra samhällsaktörer bidrar vi till utveckling och stärker kvaliteten i forskning och utbildning.