Kajsa & Malena tar tillbaka med jubileumsturné och inspelningar från -98

För 30 år sen släppte vi, Kajsa Grytt & Malena Jönsson skivan, ”Historier från en väg”. Efter 6 år med Tant Strul ville vi gå in i de fina nyanserna och vara i det intima. Den skivan byggde på våra idéer och arrangemang.

Kajsa & Malena projektet avslutades med skivan ”Den andra världen” där vi vi, två kvinnliga musiker, istället för att få utlopp för vår melankoli och använda vår kunskap om att spela och arrangera, låg under mixerbordet med krossat självförtroende och anorexi, medan två män producerade vår musik. Men det är inte över förrän det är över.

I en byrålåda hittade Malena en MD-skiva med ett antal låtar vi spelade in hemma under vår återförening åren 97-99. Vi använde dem då som demo i försöken att få skivkontrakt. Idémässigt och konstnärligt håller de bättre 2016 än ”Den andra världen” som endast är 10 år yngre.

Vi firar alltså ”30 år sen Kajsa & Malena” med att ta tillbaka. Självklart ska vi göra några konserter med ”Historier från en väg” som tema, men vi släpper också ohörd egenproducerad musik ifrån 1998.

2016 skriver Jan Gradvall så här om oss och ”Historier från en väg”:

Om musiken från mitten av 1980-talet hade rest med flyg hade den fått betala för övervikt. Mitt allt i detta, mitt i allt detta kompakta, började Kajsa & Malena göra musik till kompet av ingenting annat än Malenas flygel. Röst och piano. Ord och toner. Det var ”quiet is the new loud” långt innan det uttrycket föddes.

Ibland händer det något i musiken som gör att man känner att man bara måste vara där musik görs. Vara där på plats live. Liksom låta musiken bli en del av blodomloppet. Tredje gången i livet det hände var med Kajsa & Malena i mitten av 1980-talet. Jag var där. Och jag gick sönder.

När Kajsa & Malena sedan fick skivkontrakt och spelade in ett album fick jag det på förhandskassett. Jag satt i mitt kök i min etta med utsikt över en motorled och en kaffefabrik och lyssnade på albumet från en liten bandspelare på bordet. Jag skrev en recension i Slitz, som på den tiden var en seriös musiktidning, där jag första gången gav ett svenskt album fem stjärnor. Jag jämförde med Monica Zetterlunds ”Sakta vi går genom stan” och Nina Simone och Tim Hardin och Nick Drake och kanske Leonard Cohen.

Det är nu 30 år sedan Kajsa & Malenas debutalbum ”Historier från en väg” gavs ut. Det anordnas konserter där de spelar de här låtarna igen. Jag kommer att vara där.

Jan Gradvall, hösten 2016

"Kajsa & Malena Demo-98" släpps den 18 november.

Turné "Historier från en väg 30 år - Kajsa & Malena"

18 januari Malmö, Palladium
20 januari Göteborg, Storan
21 januari Stockholm, Södra Teatern
03 februari Uppsala, Katalin
10 februari Lund, Mejeriet

(Fler datum tillkommer)

För mer information:

Jonas Pernholm, turnéproducent
+46 73 701 41 99
jonas@unitedstage.se

Matilda Johansson, pressförfrågningar
matilda@summit-management.se

Hela Jan Gradvalls text "Kajsa & Malena, Historier från en väg”

Ibland händer det något i musiken som gör att man känner att man bara måste vara där musik görs. Vara där på plats live. Liksom låta musiken bli en del av ens blodomlopp.

Några få gånger i mitt liv – fyra gånger för att vara helt exakt – har det hänt att jag under en period fått ett fysiskt behov att se artisters samtliga spelningar. I slutet av 1970-talet såg jag precis varenda spelning som IQ55 gjorde i min hemstad Linköping. Även om IQ55 spelade på en fritidsgård på motsatta sidan av stan så var jag där. (Jag kände samma sak med Ebba Grön, men jag hade inte råd att åka över hela landet och fick nöja mig med alla spelningar de gjorde i Östergötland och då och då i Stockholm.)

Samma sak med bob hund i början av 1990-talet. Särskilt tiden innan bandet fick skivkontrakt och spelade på restauranger där Thomas Öberg klev i tallrikar med pyttipanna. Jag behövde bob hund i blodomloppet.

Tredje gången det hänt var med Kajsa & Malena i mitten av 1980-talet. Hur hamnade jag på den första konserten med Kajsa & Malena? Jag minns inte, men förmodligen för att jag tyckte väldigt mycket om Tant Strul och någon som kände någon hade hört om Kajsa Grytt och Malena Jönsson och tipsade om att de skulle spela någonstans.

Jag var i alla fall där. Och jag gick sönder.

Musiken i mitten på 1980-talet var ganska kompakt. Det var tjocka synthesizermattor och piskande The Power Station-trummor. Om musiken från mitten av 1980-talet hade rest med flyg hade den fått betala för övervikt. Mitt allt i detta, mitt i allt detta kompakta, började Kajsa & Malena göra musik till kompet av ingenting annat än Malenas flygel. Röst och piano. Ord och toner. Det var ”quiet is the new loud” långt innan det uttrycket föddes. Och de spelade på små ställen, man satt aldrig längre än tio meter från scenen.

Jag minns särskilt ett litet ställe i Gamla Stan, jag har för mig att det låg en våning upp, där det stod kandelabrar på flygeln när de spelade. Musiken lät precis som de fladdrande stearinljusen. På samma gång ömtålig och brinnande. Jag hade precis flyttat till Stockholm. Först gjorde jag under elva långa månader vapenfri tjänst som vaktmästare på en förläggning för andra vapenfria i Bagartorp, Solna. Sen bodde jag i en lägenhet i Sundbyberg jag inte gillade. Så jag var hellre ute än hemma. Men Kajsa & Malenas spelningar blev ett annat slags hemma.

Förutom egna låtar gjordes en översättning av en Dylan-låt som jag då aldrig hade hört, ”Sign on the window” från albumet ”New morning”. Ögonblicket när Kajsa med emfas sjunger ”Det är väl det som vi lever för” var verkligen det jag levde för just då.

När Kajsa & Malena sedan fick skivkontrakt och spelade in ett album fick jag det på förhandskassett. Jag satt i mitt kök i min etta med utsikt över en motorled och en kaffefabrik och lyssnade på albumet från en liten bandspelare på bordet. Jag skrev en recension i Slitz, som på den tiden var en seriös musiktidning, där jag första gången gav ett svenskt album fem stjärnor. Jag jämförde med Monica Zetterlunds ”Sakta vi går genom stan” och Nina Simone och Tim Hardin och Nick Drake och kanske Leonard Cohen.

Det är nu 30 år sedan Kajsa & Malenas debutalbum ”Historier från en väg” gavs ut. Det anordnas en konsert där de spelar de här låtarna igen. Jag kommer att vara där.

Jan Gradvall, hösten 2016