Team Amel-Linnea

Hos Amel Bakhet och Linnea Sahlin i Bredäng får ord ny innebörd: Klass betyder en grupp på 60 elever, klassrummet är stort som en balsal och lärare är ett ungt radarpar som bryter normer.

Det är morgon på Slättgårdsskolan. Två tredjedelar av klassen, alltså 40 elever, har svenska-SO i salen där två klassrum med grupprum har slagits ihop till en öppen rymd. I ena änden finns en läktare med sex rader. Där klättrar nu eleverna upp och trycker igång sina surfplattor.

När Amel Bakhet, 24, och Linnea Sahlin, 25, fick veta att de skulle få totalt över 60 elever i fyran utarbetade de sitt eget tvålärarsystem. Det bygger på samlingar och enstaka genomgångar i helklass, matchat med lektioner då klassen är delad i tre eller fyra grupper. En eller två grupper har då ett annat ämne i en annan sal, men de andra är här, som nu.

– De många runda borden gör att klassrummet har som små stationer där man kan vara ifred, som grupp eller som enskild elev, säger Amel Bakhet i tidningen LÄRA Stockholm.
– Var och en ska få ha det på sitt speciella sätt, säger Linnea Sahlin.

En grund är det kollegiala lärandet, till stor del informellt. Om de båda håller en genomgång så finns den andra med, kanske till synes upptagen med något men hela tiden med ett öga på lektionen. Efteråt pratar de om vad de kan göra annorlunda.

Normkritik är en bas.
– Att vi kan jobba ihop, det är viktigt. Inte så att ”titta, jag är homosexuell och Amel är muslim och vi kan jobba ihop, konstigt va?”. Utan att det bara är så här vi är och det är normalt.