Debattartikel - Den digitala klyftan i skolan

Vi lär genom våra sinnen, konstaterade Wolfgang Ratke, den 1500-talsfilosof som inspirerade Johan Amos Comenius när han under Axel Oxenstierna bidrog till att bygga upp det svenska skolväsendet.

Dagens utbildningsreformator Jan Björklund skulle också ha en del att lära av Ratke. Vi lär genom våra sinnen. Vi lär av goda retoriker. Vi lär genom att göra. Vi lär genom att se och höra, vi lär av historien.

Idag lämnar UR ett omvälvande bidrag till svenskt utbildningsväsende. Klockan 11.00 trycker kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth på den knapp som i ett slag frigör närmare 8.000 utbildningsprogram. I samma sekund ändras inte bara förutsättningarna för alla svenska elever och studenter, utan också hela det svenska medielandskapet. De flesta programmen var tidigare låsta bakom lösenord. Nu blir det möjligt för alla att i utbildningssyfte leta fritt på UR.se.

Det som skett är att UR, med extra pengar ur Rundradiokontot, efter ett års förhandlingar med rättighetsinnehavarna har friköpt rättigheterna till utbildningsprogrammen. Som public service-bolag ska vi producera program för sändning i radio och tv. Men för den sjätte­klassare som vill lära sig retorik gäller det att få tag i program som ”Tungan rätt i mun”, precis när det passar in i läroplanen och klassrumssituationen. Sexåringen som ska lära sig läsa ser antagligen ”Tunggung” i Barnkanalen, precis som sjuåringen som lär sig mattebegreppen i ”Katten musen tiotusen”.

Men sändningstillfället är något annat än det exakt rätta utbildningstillfället. Att rätt program är tillgängligt i rätt ögonblick blir därmed avgörande för hur vi kan lära oss med våra sinnen, alla våra sinnen. Det är därför dagens ceremoni klockan 11 blir en sådan milstolpe, när en modern digital distribution för ljud och bild öppnas.

SVT har visat vägen genom att introducera en mycket framgångsrik Play-tjänst på nätet. Med all rätt dominerar sändningsperspektivet. Vi talar där om visning på nätet av några hundra program i upp till 30 dagars eftervisning. För utbildningens behov krävs andra lösningar.

8.000 samtidigt tillgängliga utbildningsprogram på nätet under flera år blir något annat. Lärarstudenten har med några knapptryckningar tillgång till nästan 1.000 program om pedagogik och lärarfortbildning, den journaliststuderande har i praktiken en helt egen kanal om bara journalistik, den naturvetenskapligt intresserade gymnasisten har en helt egen kunskapsbank i ljud och bild inom sitt specialområde, musikeleven på folkhögskolan har hur mycket som helst att se och lyssna på.

Barnen i förskolan kan själva på sina läsplattor leta bland över 2.000 barnprogram för att titta och lyssna på ljud och bild, som gör det lättare att lära. Den språkintresserade har 1 089 program i moderna språk och 277 minoritetsspråksprogram. Vi lär genom våra sinnen. All forskning, all erfarenhet visar att framför allt elever i behov av särskilt stöd lär sig lättare när alla sinnen kan användas, när ljud och bild förstärker inlärningsprocessen.

När nu detta stora och unika utbildningsarkiv tillgängliggörs fritt är det en stor händelse.

Samtidigt öppnar sig nu den digitala klyftan i den svenska skolan. När alla program regnar likt manna från himlen är det många som inte har någon sked, eller ens en dator. Nu blir det väldigt påtagligt hur den svenska skolan har hamnat utanför resten av samhället. Det som är en självklarhet för alla andra i arbetslivet – tillgång till moderna arbetsredskap – förvägras lärare och elever.

Fortfarande är det en fjärdedel av alla lärare som inte har en egen dator i jobbet. Föreställ er den kommunala förvaltning, den nyhetsredaktion eller det regeringskansli där det inte är en självklarhet att alla anställda har en egen dator! Och än värre är det för eleverna, där egen dator betraktas som lyx! Fortfarande är den skola som erbjuder en dator till varje elev någon sorts föregångsskola. Det är närmast absurt.

För detta bär utbildningshuvudmännen inom de svenska kommunerna ett stort ansvar. För detta bär utbildningsminister Jan Björklund personligen ett stort ansvar genom sina politiska signaler mot moderna pedagogiska hjälpmedel. Det är ingen tillfällighet att nätaktivister till slut lyckades samla in medel för en egen surfplatta till Björklund. Han fick den äntligen i somras i Almedalen, fulladdad med pedagogiska appar. Nu gäller det bara att han brukar sina sinnen och använder plattan. I dagsläget sviker utbildningssamhällets makthavare inte minst alla dem som riskerar att hamna utanför. Det högtidliga talet om Sverige som en världsledande utbildningsnation riskerar att bli hyckleri.

När UR nu tillgängliggör en utbildningsskatt för alla svenska elever, studenter och lärare är det tragiskt att så många av dem inte har möjlighet att ta del av utbudet. Regering, kommuner och landsting har ett stort ansvar för den digitala klyfta som nu blottas inom utbildningen.

Ska Sverige ha en chans att komma igen som utbildningsland måste de som sitter på investeringar, utvecklingsmedel och politiska styrinstrument till sist inse att vi lär med våra sinnen, alla våra sinnen!

Erik Fichtelius, vd UR
UR är en del av svensk public service med uppdrag att producera och sända kunskapsprogram