Nybörjarkurs i crawl

För två veckor sedan började jag i en nybörjarkurs i crawl… Haha, jag vet inte hur jag ska börja den här sammanfattningen.

Jag tänkte skippa mössan för jag ville vara så diskret som möjligt plus att jag ville lära mig simma innan jag skulle klä mig som ett proffs. Ne, det gick inte förstår ni – håret var i vägen så nu äger jag både glasögon och mössa.

Det första vi fick lära oss var bensparkar och det gick väldigt bra. Ja, jag ”vann” faktiskt (allt är en tävling ;) ) i min grupp och självförtroendet stack iväg… Vann = kom först fram. Sen kom vi till armrörelserna! Det var betydligt svårare än benen kan jag ju meddela. Tur att jag var under vattnet så jag slapp se mig själv viftandes. Och där var även första lektionen slut.

När jag och mamma skulle öva några dagar senare stötte vi på ett (eller flera, men ett stort) problem – vi kan ju inte andas. Första halvan av bassängen simmades då utan att andas och sen snackar vi hyperventilering innan sista halvan simmades. Effektivt? Nja, det kommer nog ta väldigt lång tid att simma Vansbrosimningen på det viset. Dessutom hade vi inte lärt oss sätta ihop rörelserna så det såg antagligen mest ut som om vi försökte undvika att drunkna…

Nåväl, på lektion två sattes rörelserna ihop och det kändes lite bättre än första lektionen, men det kommer hela tiden nya moment som gör det här med crawl svårare och svårare. Funkar armrörelserna glömmer jag av benen och tvärt om. Dessutom blev jag irriterad på personen bredvid för hen skvätte vatten men insåg ganska snart att den känslan får jag försöka skaka av mig. Jag menar hur ska jag kunna ta mig igenom Vansbrosimningen utan att någon skvätter vatten på mig? Ne, det förstår jag ju att det inte kommer hända.

Där har ni en sammanfattning av mina två första lektioner i crawl. På tisdag är det dags för lektion nummer tre och då ska vi få lära oss att andas, tjohoo.