Biskop Mikael Mogren: Saknad är ett hårt arbete

Det är allahelgonahelg och ljusen lyser på kyrkogårdarna. Jag minns när jag var liten. Då var det lite pirrigt med allahelgona. Ljuslågorna fladdrade på den mörka kyrkogården och det doftade våta löv. Jag minns att det just pirrade i kroppen, och det tror jag berodde på att det handlade om döden.

Senaste året har jag fått känna mig lite som ett barn igen. Det beror på att jag arbetat med en bok om barns frågor om livet, döden och kristen tro. Boken har kommit till tack vara alla engagerade barnledare och församlingspedagoger som finns i Västerås stift. De har sett till att barn i Dalarna och Västmanland skickat frågor till mig om sådant de undrar. Det har kommit in massor med frågor och när jag har försökt besvara dem har det blivit tydligt vilka allvarliga och viktiga frågor som barn bär på. Deras frågor är både raka och djupa.

Flera frågor handlar om döden. Det är tydligt att döden är ett centralt ämne, både för barn och vuxna. Jag har förstås varit tvungen att svara att jag inte vet hur det är efter döden. Men jag har också sagt att vi har blivit lovade att Guds kraft är starkare än själva döden. Det visade sig när Jesus kom tillbaka med nytt liv efter att han blivit avrättad. Döden fick inte sista ordet då, och det tror jag inte den kommer få nu heller. Det jag också har sagt till barnen är att jag tycker döden kan vara hemsk. Jag saknar verkligen människor jag älskade och som nu är döda. Det är hemskt att det ska kännas så, även om jag vet att känslorna i sig inte är farliga.

När jag träffar sörjande före begravningar brukar jag fråga hur många barn som kommer vid avskedet. Det är nästan alltid barn med på begravningar och det tycker jag är bra. Jag brukar alltid samtala med barnen och de vuxna alldeles innan begravningen börjar. Då visar jag barnen och deras anhöriga att de kan sitta längst fram, eftersom barnen ser bra där. I många kyrkor finns det mjukisdjur och leksaker och dem tar jag fram till barnen.

Allahelgona är en tid då vi får minnas dem som inte finns bland oss längre. Kanske är det så att när vi stannar upp och ser bakåt, så hjälper det oss också att se framåt. Människor som sörjer kan i perioder bli slukade av sorg, och det har sin tid. Mina egna sorger har fått mig att inse hur mycket kraft det kan ta att sakna någon.

Så till dig som just nu kämpar med sorg och saknad vill jag säga följande: Jag vet inte hur du har det, men jag har hört många människor berätta att saknad är det hårdaste arbete de haft. Men de vittnar också om att det inte är becksvart för alltid. Det kommer andra dagar. Håll ut! 

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift