Bastflaskan - en nostalgitripp

Det har blivit sommaren 2012 och av någon konstig anledning så har jag börjat tänka tillbaka på min ungdom och min uppväxt nästan dagligen. Inte så mkt för att jag vill vara ung igen utan mer att många år har gått och det känns som om det är dags att stanna upp och tänka efter lite...

Jag är idag 46 år och stormtrivs med livet. Finns inte så mkt att klaga på eftersom jag har friska barn, gott om vänner, fantastiska upplevelser och har samtidigt haft förmånen att få jobba med ett av mitt livs största passioner, nämligen vin. Jag har två vuxna barn som påminner mig mkt om mig själv när jag var i deras ålder (21-23 år) och kanske just på grund av dem som jag tänker på min egen ungdom och uppväxt och var samhället är idag och hur det såg ut när jag själv växte upp.

Låt mig ge er några exempel på vad jag tänker på. Jag minns när jag var 8-9 år och vi skulle åka till farmor och farfar på Österlen. Jag var förtvivlad för att jag missade mitt favoritprogram på TV och hade hellre suttit hemma och tittat på mitt program än åkt till farmor och farfar just den dagen. Idag ryser jag av olustkänsla att jag tänkte så eftersom de bara levde något år till efter det besöket och hur mkt jag skulle kunna ge för att få träffa dem en gång till och ge dem en kram och säga att jag tänkt på dem så många gånger i mitt liv och hur mkt jag saknat dem. De var världens snällaste, enklaste och varmhjärtade människor du kan tänka dig. Nu följde jag som tur är med till slut trots allt men jag var inte en glad unge som spred solstrålar på just den resan direkt. Min pappa som var en mkt diplomatisk och rättvis man försökte lugna mig med historien om en ny uppfinning som skulle komma till Sverige inom något år som hette ”videobandspelare”. Med denna fantastiska apparat kunde man spela in sina program och se dessa när man själv ville. What??? …var kanske inte riktigt så jag reagerade men jag minns att jag trodde pappa ljög för att få mig tyst. Hur var det möjligt att spela in och spara ett program? Nåväl en del saker har hänt sen dess och jag minns att när min pappa var ute och reste (han var säljare i konfektionsbranschen och en grym sådan vill jag tillägga!) i Sverige och Danmark, då lämnade han hemmet på måndagen och kom hem på fredagen. Ibland fick vi ett brev och  ibland något telefonsamtal från något stadshotell eller en telefonkiosk längs vägen då pappa undrade hur familjen mådde…..mobiltelefon och direktuppkoppling på nätet 24/7 som idag… nej knappast, när enkronorna var slut så bröts det och hann du inte berätta klart din historia för pappa så fick det vänta till helgen.

Jag minns flera tillfällen när jag fick följa med mamma och pappa på restaurang och hur jag förundrades över hur vackert och mysigt det var på restaurangen med alla levande ljus och de röd och vita dukarna. Jag minns att ljusen var nerstuckna med våld(såg det ut som) i en vinflaska med tjock mage och med en liten bastkjol på sig. Gott vin från Italien mässade min pappa om men det kunde ju inte jag avgöra eftersom pappa hade stränga regler kring alkohol så fick inte jag smaka ens, tror ärligt talat inte jag ville vid denna tidpunkt som jag daterar till mitten av 70 talet då jag var 7-11 år, kanske lite ungt även om Italienska barn får vin utblandat med vatten i den ålder.

Åren gick och mkt försvann så även bastflaskan och stunderna med mina föräldrar på restaurangen eftersom min pappa gick bort i ung ålder och med honom försvann den tiden där allt var så enkelt och bekymmersfritt. Minns den glädje och entusiasm jag kände inför livet när jag tog studenten och jag var så lycklig över att livet äntligen skulle börja och visst jag har verkligen fått uppleva mkt och jobbat med saker som jag brunnit för och tillsammans med fantastiska människor som jag älskar och respekterar men tusan vad jag saknar den sorglösa tiden på restaurangen med mina föräldrar, de intressanta historierna min pappa berättade, de rödvita dukarna, stearinljusen i en….bastflaska. Att jag idag som vinimportör re-lanserar bastflaskan betyder lite mer för mig än bara det rent kommersiella. Jag älskar historia, min egen och andras. Att minnas det som varit och alla människor som funnits i mitt liv är viktigt för mig och även om jag givetvis alltid tittar framåt så är jag ett nostalgi freak och när jag såg bastflaskan på en mässa i Italien så bestämde jag mig för att den ska jag ta hem till Sverige. Jag ska överraska min mamma som är 85 år idag med att bjuda henne på en middag och öppna en bastflaska och se om hon minns den som jag minns den.

Funderade lite på när jag själv blir 85 år vad som blir min nostalgitripp då, kanske mina barn tar med den gamla sura iPhonen som legat och skräpat i deras lådor i 40 år så vi kan wordfeuda lite ihop och minnas tillbaka när bilarna körde på marken och drevs av bensin, ha ha ha så tokiga vi var på den tiden…kommer vi kanske att säga.

Time will tell.
Björn

Om vinet

Vinet är mycket fruktigt och bärigt i stilen med inslag av skogsbär, hallon och körsbär. Vinet är mjukt, fruktigt, balanserat med fin struktur och lite uppfriskande syrra för att ge struktur till vinet. Vinet passar utmärkt till Italienska delikatesser, pasta, kyckling, pajer och mycket mer. Det perfekta picknick vinet med andra ord. Utan tvekan i en förpackning som lär bli årets nostalgitripp för alla oss nostalgi freaks.

Villa di Monte Chianti 2010
Art nr 73692, 89 kr.
Vinet finns i Systembolagets beställningssortiment och du kan beställa vinet här.

Läs mer om vinet här och besök gärna vår hemsida, www.vinovum.se