En dag i Petra

Kommer fram till Petra precis när solen går ned och muezzin börjar sången för kvällsbön. Det känns som att vara mitt i en saga från tusen och en natt.

Entrén till Petra-siten känns modern och välorganiserad. Efter biljettkontrollen, går man på en grusväg mot ingången till Petra. För att komma fram till själva staden Petra går vägen genom den vindlande ”dalen”. Där kan de som vill, rida eller åka häst och vagn, för att slippa gå hela vägen till det första stoppet – det välkända ”skattehuset”!

Det känns magiskt att gå längst med de höga, slipade, röda, nästan mjuka, bergsvägarna på båda sidor.

Hade det här legat i ett europeiskt land hade man knappt kommit fram för alla turister. Nu är besökarna många, men inte påfrestande och när vi går mot de andra platserna i området som man absolut måste se, så skingras alla och det känns inte som om platsen är överfylld av turister. Det här kan förstås ändras när regionen kommer in i en lugnare period vilket börjar ske. Vem vet, snart kanske det blir lika många besökare här som vid Eiffeltornet i Paris?

Alla stannar förstås till vid det sk ”Skattehuset” som är nog så imponerande. Känt från filmen med Harrison Ford. Kameler som man kan rida på, ligger och väntar för den som vill.

Men det man kanske inte inser är att hela Petra är en ”ruinstad” som leder genom en sänka och där hittar man bl a troglodyter (grottor), gravmonument, en bysantinsk kyrka, ett egyptiskt tempel – alla folkgrupper och epoker har satt sina spår här. När man tror att man sett allt, så börjar vandringen mot klostret. Över 800 trappsteg för att ta sig upp. Många rider på åsnor upp, det är brant och arbetsamt att gå upp.

Jag kämpar på och klättringen är vacker! Väl uppe är jag glad att jag inte gav upp! Det är ett vackert gigantiskt grottkloster som tornar upp sig och väntar på oss äventyrare. Inte lika utsmyckad som skattehuset, men nog så pampig.

Klättrar ännu högre för att se den makalösa vyn över dalen! Majestätiskt!

Nedklättringen går ganska fort. Åsneförarna försöker få kunder genom att skrika “taxi, taxi”! Mina lår, knän och anklar börjar kännas av, men skumpa ned på en åsna känns inte om ett alternativ! Föredrar mina egna ben.

Det är inte jättelätt att hitta matalternativ, en restaurang serverar buffé med vita dukar i luftkonditionerad lokal, utöver det finns det bara caféer med enklare lokala mackor. Några hotell föreslår att skicka med en pick-nick! Inte en så dum idé faktiskt, så det är något att tänka på.

Det finns hyfsade toaletter nästan överallt, det behöver man inte oroa sig över.

Vägen tillbaks känns enormt lång. Man är lika trött som efter första skiddagen på sportlovet! (om man gått upp till klostret). Men för den supervältränade är det inga problem! Lite baskondition skadar inte. Är det under en varm årstid kan det bli riktigt jobbigt. Men väl värt det.

Så nöjd när jag väl nått hotellet! Vilken fantastisk dag! Vilket ställe!! Petra är obeskrivligt imponerande. Man får helt enkelt inte missa ett besök här.

Och jag sov så gott på natten!