Skip to main content

Dags att agera mot penningtvätt, på riktigt

Blogginlägg   •   Maj 02, 2019 14:17 CEST

Anette Trulsson Corda

Avslöjandet om Danske Bank och Swedbanks misstänkta penningtvätt kan inte ha gått någon obemärkt förbi. Men trots penningtvättsskandalernas stora mediala intresse finns det fler brister i banksystemet som skapar problem. Exempelvis är bankernas oförmåga att erbjuda nödvändiga tjänster i många delar av världen ett minst lika stort problem som deras bristande förmåga att kontrollera sina kunder. När banker i syfte att minimera risker kategoriskt avskriver stora kundgrupper, ställs ideella organisationer och samhällsbyggande funktioner i utvecklingsländer utanför det ekonomiska systemet.

I en artikel publicerad i Global Banking & Finance Review skriver Western Unions VP of Public Policy, Europe Chloe MacEwen och Barbara Span, VP of Public Affairs, MEA/APAC om konsekvenserna av vad som på engelska kallas ”de-risking”. De-risking, eller medveten riskminimering, innebär att banker avskriver kundgrupper som tros löpa stor risk att utnyttja deras tjänster för exempelvis penningtvätt eller terrorfinansiering. Problemet är att riskbedömningen inte sker fall för fall. Genom att avskriva hela sektorer och länder i sin strävan efter att undvika risktagande drar man alla över en kam.

När hela sektorer, länder och dess befolkningar utesluts från bankers kundportfölj exkluderas de från det globala ekonomiska systemet vilket får påtagliga konsekvenser för bland annat ideella organisationers verksamhet i utvecklingsländer. Det blir också svårare att skicka pengar till familj och vänner i andra länder vilket gör att de drabbade länderna missar finansiering av exempelvis infrastruktur och samhällsutveckling.

Riskminimeringen underminerar dessutom arbetet med just penningtvätt och terrorfinansiering, eftersom överföringen av pengar då måste ske utanför det reglerade systemet – i vissa fall helt utan transparens och insyn. Dessa okontrollerade överföringar medför säkerhetsrisker och är svårare att spåra, utreda och slutligen lagföra. För att lösa problematiken kring den medvetna riskminimeringen föreslås enligt MacEwen och Span ett samförstånd mellan regeringar, banker, lagstiftare och multilaterala organisationer. Därför arbetar Western Union tillsammans med alla dessa aktörer för att uppmärksamma riskminimeringens konsekvenser.

Men, som MacEwen och Span skriver, måste det vara nog med rapporter nu, nog med diskussioner – det är dags att faktiskt göra någonting åt problemet. Det är de som exkluderas från det ekonomiska systemet som drabbas hårdast, och ofta är det de som behöver pengarna allra mest. Läs hela artikeln här.

Anette Trulsson Corda

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

Genom att skicka din kommentar accepterar du att dina personuppgifter behandlas i enlighet med Mynewsdesks Integritetspolicy.