Ett poetiskt språk höjer läsupplevelsen, när Ivana Vukadinovic tar sig an svåra ungdomsämnen.

Språket var det allra viktigaste när Ivana Vukadinovic, 32, arbetade med sin roman Innan ankorna drunknar, där hon skildrar en ung tjejs sökande efter sig själv. Författaren vill även berätta om den krisartade mediebranschen och besvärliga mellanmänskliga relationer. Som ett sidospår löper också den ätstörning huvudpersonen Zandra brottas med. Allt berättas med en alldeles egen ton.

- Tanken är att boken genomgående ska vara poetisk, utan att vara svår. Min karaktär är inte så happyhappy och jag hoppas att man känner det i språket. Jag har läst mycket poesi från tonåren och framåt, så det kom naturligt för mig att skriva så, förklarar Ivana Vukadinovic.

Hon har inte bara läst poesi utan också skrivit en hel del dikter själv. Hon funderar på att ge ut en bok med dikter framöver, men än så länge nöjer hon sig med att ha lånat titeln Innan ankorna drunknar från en dikt hon skrev som sjuttonåring.

- Jag tyckte den lät dramatisk och man är ju lite dramaqueen i den åldern. Titeln är kanske lite ångestskapande, men jag tycker att den är kul också.

Boken är inte självbiografisk, men Ivana medger att hon utgått ifrån sig själv som kvinna och också plockat en del drag från människor i sin omgivning till de andra karaktärerna. Däremot varken tror eller vill hon att enskilda personer ska känna sig träffade, för det är trots allt en roman hon skrivit.

Hon vill ge en bild av hur samhället ser ut idag och vilka problem unga kvinnor tvingas hantera. Hennes förhoppning är att tjejer som går på gymnasiet ska vilja läsa boken och känna sig bekräftade och sedda, känna att någon faktiskt förstår hur det är att vara ung just nu. Kraven är enormt höga och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att leva upp till den perfekta bilden. Alla ska vara snygga, framgångsrika, lyckliga och smala. Statistiskt ökar antalet ätstörningsdiagnoser bland unga.

- Jag har själv haft vissa problem med mat, även om det aldrig var på den nivån som Zandra har, men när jag var tonåring fick man gå till biblioteket för att få veta mer om ätstörningar. Idag är allt bara ett klick bort och via nätet kan man matas med hemska bilder. Jag känner nästan ingen kvinna som inte har eller har haft någon form av problem med mat. Så ser vardagen ut för unga och det är inget man ska förminska. Man är väldigt smart i den åldern och tänker mycket samtidigt som självkänslan är väldigt skör.

Ivana, som bor i Linköping, är frilansjournalist och arbetar mest för branschtidningar och Corren. Hon har elva års erfarenhet av att vara reporter därför var det naturligt för henne att låta Zandra få en praktikplats på en lokalredaktion på en tidning. På redaktionen möter hon den färgstarka redaktören Tanja och Zandra får följa med ut på olika uppdrag. Med sig har hon sin kamera. Förr i tiden var det två helt olika roller att vara fotograf respektive reporter, men i neddragningarnas tidevarv får numera reportrarna oftast själva fotografera.

- Jag minns hur arg jag blev när jag fick veta att fotograferna skulle försvinna. Jag tycker inte själv att det är så jättekul att fotografera, så det är något av en hyllning till fotograferna att Zandra får vara en, säger Ivana.

Zandra känner måttlig entusiasm inför sitt praktikarbete på redaktionen och det är ett medvetet val av författaren. Förr kunde en praktikanställning leda till ett fast jobb men så är det inte längre. Hade man fått in en fot i ett företag var det ofta stor chans att man fick stanna kvar, men nu för tiden är det långt ifrån verkligheten.

- Hon vet att praktikplatsen inte kommer att leda någonstans och det är inget hon ifrågasätter. Det är bara så det är. Idag krävs hög utbildning för att ha en chans att få jobb och inte ens då är det säkert att man får ett. I mediebranschen är detta väldigt tydligt och jag ville skildra krisen där.

I bokens början reser Zandra till New York tack vare ett stipendium som hon fått och det är något hon har gemensamt med Ivana, som åkte dit på en skrivkurs i nio dagar hösten 2015. Medan Ivana arbetade med manuset till Innan ankorna drunknar upplever Zandra helt andra saker i staden. På planet hamnar hon nämligen bredvid den karismatiske Oliver. Hans självsäkra leende gör Zandra både irriterad och intresserad, trots att pojkvännen Johannes väntar där hemma.

Under kursen fick Ivana en riktig aha-upplevelse när det gäller att bygga historier. Hon fick lära sig att varje scen ska innehålla en konflikt. Antingen en yttre eller en inre, men den ska finnas där, annars kan scenen slängas.

- Den insikten gjorde att jag slängde mycket. När jag sedan gick omkring i New York växte dialogerna fram. Jag tänkte hela tiden att här kan man bråka och här kan man bli sams. Det var så coolt att få uppleva det. New York är en härlig stad och jag hoppas att många som läser boken känner det och får lust att åka dit. Men jag var där själv. Oliver var inte där, påpekar Ivana och skrattar till.

Den 26 april släpps Innan ankorna drunknar på Whip media och den kommer då ut på tre sätt, som pappersbok, e-bok och ljudbok.

- Jag har faktiskt inte lyssnat på en enda ljudbok i hela mitt liv. För mig spelar det ingen roll om man väljer att lyssna eller läsa, men jag hoppas att någon eller några vill ta del av min berättelse oavsett hur de väljer att göra det. Mycket av det jag tar upp i boken är väldigt aktuellt och allt hör ihop - feminism, politik, SD och Trump. Att vara ung idag är skittufft. Kanske kan de få lite tröst i boken?

// Text: Joanna Björkqvist