Den remonterande människan

Nu i sommar kommer jag en eftermiddag att prata med en av trädgårdsmästarna på plantskolan. Hon är specialist på rosor och vi pratar rosor. Vi pratar om en gammal mossros som jag har funnit invid ett av våra uthus. Kanske planterade någon denna buske samtidigt som huset stod klart 1800? Tanken svindlar till. Vem du nu än var, tack för att jag får gå här varje sommarkväll och dra in doften av din drömda ros med sina kaskader av skira mörkrosa blommor.

I nutid pratar vi vidare om färger, och stilar och dofter. Vi pratar om trender och taggar och nationella och kulturella skillnader. Skandinaver, fransmän, engelsmän, amerikanare gillar olika även när det gäller rosor. Vi har som bekant olika kommunikationsstilar men verkar vara ense i en sak avseende moderna rosor – som överbryggar nationella preferenser –remontering. Idag vill vi inte ha – vi nöjer oss inte medenblomning per säsong utan vi vill att våra rosenbuskar kontinuerligt ska sätta nya knoppar och fortsätta blomma. Om och om igen. De skaremonterasig själva. Vi som vill njuta av dem kan hjälpa på traven med att knipsa bort alla utblommade blommor, vattna och gödsla underhand. Läs omvårdnad.

Förhöjd produktivitet och optimering har alltså nått våra rosenrabatter? Vår omättliga konsumtion ska inte hindras av naturens begränsande cykler? Eller är det växtförädlingen som påverkat det moderna arbetslivet? Vi vill att människor ska vara som rosor och remontera sig själva? Den remonterande människan är vårt tysta ideal. Inte en blomning utan om och om igen. En ständig blomning utan att utarmas. Human growth. Ingen rast, inge ro. Ska vi helt enkelt vila i steget? Bygga in vilan för att remontera oss i varje steg vi tar. Är det ett ideal vi vill ha och tror på? En sak verkar klar – ska vi lyckas remontera oss, om och om igen, så krävs det rätt jordmån, näring och vattning. Växelbruk kanske – läs variation – i vad vi ägnar oss åt så att vi inte blir uttråkade. Något som rosor förmodligen inte har problem med.

I USA läser jag om en ny ruggig trend på området som vi kan kalla ”konstgödsel”: Brain – Enhancers. Har du inte hört det förr, lägg det på minnet nu. I kölvattnet av Lean och efterfrågan på mer effektiva organisationer och kunskapsarbetareså här i början av neurovetenskapens intåg på arbetsplatserna, så finns det nu preparat som helt enkelt ”boostar” hjärnan till högre effektivitet över tid. Vi pratar inte bara om aktivitetsbaserad design i form av nya typer av fysiska arbetsplatser och arbetssätt utan låter designen flytta in i våra egna huvuden? Preparat som Modafinil marknadsförs som en snabb och biverkningsfri väg till att orka att prestera med hjärnan på topp över tid. I någon undersökning påstås att så många som 17 % av alla college studenter regelbundet använder eller har provat denna typ av preparat för att höja sin mentala prestationsförmåga. Kan vi tänka oss att enkla blodtester på sikt kan förutspå behov av vissa typer av kemiska tillskott för att nå toppresultat – och att denna data samkörs med annan Big data och finns tillhands för företag som vill höja remonteringen på sina medarbetare eller blivande medarbetare – helt enkelt säkerställa en ultra kunskapsarbetare – då är vi ute i etiskt skumma träskmarker. Men precis som med jordförbättrare till rosorna så finns det förstås ett ekologiskt spår – en ”naturlig” variant på brain-enhancer i Nootropics – det ”naturliga alternativet Inget nytt under solen i Rosens namn?