Skip to main content

Fredagskrönika: Sten Hagberg om attacken på demokratin i Burkina Faso

Blogginlägg   •   Feb 12, 2016 07:50 CET

Terrordådet i Ouagadougou nyligen beskrevs i globala medier som ett angrep på ”västerländska mål”, men både utlänningar och burkinier dödades och attacken riktades mot det burkinska samhället, skriver Sten Hagberg.

För två veckor sedan drabbades Burkina Faso av en terroristattack som bringade död och förödelse. Medan globala medier framställde attacken som ett angrepp på ”västerländska mål” var det i själva verket ett angrepp på den burkinska demokratin och dess brokiga, livfulla bar- och restaurangliv.

Det var fredagen den 15 januari vid halv åtta på kvällen som tungt beväpnade terrorister slog till mot restaurang Cappuccino och sedan mot hotell Splendid på Kwame N’krumah-avenyn i centrala Ouagadougou. Attacken drabbade också baren Taxi Brousse och intilliggande hotellet Yibi.

Terroristerna sköt på allt och alla för att döda så många som möjligt. Trettio personer dog och ett sjuttiotal skadades under några dramatiska timmar innan burkinska elitsoldater med understöd av franska och amerikanska styrkor kunde slå ut terroristerna.

Tre terrorister i tjugoårsåldern dödades. De dödade terroristerna hade nordafrikanskt utseende, eller kunde möjligen vara av tuareghärkomst. Tuaregerna är ett berberfolk som lever i Saharaöknen, bland annat i norra Mali, där islamister och jihadister verkar trots att det finns FN-trupp på plats.

På en internetsajt tog al-Qaeda i islamiska Maghreb (AQIM) på sig terroristattacken, som alltså i första hand var ett slag mot bar- och restauranglivet.

På uteställena längs avenyn brukar människor träffas för att äta en bit mat, kanske fira något eller ha ett jobbmöte.

En ung burkinsk man som hade bjudit sin fästmö och hennes mamma på restaurang Cappucino överlevde men inte de båda kvinnorna. Bland offren fanns också en kanadensisk familj som tillfälligt var i Burkina Faso för att hjälpa till att bygga en skola för föräldralösa barn. Den fransk-marockanska fotografen Leila Alaoui var ett annat offer, liksom hennes chaufför Mahamadi Ouédraogo som kom till undsättning för att försöka rädda henne. Och 71-årige Pascal Kinda, framträdande medlem i Burkina Fasos Olympiska kommitté, dödades kallblodigt på restaurang Cappuccinos terrass där han hade ett affärsmöte. Fransk-ukrainske Gaëtan Santomenna, ägare till restaurangen, förlorade sin hustru, sin nioårige son, sin svägerska och sin svärmor.

I den globala mediestormen som följde hette det att ”västerlänningar attackerats” och att terroristerna angrep ”västerländska mål”. Och visst var det många utlänningar bland de döda. Men det var också minst åtta burkinier som dödades.

I stället för att beskriva terroristattackens alla offer spreds bilden av en attack på ”västerlänningar”. Det tog flera dagar innan de burkinska offren överhuvudtaget uppmärksammas av internationella medier. Och då hade den globala mediestormen redan dragit vidare.

Terroristattacken var en attack på utelivet, på bar- och restaurangkulturen – ”les maquis” – som burkinierna kallar det. Och den burkinska reaktionen var kraftfull. Inte nog med att terroristerna attackerat de egna medborgarna utan, menade många, de hade vågat angripa ”våra gäster”, det vill säga utlänningar på besök i landet.

Attacken var också ett angrepp på den burkinska demokratin och dess nytillträdde president Kaboré, som i slutet av november valdes i mycket väl genomförda val. Attacken skedde bara två dagar efter att den nya regeringen utsetts.

Dagarna efter dåden genomfördes manifestationer och minnesceremonier. Snart flödade sociala medier av maningar till samling och tröst, motstånd och försvar för demokrati och öppenhet. Regering och civilsamhälle uppmanade till nationell enhet och att inte stigmatisera människor som tillhör tuaregfolket utan att i stället överlåta åt polisen och militären att jaga misstänkta terrorister.

Den frimodiga, stolta burkinska motståndsviljan som under det senaste året utsatts för så många prövningar visade åter sin styrka.

Folk publicerade massor av selfies från Ouagadougous uteserveringar med ett bestämt, uppfordrande budskap: ”Je bois un cappuccino dans un Burkina splendide”.

Sten Hagberg, professor i kulturantropologi vid Uppsala universitet och honorärkonsul för Burkina Faso i Sverige

Texten publicerades ursprungligen i UNT den 29 januari 2016.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera