Dags för nya spelregler

På jobbet rullar mer eller mindre samma Spotify-lista hela dagarna. Två regler gäller: vem som helst får lägga till vilken låt som helst och man får inte radera andras låtar. Det är en, vid det här laget, ganska blandad lista.

Men så passerades tydligen en gräns. En låt från 70-talet går på. Många skulle nog hävda en klassiker, men den uppskattades inte av alla.

Gränsen är passerad. Klassiker eller inte, nu måste man visst få börja radera låtar.

Men reglerna är tydliga. Endast den som lagt till en låt, får ta bort den. Och tydliga regler är bra. Samma regler för alla är bra. Regler anpassade efter hur omvärlden ser ut är bra...

Jag tror du fattar vad jag är ute efter. Och att min aningen krystade koppling är att lejonparten av de regler som idag gäller på svensk arbetsmarknad är lite, säg, omoderna.

För fakta i målet är följande: Dagens regelverk för arbetsgivare och arbetstagare skapades på 70-talet. MBL och LAS och alla andra relevanta regler planerar alltså som bäst sin egen 50-års fest. Och de är skrivna för en tid då man antingen var anställd eller arbetslös, inget mittemellan. Så är det inte längre.

Men Jacob, kom igen. Du är är ju part i målet. Anställningstrygghet är faktiskt något bra!

Jag kan inte hålla med mer. Det är jättebra och något vi skall fortsätta att värna om. Men jag pratar egentligen om något helt annat.

Jag pratar om de jobb som tidigare alltid varit betalda med svarta pengar som nu kan göras vita. Jobb som underlättar enormt för familjer och ensamstående i vardagen (såsom barnvakt, läxhjälp, hundpassning mm) men som folk varit rädda för att ta hjälp med för man vet inte vad som gäller och man vill helst inte betala svart. Jobb som borde räknas och få plats på ett CV. Jobb som bör vara trygga, schyssta och precis så flexibla som folk vill.

Och då behövs nya, tydliga spelregler.

Och andra håller med...
Och lyckligtvis är det faktiskt inte bara jag som ser behovet av nya och/eller uppdaterade regler. I Realtid skriver Sophie Nachemson-Ekwall, visserligen med en annan ingång till problemet, om just detta i sin debattartikel Gör om - Gör rätt.

Sohaila Bagger-Sjöbäck, vd på Novare Interim & Recruitment, är ännu tydligare. Rubriken “Samhället sviker giggarna” säger vad det handlar om. Hennes text kommer definitivt röra upp känslor, men den ska absolut tas på allvar.

Det ska också den här artikeln, Att arbeta sig bort från ensamheten. Tas på allvar alltså.

“Antagandet att de så kallade enkla jobben skulle vara en väg bort från det berömda utanförskapet tycks snarast som ett hån”

Om citatet ovan stämmer, då har jag och många med mig misslyckats fullständigt. Och det ser inte jag som ett alternativ. För jag vill vara stolt över vad vi på Yepstr har åstadkommit så här långt. Jag är glad över alla ungdomar som fått tjäna sina första egna pengar.

Jag är otroligt glad över att snittlönen för en 18-åring som arbetat via Yepstr under 2019 var 106 kr/timme. Så mycket för de “svältlöner” det ibland har rapporterats om.

Men detta handlar så klart mindre om vad jag är stolt över, och mer om att alla - ungdomar, föräldrar, myndigheter, fackförbund - måste kunna lita på oss inom gigekonomin.

Men Jacob, vad är det du rent konkret vill ha?

Jo, jag vill se 3 saker:

1. Integrera i den svenska modellen. Idag finns inget Fackförbund (eller arbetsgivarorganisation) som vill ta ansvar för privatpersoner som vill ta uppdrag för (eller ta hjälp av) andra privatpersoner. Förhandlingar bör handla om rekommenderad minimiersättning, försäkringar, lämpliga uppdrag mm.
2. Gör det lätt att göra rätt. Om dessa jobb som tidigare betalats med svarta pengar skall kunna bli vita och meriterande så måste förutsättningarna finnas. Jag vill se två saker: ett skatteavdrag för privatpersoner som utför uppdrag åt andra privatpersoner (50 000kr per inkomstår, precis på samma sätt som vid uthyrning av sin bostad eller för hobbyverksamhet). För det andra så behöver privatpersoner som tar hjälp i begränsad utsträckning (e.g. barnvakt två gånger i veckan) slippa hantera arbetsgivaravgifter och anställningsavtal. Detta görs enklast genom att matcha SKV448-gränsen på 10 000 kr till samma som RUT-avdraget (25 000kr för de under 65 år).
3. Rapportera automatiskt till Skatteverket. När de två grundkriterierna ovanför är på plats - inför då tvingande lagstiftning att alla plattformsföretag måste automatiskt uppdatera Skatteverket om vem som tjänat vad och när. På så sätt blir det enkelt för de som tar uppdrag via olika plattformar att hålla koll på när hen närmar sig gränsen på 50 000kr. Det finns då också en gyllene möjlighet för Skatteverket att kliva in och hjälpa personen att starta ett eget företag eller informera att det nu är dags att ta en traditionell anställning.

Till sist, vilken låt-klassiker handlade det om då? Jo, det var “Vem kan man lita på” av Hoola Bandoola Band. Och det må vara en paradox att ta en progg-låt som exempel på vad vi inom gigekonimin behöver. Men hur som, vi kan inte fortsätta vara som prästen i låten, som är så otydlig att ingen vet vad han vill.

...och när vår präst från konfirmationen står och pekar i det blå och ingen fattar om han visar vägen eller känner vilket håll vinden blåser på...

Jacob Rudbäck

Grundare och VD, Yepstr