Ny nordisk samverkan kring assistans

Kanske går vi mot en gemensam nordisk modell för personlig assistans. Under seminariet ”Personlig assistans: nordiska erfarenheter” framkom att ländernas system på olika sätt närmar sig varandra.

Tina Hansen, Social- og integrationsministeriet, Bente Juul Røttig, Scleroseforeningen, och Rigmor Lond, Kommunernes Landsforening, diskuterade personlig assistans från en dansk kontext. Foto: Fredrik Sjögren. Reformer som ger människor med funktionshinder rätt till personlig assistans kan öka självständighet och deltagande i samhället väsentligt. Detta var representanter från nordiska departement, myndigheter och brukarorganisationer ense om, när de samlades för att dela erfarenheter och kunskaper under seminariet som anordnats av det svenska Socialdepartementet i
samarbete med Nordens Välfärdscenter. Evenemanget ingick i en seminarieserie som är en del i det svenska ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet.

Intresset för de svenska erfarenheterna var stort, eftersom Sverige med sin lagstiftning har varit föregångare inom området. LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade kom redan 1993.

– Det är en fantastisk reform som skapade helt nya möjligheter för många människor att styra sina liv. Som lagstiftning ger den stor frihet för den enskilde, sa Malin Ekman-Aldén från svenska Socialdepartementet, när hon inledde seminariet.

Men reformen blev också snabbt betydligt dyrare än vad lagstiftarna hade räknat med, och på senare år har det förekommit en diskussion om fusk.

– Vi måste lösa rättssäkerhet och långsiktighet kvalitet så att brukare kan styra och välja sina liv också i framtiden, för det är vi extremt angelägna om, sa Malin Ekman-Aldén.

Det finns såväl likheter som skillnader i hur de Nordiska länderna förhåller sig till personlig assistans. Professor Ole Petter Askheim från Hogskolen i Lillehammer har gjort en jämförande studie rörande de skandinaviska länderna.

Personlig assistans är en slags hybrid, som bygger på olika ideologiska utgångspunkter, menar han.

– Det är en ordning framkämpad av starka brukargrupper. Men idén om sociala rättigheter sammanfaller med ett konsumenttänkande. De två diskurserna samverkar men har också inrymda spänningar.

Utvecklingen har gått åt olika håll i de skandinaviska länderna, men i och med det närmar sig länderna faktiskt varandra.

– Medan Sverige prövar att strama upp en liberal ordning arbetar Norge och Danmark med att lösa upp en stramare ordning. Frågan är om vi går mot en skandinavisk konvergens. Blir vi mer lika? Vi får se var detta slutar, om vi får en mer nordisk modell, sa Ole Petter Askheim.

Representanterna från Finland och Island såg stor nytta med att ta del av de tre skandinaviska ländernas erfarenheter, eftersom de håller på att vidarutveckla sina system för personlig assistans.

Jaana Huhta, regeringssekreterare Från Finlands Social- och hälsovårdsministerium, berättade att landet just nu reformerar hela sin handikapplagstiftning,

– Vi håller på att montera ner institutionsvården som ännu finns hos oss. Det finns 1600 personer kvar på institutioner. I slutet av 2015 ska det vara högst 500 och 2020 ska ingen har sitt hem på en institution.

Island har sedan 1994 haft lokala försök med personlig assistans. 2014 ska
det komma ett lagförslag där borgarstyrd personlig assistans blir en huvudpelare
i tjänsterna för människor med funktionsnedsättningar på nationell nivå,
berättade Þór G. Þórarinsson, senior advisor från Velferdsdepartementet.

Bryndis Snaebjörnsdottir från brukarorganisationen Troskahjálp såg att det kan finnas fördelar med att inte vara först ut:

– Eftersom vi kommer lite efter har vi haft möjlighet att lära vad som gått bra, dåligt i de andra länderna.