Därför heter det inte adoptionsbyrå..

- Nej, säger jag. Det heter INTE adoptionsbyrå.

- Va? Säger journalisten/politikern/skoleleven som ringt upp oss på Adoptionscentrum för att ställa frågor om adoptioner och "adoptionsbyråer".

Samma person skulle knappast skriva en artikel eller en riksdagsmotion som handlade om "socialbyrån" eller "läroverket". Andra ord, som beskriver en verklighet som inte finns längre. Om den någonsin funnits, när det handlar om "adoptionsbyråer". Eventuellt kan någon avdelning inom någon kommun eller liknande ha kallats så, försisådär 50 år sedan. I modern tid, i Sverige, har vi inte haft något som heter så. Sedan 1979, då Lagen om internationella adoptioner beslutades av riksdagen så har vi haft adoptionsorganisationer, som förmedlar internationella adoptioner med statlig auktorisation. Inget annat.

Adoptionsorganisationerna, det finns fem just nu med auktorisation, är som regel medlemsorganisationer med medlemmar, styrelse och stadgar. Ordet adoptionsbyrå associerar till något helt annat, kanske då närmast advokatbyrå? Där man endast utför en tjänst för pengar, antagligen med vinstintresse. Vilket inte auktoriserade adoptionsorganisationer får ha. Vi har en myndighet, MIA, som kontrollerar vår verksamhet. Vi får auktorisation både för adoptionsförmedling i allmänhet och för varje enskilt land vi samarbetar med. Utan auktorisation, ingen förmedling. I kraven ingår också förstås att vi ska ha professionell, kompetent personal med relevanta erfarenheter och kunskaper.

Adoptionsbyråer finns dock i många amerikanska filmer och tv-serier. Men vi lever i verkligheten, inte i Hollywood. Vi vill inte bli associerade med de amerikanska adoptionsbyråerna (adoption agencies som de också kallas, på engelska.) Särskilt inte filmversionerna.

Det finns andra ord som är mindre bra i adoptionssammanhang. Som "egna barn" i betydelsen biologiska barn. Adopterade barn är också egna barn, adoption betyder: att uppta som sitt eget. Eller givarländer - vi använder hellre uttrycket ursprungsländer, givarländer känns kolonialistiskt. 

Ibland är engelskan bättre, mer precis. Vi talar i Sverige om biologisk mor/adoptivmor - på engelska säger man birthmother, som känns som ett positivt och självklart ord. Födelsemamma, skulle jag vilja att vi kallade det också på svenska. Numera är det ju heller inte säkert att födelsemamman också är biologisk (genetisk) mamma, så svenskan är här inte helt relevant längre.

I alla fall, ni som skriver om adoption, vare sig det är en artikel, blogg, riksdagsmotion, skoluppsats. Kalla oss INTE för adoptionsbyråer, om ni vill framstå som någon som gjort sin hemläxa..

Inga Näslund