Ungdomsbrottslighet och rättssäkerhet – är Sveriges lagar tillräckliga?

Den tragiska domen i Landskrona, där en 15-årig flicka dömts för mordet på 14-åriga Emilia, aktualiserar en av de mest komplexa och känsloladdade juridiska frågorna i Sverige: hur vi hanterar unga lagöverträdare i vårt rättssystem. Fallet har skakat landet och väcker nödvändiga frågor om rättssäkerhet, påföljder och balansen mellan rehabilitering och straff.

Är lagstiftningen anpassad för unga gärningspersoner?

Svensk rätt har länge präglats av en syn där unga lagöverträdare i första hand ska rehabiliteras snarare än straffas. Straffrabatten och ungdomspåföljder är utformade för att möjliggöra en väg tillbaka till samhället. I det aktuella fallet fick den 15-åriga flickan två år och två månader i sluten ungdomsvård – en betydligt mildare påföljd än om hon varit vuxen.

Men är detta rimligt i fall där brotten är extremt allvarliga? I flera europeiska länder, exempelvis Danmark och Storbritannien, kan minderåriga dömas till betydligt strängare straff. Bör Sverige se över sina påföljdsalternativ för unga gärningspersoner som begår mord eller andra grova våldsbrott? Samtidigt finns en risk att skärpta straff kan leda till att unga personer fastnar i en kriminell bana snarare än att rehabiliteras.

"Det här är en diskussion vi måste ta. Som advokat ser jag att vårt rättssystem behöver en mer balanserad syn på ungdomsbrottslighet, där både samhällets säkerhet och möjligheten till rehabilitering vägs in," säger Frida Treschow, advokat och grundare av Treschow & Partner.

Bevistalan – ett rättssäkert system eller en juridisk paradox?

En annan juridisk aspekt i detta fall är användningen av bevistalan – en process där domstolen prövar om en person under 15 år har begått ett brott, trots att denne inte kan dömas till straff. I det här fallet konstaterade tingsrätten att även den 13-åriga flickan deltog i mordet, men hon kan enligt lag inte hållas straffrättsligt ansvarig.

Frågan är: vad händer med barn som bedöms skyldiga men inte kan dömas? Socialtjänsten får ansvaret, men deras verktyg skiljer sig avsevärt från rättsväsendets. Det är osäkert om den typen av insatser är tillräckliga för att hantera unga som begår så pass grova brott. Ska Sverige, likt vissa andra länder, ha en lägre straffbarhetsålder i exceptionella fall?

"Bevistalan fyller en funktion, men vi måste fråga oss om det verkligen ger rättssäkra och långsiktigt hållbara lösningar för samhället. I de allvarligaste fallen borde vi se över om lagstiftningen kan kompletteras med tydligare konsekvenser för unga gärningspersoner," menar Frida Treschow.

Mediebevakning och integritet – var går gränsen?

Fallet har också väckt en debatt om hur unga gärningspersoner och offer exponeras i media. Offrets identitet har blivit allmänt känd, medan gärningspersonerna skyddas av sekretess. Detta väcker frågor om rättvisa och transparens.

I andra länder, som USA, kan minderåriga gärningspersoner identifieras vid särskilt grova brott. I Sverige är principen att skydda gärningspersonens framtida möjligheter till rehabilitering. Men när brotten är av så allvarlig art, kan det då motiveras att gärningspersonen skyddas samtidigt som offret inte gör det? Är det dags att se över sekretessreglerna i särskilda fall?

"Balansen mellan integritet och allmänintresse är svår. Som jurist ser jag att det finns argument för att vid vissa exceptionella brott kunna hantera sekretessfrågan annorlunda, men vi måste vara försiktiga med att inte skapa rättsosäkerhet," säger Frida Treschow.

Vad behöver förändras?

Det är tydligt att det svenska rättssystemet står inför en utmaning när det gäller unga lagöverträdare. Här är några förändringar som borde diskuteras:

1. Höjd straffbarhetsålder vid exceptionella brott – Bör vi ha en lägre straffbarhetsgräns för särskilt allvarliga brott, eller ett nytt juridiskt mellanläge där unga kan dömas utan att jämställas med vuxna?
2. Översyn av sluten ungdomsvård – Är påföljderna tillräckliga? Finns det skäl att se över längden och innehållet i ungdomsvården för de allra grövsta brotten?
3. Reformer av bevistalan – Vilka konsekvenser får det för unga gärningspersoner som döms genom bevistalan, och hur säkerställs att socialtjänstens insatser är tillräckliga?
4. Balansen mellan integritet och allmänintresse – Bör sekretessreglerna ses över när det gäller grova brott som får stort medialt genomslag?

"Vi behöver en modernare och mer nyanserad lagstiftning för att hantera dessa frågor. Brottsligheten förändras, och rättssystemet måste följa med i utvecklingen," avslutar Frida Treschow.

Fallet i Landskrona är en tragisk påminnelse om att lagstiftning och rättspraxis måste följa med samhällets utveckling. Om vi inte tar denna debatt nu, riskerar vi att lämna både offer och gärningspersoner i ett rättsligt vakuum – och det gagnar ingen. Det är dags för en översyn av hur Sverige hanterar ungdomsbrottslighet, både ur ett straff- och rehabiliteringsperspektiv.