Ny forskarrapport om konsekvenser av indragen assistansersättning

Fokus på kostnaderna för LSS har lett till en mer medicinsk syn på funktionsnedsättning än tidigare. Det har bland annat lett till att personer i personkrets 3 vars funktionsnedsättning inte bedöms på medicinska grunder, succesivt fått svårare att kvalificera sig för assistansersättning.

Det hävdar Mattias Näsman, ekonomihistoriker vid Umeå universitet, i en färsk rapport ”Konsekvenser av indragen assistansersättning”, beställd av STIL, och som presenterades i Almedalen.

–Det finns ett starkt politiskt tryck för att strama åt utvecklingen av den statliga assistansersättningen, vilket även varit tydligt i direktiven till regeringens LSS-utredning. Men innebär minskade kostnader för staten att kostnaderna försvinner, frågar STIL.

–Ett av resultaten som finns i rapporten, men som sällan framkommer i offentligheten, är att när assistansersättningen dras in hamnar kostnaderna på anhöriga. Det är konsekvenser man inte räknar med när man bara ser till utgifter i stats- eller kommunbudgeten, säger Mattias Näsman.

Rapporten avslutas med ett policyförslag där man föreslår att staten görs till enskild huvudman för insatsen personlig assistans samt att beslut om minskade ambitioner inom LSS-området måste föregås av riksdagsbeslut.

–Det är en fråga om ambitionsnivå. Ska man avveckla den personliga assistansen utan att involvera riksdagen? Det är bättre att flytta upp kostnaderna till staten. Utifrån assistansanvändarens perspektiv är assistansersättningen från Försäkringskassan den säkraste och bästa insatsen, hävdar han.

Mattias Näsman, som byggt sin rapport till stora delar på relevant forskning samt rapporter och utredningar från myndigheter och regering men även från en mindre enkät till personer som haft assistansersättning, konstaterar att det saknas mycket forskning på området trots att behovet är stort.

Det som händer när assistansersättningen från Försäkringskassan dras in och inte kompenseras fullt ut av insatser i kommunerna är att anhöriga tar över en stor del av ansvaret för stöd och service till personer med funktionshinder.

”Ett omfattande anhörigstöd får mest troligt negativa konsekvenser för hälsa, arbete och inkomst, heter det i rapporten.

Under en efterföljande diskussion konstaterade Susanne Berg, chef för STILs politiska avdelning att en feministisk regering har en konstig syn på just feminismen om framtida skärpningar betyder att kvinnor tvingas ta mer omfattande tid för vård av anhöriga med funktionsnedsättning.

Maria Persdotter, förbundsordförande för RBU, hävdade att familjer kommer att drabbas stenhårt vid minskad respektive indragen assistansersättning vilket i sin tur slår hårt även mot samhällsekonomin.

–Det är helt bedrövligt med huvudfokus på besparingar och kostnadskontroll, sa hon.

Enligt henne vill inte kommunerna ta över ett större ansvar för den personliga assistansen eftersom man tycker det inkräktar på det egna självstyret.