Akropolis under antiken 3

Tack vare den grekiska regeringens 10 miljarddollarsatsning pågår ett omfattande
restaureringsprogram. Inför möjligheten att rekonstruera hela Parthenon till sitt ursprungliga skick med alla de färgglada dekorationerna och sniderierna eller att endast återställa de delar som har överlevt krig, explosioner, jordbävningar, och plundringar, tog man beslutet att återställa de delar som den moderna tiden känner till.

För antikens atenare tog det åtta till nio år att bygga upp denna struktur och fem år att färdigställa statyerna och dekorationerna, men det tog räddningsstyrkan över trettio år att återställa byggnaden till en kostnad av över hundra miljoner dollar och arbetet pågår ännu. Samtidigt som en stor insats gjordes för att rädda denna symboliska byggnad från fullständigt förfall, försökte restaureringsteamet komma underfund med hur arkitekterna och skulptören Phidias hade tänkt sig strukturen. Med över sjuttio tusen unika föremål och en vikt på över tjugo tusen ton, är Parthenon en komplicerad byggnad. Restaureringsteamets första uppgift var att räkna ut hur de enskilda bitarna var konstruerade och hur de passade ihop. Under ett tidigare restaureringsprojekt hade man lagt några bitar på fel ställen. Därför gällde det inte bara för det nya teamet att klura ut hur man återställde marmorn, utan man måste även sätta tillbaka de felaktigt placerade bitarna på sina ursprungliga platser. Detta försvårades av det faktum att bitarna bara skiljer sig på millimetern ifrån varandra. Det tog fem år att identifiera femhundra bitar. Varje bit numrerades och blev därefter lagrad på datorn. En fantastisk upptäckt var att trästiften mellan kolonnernas delar fanns på plats. Dessa lufttäta kontakter hade överlevt tidens tand i två tusen år. Restaureringsteamet bytte ut trästiften mot stift av titan.

Phidias skapade den 13,5 meter höga gyllene elfenbensstatyn ”Athena Parthenos”, som placerades i den östra tempeldelen. Statyns innanmäte utfördes i trä och de synliga delarna skulpterade han av elfenben, medan gudinnans hår, skrud och ornament skapades av guld och ögonen av ädelstenar. Men innan han hann avsluta sina konstnärliga arbeten på Parthenon tvingades Phidias att fly från Aten. Perikles motståndare beskyllde honom nämligen för att ta stulit åt sig en del av det guld, som man hade anförtrott honom. Men Phidias hade varit förutseende och utformat de gyllene delarna så att de kunde lösgöras från statyn. Så kunde han avlägsna guldutsmyckningen och väga upp den framför näsan på sina fiender. Kort därpå följde nästa beskyllning. Han hade begått helgerån genom att ha graverat in Perikles’ och sitt eget porträtt i gudinnan Athenas sköld. Denna gång lyckades hans motståndare kasta honom i fängelse. Med hjälp av vänner lyckades han fly till Olympia, där han sökte skydd hos sin egen skapelse, den staty som han hade format efter Homers beskrivning av Zeus i Iliaden: ”And Zeus, the son of Cronus bowed his craggy dark brows and the deathless locks came pouring down from the thunderhead of the great immortal king and giant shock waves spread through all Olympus”.

Mot slutet av 400-talet byggdes templet som tillägnades Athena Nike i det sydvästra hörnet av Akropolis till höger om ingången. Även Erechteum, Akropolis tredje huvudbyggnad, som har en flygel istället för kolonner och kariatyder, det vill säga kvinnogestalter som bär upp överliggaren på sina huvuden, byggdes färdigt. Byggnaden har en komplicerad planlösning och har sannolikt rymt ett stort antal reliker. 

Under medeltiden omvandlades flera av Akropolis tempel till kristna kyrkor. Parthenon, som hade varit ett tempel till gudinnan Athenas ära, blev en kyrka tillägnad jungfru Maria. Under det ottomanska väldet mot slutet av 1500-talet förvandlades Parthenon till en moské och platsen användes även som krutlager. På 1600-talet var templet fortfarande relativt oförstört, men 1687 bombarderade venetianerna Akropolis och en projektil träffade Parthenon. Templet exploderade och detta är anledningen till att templet saknar tak.

I början av 1800-talet sålde ottomanerna olika föremål från Akropolis till engelsmannen Lord Elgin, bland annat de berömda elginska marmorfigurerna, som än idag förvaras på British Museum i London, trots att grekerna kräver dem tillbaka.

©Lilian O. Montmar, författare

Vi ses  på Bokmässan i Göteborg i Alertas monter D05:12, där jag berättar om mina dokumentärromaner kl. 10.00 och kl. 14.00 varje dag!

(Välkommen också att lyssna  till Ulrika Kärnborgs intervju om Maria Magdalena Mathsdotter i programmet "En bok - en författare"  i Kunskapskanalen 

http://www.ur.se/Produkter/174398-En-bok-en-forfattare-Maria-Magdalena-Mathsdotter?product_type=programtv&q=samer

Recensioner av Montmars tio dokumentärromaner finns på hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta

Alla dokumentärromaner finns tillgängliga i din bokhandel, på Bokrondellen, Adlibris, Bokus, Bokia och inspelade att ladda ned som e-bok eller mp3 på ditt närmaste bibliotek)

Mina 10 dokumentärromaner:

1. Maria Magdalena Mathsdotter
2. Kolonisterna på hjortronmyrarna
3. Kärlek, vänskap och rock n’roll
4. Liebe Freundschaft und Rock n’roll
5. Min vän från Metaponto
6. Mein Freund aus Metaponto
7. Dimma över Albysjön
8. TRILOGIN OM:
9. Hedersmannen 
10. Födda i våldets tecken
11. Solnedgången kan ingen ta ifrån mig