Den första kvinnliga eleven skrevs in på Konstakademin år 1864

I mitten av 1800-talet fanns ett kvinnoöverskott i Sverige. Detta gjorde det nödvändigt att öppna yrkesutbildningar för kvinnorna så att dessa skulle han en chans att försörja sig. Att som kvinna utbilda sig till konstnär ansågs vara en investering. Gifte hon sig, menade man att det konstnärliga var en passande aktivitet för kvinnan att föra med sig in i äktenskapet. Om hon skulle försörja sig själv, var det yrken som porträttkonstnär eller arbete inom de grafiska och fotografiska industrierna som låg nära till hands. Man konstruerade kvinnans sätt att vara enligt en mall. Fina borgerliga flickor skulle uppfostras på ett visst sätt. De skulle lära sig att spela piano, måla akvarell och skriva dagbok. Vissa uttrycksmedel blev på så vis reserverade för kvinnorna på grund av samhällets konventioner.

Den 26 augusti 1864, då den första kvinnliga eleven skrevs in på Konstakademin i Stockholm, blev det först möjligt för kvinnor att delta i undervisningen på Konstakademin. Sverige var bland de första länderna som tillät detta. För kvinnorna på Konstakademin öppnade sig nu nya möjligheter. För första gången hade de möjlighet att måla den nakna kroppen efter en levande modell.  Därigenom kunde de börja konkurrera med de manliga eleverna på nästan lika villkor. Kvinnorna tilldelades en egen avdelning med egna rum. Denna avdelning för kvinnorna kom att benämnas ”Fruntimmers Afdelningen”. Kvinnorna undervisades inte bara avskilt från männen utan även på andra tider men av samma manliga lärare som de manliga studenterna. Elevantalet på ”Fruntimmers Afdelningen”fick inte överstiga tjugofem och eleverna fick inte vara äldre än trettio år. År 1889 fick Akademin sin första kvinnliga lärare, Anna Palm, som undervisade i akvarellmåleri. Inte förrän 1925 kom män och kvinnor att undervisas tillsammans. I en plädering för samundervisning framkom det att lärarna hoppades att de kvinnliga eleverna skulle lära de manliga eleverna ”flit och goda seder”.

Att studera på Konstakademin var kostnadsfritt. Utbildningen som var femårig krävde en femårsvistelse i Stockholm. Detta blev för vissa personer ekonomiskt betungande. En majoritet av eleverna härstammade från Stockholm, speciellt kvinnorna. Männen hade lättare att försörja sig med arbete vid sidan om studierna.

Andra konstskolor som tillät kvinnliga elever skodde sig på unga, förmögna kvinnor. De kvinnliga konstnärerna måste nämligen betala dubbel skolavgift i förhållande till männen. Med impressionismen kom dock friluftmåleriet. Impressionismen ville inte längre följa de vanliga genre-hierarkierna, man målade istället det man såg - det vardagliga och landskapen.

Den feministiska forskaren Griselda Pollock har konstaterat att de kvinnliga konstnärerna kring sekelskiftet 1900 systematiskt särbehandlades eller ignorerades när konstvetenskapen etablerades som akademisk disciplin. Denna försämrade situation för kvinnorna medförde även att de behandlades i mera särskiljande termer i kritik och litteratur. Några år in på 1900-talet valde skribenterna och kritikerna fortfarande att hänvisa de kvinnliga konstnärerna till en egen kategori där det talades om ”kvinnligt” och ”manligt” i analyser av deras konstnärskap

Fortsättning följer....

Lilian O. Montmar

Adjunkt och författare

Välkommen att lyssna till Ulrika Kärnborgs samtal med Lilian O. Montmar i "En bok - en författare" i Kunskapskanalen den 5 kl. 19.00 och kl. 00 och 6 februari kl. 09.00 om den enastående och modiga "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn".

Recensioner se hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta