Följ med på en resa genom Kretas historia Del 2

Vilken metamorfos den lilla staden har genomgått på de senaste fyrtio åren! Nu dräller Rethymnon av turister. Idag tar fyget från Stockholm direkt till Chania fyra timmar, därefter vidtar en entimmes bussresa till Rethymnon. Kreta har åter ockuperats av främmande makt. Havet, solen och ekonomin, förstås,  styr den törstande nordbon till ett par veckors avkoppling från vardagen. För Grekland av idag är turisterna mer än välkomna, även om många kretensare själva drar sig tillbaka från stränder och uteserveringar. Men det är inte första gången i historien utlänningar som jag själv, tyckte Rethymnon var en stad att erövra.

Ockupanter har under alla tider intresserat sig för Kreta. Den första bysantinska perioden ägde rum mellan åren 325 och 824 E. Kr. då araberna erövrade ön. Det finns åtta bronsmynt kvar att beskåda på Arkeologiska museet som bär vittnesbörd om arabernas närvaro i Rethymnon. Nikiforos Foka heter gatan som påminner om stadens befrielse år 961. Därefter införlivades Rethymnon i det bysantinska väldet igen. Tolv adliga familjer slog sig ned i den lilla staden och byggde en försvarsmur, ”Castrum Rethemi”, som venetianerna senare kallade ”Castel Vecchio”. Den venetianska ockupationen dateras från 1204, då Kreta övermannades av Bonifatius av Montferrato under dennes fjärde korståg.  År 1206 erövrade piraten Errico Pescatore Kreta och höll ön i sitt grepp tills venetianerna lyckades köpa tillbaka den igen fyra år senare.

Invånarna värjde sig mot sina ockupanter, något som resulterade i en lång rad revolutioner mellan åren 1211 och 1367 men till ingen nytta. Venetianerna införde administrativa förändringar liknande dem i staden Venedig. Kreta delades först i sex regioner, senare minskades antalet till fyra med huvudstäderna Chania, Rethymnon, Chandakas och Sitia.

I stället för att strida, insåg befolkningen sitt underläge och började samarbeta med ockupanterna. Under den första delen av 1400-talet blev Rethymnon sätet för den latinske ärkebiskopen, något som gagnade Rethymnon som därmed blev Kretas ekonomiska och kulturella centrum. I den atmosfär som uppstod mellan den hellenistiska kulturen och renässansen, inleddes en tid av kulturell korsbefruktning. Venetianska arkitekter och ingenjörer ritade och lät uppföra fantastiska byggnader. Kretensarna lärde sig bygga efter venetiansk stil. Snart behärskade de byggnadskonsten och blev liksom de kretensiska akademikerna och vetenskapsmännen uppskattade överallt i Europa.

Teatern, konsten och litteraturen och speciellt poesin fick ett uppsving och typografin utvecklades. Erasmus’ lärare, vetenskapsmannen Markos Mousouros (1470-1517), gjorde utforskningar och fann gamla handskrifter. Han samarbetade med den venetianske typografen Aldus Manutius, så att mänskligheten fick ta del av hans fynd. Typografen Zacharias Kalliergis grundade ett tryckeri tillsammans med Nikolaos Vlastos. Renässansmästerverket ”Mega Etymologikon” är deras förtjänst.  Prästen Emmanuel Tzanes Bounialis (1610-1690) var samtidigt en betydande bysantinsk ikonmålare. En annan berömd kyrkomålare från Rethymnon var Emmanuel Lambardos. Hans konstverk kan ännu idag beundras i Aten, på Korfu, i Sinai, i Jerusalem och i många ryska kyrkor. Fortsättning följer...

Lilian O. Montamr

Adjunkt och författare

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta