Följ med på en resa genom Kretas historia Del 4

Två månader efter den turkiska invasionen, den 13 november 1646 intog Hussein Pascha fortet. De venetianska ockupanterna gav upp och det stora venetiansk-turkiska kriget var ett faktum.

Rethymnons befolkning hade fått en ny plågoande i Sultanen Ibrahim.

Katedralen i fortet byggdes om till ett muslimskt tempel. Under de följande 200 åren gjorde den kretensiska befolkningen återkommande försök att befria sig från sina plågoandrar, men turkarna styrde med järnhand på ön och folket fortsatte att knäa under de höga skatterna. År 1821 utbröt det grekiska frihetskriget och året därpå blev fastlandet Grekland en självständig stat.

Kreta ingick dock inte i denna statsbildning, utan styrdes en period av Egypten, innan ön åter intogs av turkarna.

Kretensiska upprorsmän hade sitt högkvarter i klostret Arkadi uppe i bergen. Under turkarnas angrepp på klostret vägrade kretensarna att ge upp. Efter tre dagars strid hade turkarna pulvriserat klostermurarnas ytterväggar. Försvararna dödade hundratals turkiska inkräktare, men slutet närmade sig - ammunitionen hade tagit slut.

När mörkret föll inledde turkarna slutangreppet. Hellre än att falla i turkarnas händer tog invånarna tillflykt till klostret. Den kretensiske ledaren Giaboudakis ledde kvinnor och barn in i klostrets krutförråd, där de förrättade sina böner och väntade på att de hundratals turkarna skulle skjuta sönder den stängda porten.

När dörren splittrades tände Giaboudakis på ett krutfat. Den massiva explosionen dödade samtliga. Då röken skingrats, låg 864 kretensiska män, kvinnor och barn döda på marken tillsammans med 1500 turkar. Turkarna tog 114 fångar som de omedelbart avrättade. Tre rebeller lyckades fly och kunde berätta.

Massmorden i Arkadi 1866 och kretensarnas hjältemod vann sympati i hela världen. Fyra av dåtidens europeiska stormakter (England, Frankrike, Ryssland och Italien) ingrep och turkarna tvingades lämna ön.

Prins Georgios av Grekland utnämndes till Kretas guvernör. Han anlände i slutet av år 1898 för att styra den “Kretensiska Staten” och därmed ansågs Kreta självständigt.

År l905 genomförde kretensaren och statsmannen Eleftherios Venizelos från Chania ytterligare en revolution. Han spelade senare en betydande roll i den kretensiska statens kamp för självständighet. Unionen med Grekland kom till stånd den 30 maj 1913, när Eleftherios Venizelos redan var Greklands premiärminister (Om hans betydelse för Greklands utveckling se även http://en.wikipedia.org/wiki/Eleftherios_Venizelos). Därefter följde de två världskrigen med allt vad det innebar.

(Jag antar att han var farfar till Evangelos Venizelos  Ευάγγελος Βενιζέλος), Greklands nuvarande finansminister).  Fortsättning följer...

Lilian O. Montmar

Adjunkt och författare

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta