Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Gör Bologna universiteten till utbildningsinstitutioner? Hur uppnår man rätt balans mellan utbildning och yrkesutbildning? Är de så kallade orkidéstudierna "dödsdömda"? Finns det skillnad mellan en yrkesutbildning på en högskola och en universitetsexamen?

Tillgången på ingenjörer och forskare är essentiell för den framtida utvecklingen inom kunskapsintensiva näringsgrenar och är en ren överlevnadsfråga för näringslivet och samhället. Utan välutbildad personal kan konsekvenserna för företagen bli dystra konkurrensmässigt. Men är den intellektuella bildningen inte eftersträvansvärd, om den inte gagnar arbetsmarknaden? Det som på många håll föraktfullt kallas ”orkidéstudier”, exempelvis filosofi, psykologi, samhällsvetenskap och humaniora, formar människans intellekt mer än ett rent fackstudium. Genom de humanistiska ämnena lär sig studenten kritisk granskning, reflektion och åsiktsbildning och ett sådant studium borde därför på lång sikt gagna hela människan mer än en ren yrkesutbildning. Bildning leder även till tolerans för andra människors idéer och en förhoppningsvis demokratisk hållning, något som gagnar hela samhället.

Bolognaprocessen startade officiellt först 1999 resp. 1998 med Sorbonneförklaringen, men tar man sig en titt på OECD -dokumenten framgår det klart,  att näringslivet varit den drivande kraften bakom processen. Bildning definieras som en ren handelsvara. På Lissabonagendan står att EU ska vara världsledande vad gäller den kunskapsbaserade ekonomin år 2010. Det är ett ganska stort problem, eftersom utbildning blir till en tvingande grundförutsättning för den ekonomiska återhämtningen och därför måste lyda rent ekonomiska förutsättningar. Europa har tills för kort tid sedan haft en sorglig billans av långa studietider i kombination med hög arbetslöshet. Detta måste givetvis förändras och studieinriktningarna måste gagna samhället och ekonomin. Men ska våra studenter bli autodidakta vad gäller bildning?

Den fria tillgången till universitetsutbildning är studenternas största och mest centrala krav. Alla ska kunna studera de ämnen de önskar.  Studenterna på de filosofiska och språkliga fakulteterna hade förut tillgång till ett visst antal fria ämnen, som de kunde välja efter intresse och få godkända i sina slutbetyg. Med den nya Bachelor-Master- PhD-utbildningen är detta inte längre möjligt. Studieplanerna ligger fast, lika för alla, även om universiteten sägs vara autonoma.

I Sverige vill man öka friheten för högskola och universitet genom reformer. Man vill avskaffa de statligt reglerade examensmålen och tillförsäkra de högre lärosätena ekonomisk valfrihet. Därigenom vill man uppnå högre kvalitet. Studenternas inflytande ska stärkas och medbestämmanderätten i frågor som gäller deras utbildning vidgas. Det låter utmärkt. Men vad händer med Bologna-processens mål om de reglerade examensmålen avskaffas?

Det är viktigt att värna alla europeiska studenters rättssäkerhet vad gäller studiekvalitet och en gemensam och jämförbar examen så att studierna från utländska universitet kan tillgodoräknas. Det gynnar alla.

© Lilian O. Montmar

hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta