Högskolepoänggivande kurs för gymnasieelever lades ned på Södertörns högskola.

Det svaga intresset för språk ger återverkningar i högskolan i form av rekryteringsproblem.

Tyskland är vår nära granne och vårt största exportland.  Södertörns högskola hade en Östersjöprofil. En samverkan utarbetades mellan flera gymnasieskolor och Södertörns högskola för att stärka ämnet tyska. Ett stort förberedelsearbete lades ned av högskol- och gymnasielärare. 

I likhet med de högskolepoänggivande kurserna för gymnasieelever i naturvetenskap fanns sedan hösten 2003 en kurs i tyska: ”Orienteringskurs i tyska” Kursen erbjöds under en termin och var schemalagt till en eftermiddag i veckan.

Tre delmoment ingick: Kulturkunskap i form av tre föreläsningar, muntlig färdighet i form av sex 90 minuters seminarier och skriftlig produktion i form av fyra 90 minuters seminarier. Antalet elever/studenter som läste högskolepoänggivande kurser (dvs. registrerat sig på kursen) i tyska var;

Läsåret 03/04, 16 elever/studenter från 5 gymnasieskolor (12 kvinnor och 4 män)

Läsåret 04/05, 20 elever/studenter från 7 gymnasieskolor (15 kvinnor och 5 män)

Eleverna/studenterna kom från 9 skolor i 6 av 9 kommuner som ingick i projektet.

Eleverna kom ofta från hem utan högskoletradition. De fick genom kursen ett självförtroende och insåg att de faktiskt hade förmåga att studera på högskolan. Alla anmälda elever genomförde kursen.

Första året hade en av gymnasieskolorna nio elever som läste tyska i steg 4. Alla elever sökte till andra årets kurs tack vare att första årets elever varit så entusiastiska och rekommenderade dem att söka.

En av förstaårseleverna skrev följande: ”Jag kan verkligen rekommendera de elever som läser tyska i tvåan nu att välja orienteringskursen i tyska på Södertörn som individuellt val i trean.

Jag lärde mig verkligen mycket på den kursen. Men allt berodde faktiskt inte bara på att kursen var bra och intressant upplagd från lärarna på Södertörns högskolas sida, utan också på att vi hade vår tysklärare på gymnasieskolan till stöd och hjälp. Skolans lärare lade ned mycket arbete med eleverna för att de skulle klara av kursen. Varje vecka samlades eleverna en och en halv timme och gick igenom veckans hemarbete med läraren. Eleverna kunde också skicka sina hemuppgifter till läraren och få de grövsta misstagen rättade. Elevernas föredrag förbereddes på skolan. Eleverna fick träna på hålla dem inför en klass i tyska och läraren kommenterade föredraget efter framställningen.

Läraren deltog tillsammans med eleverna på alla föreläsningar och gjorde egna anteckningar. På gymnasiet gick de sedan tillsammans igenom föredraget. Läraren hade lovat eleverna att de tillsammans skulle klara av kursen vilket innebar ett stort engagemang från lärarens sida. Skolan hade avsatt 22 timmar på höstterminen och lika många på vårterminen för lärarens insats. Det täckte ungefär hälften av hennes faktiska arbete med eleverna.”

Lilian O. Montmar

Adjunkt och författare