Hur fungerar skolan i New York? En jämförelse med svensk skolpolitik

På min studieresa besökte jag flera kommunala skolor i Harlem och Bronx och var förvånad över den höga standarden, eftersom jag hade hört raka motsatsen. Eleverna var aktivt intresserade av undervisningen och måna om sina resultat. Tävlingsandan var hög. En del elever hade båda händerna samtidigt i luften. Se mig!

I många skolor i New York City satsar man främst på läsinlärningen på lågstadiet. Läroplanen förordar att eleven läser 25 böcker per år med fördjupning i 4 av dem!! I vissa framgångsrika lågstadieskolor får eleverna "läsa upp" för rektorn. Eleven får ett märke att bära för att visa sin läskunnighet. Man låter inte eleverna flytta upp till nästa årskurs om de har lässvårigheter.

För att förbättra resultaten har skolverket beslutat att ytterligare skärpa  kraven på eleverna, som hädanefter måste uppvisa 90 % närvaro, minst godkänt på standardproven och minst godkänt i kärnämnena för att bli uppflyttade till nästa klass. Denna plan gäller för klasserna 3 till 12. Elever som inte uppfyller kraven måste delta i sommarundervisningen.

Undervisningsdepartementet uppskattar antalet elever som måste delta i sommarundervisningen nästa läsår till 300 000, d.v.s. nästan en tredjedel av samtliga skolelever. Av dessa beräknas 40 % ändå inte uppnå standarden och dessa blir tvungna att gå om klassen.

Den obligatoriska "English Regents Exam" är en prövning i engelska språket och andra ämnen. Eleven behöver godkänt resultat i ÅK 9 för att få ut sitt "High- school "diplom, alltså avgångsbetyget från tionde klass (motsvarar ungefär avgångsbetyget från svenskt högstadium). Elever utan avgångsbetyg från high- school kommer att få det svårt på arbetsmarknaden. Hur skolorna kommer att lösa detta problem vet man ännu inte i detalj, men den största satsningen görs på låg- och mellanstadiet.

Även i New York City pågår debatten om resultatet av att vinstdrivande friskolor lockar till sig de mest studiemotiverade eleverna och dränerar de kommunala skolorna på de elever som driver arbetet framåt. På detta vis sänks de kommunala skolornas nivå ytterligare, hävdas det. Dessutom kommer vinsten inte eleverna till godo utan delas ut till ägarna.

Överfört till svenska förhållanden anser jag det av största vikt att alla elever i den svenska skolan främst fokuserar på det svenska språket. Lever man stadigvarande i Sverige är det viktigt att alla invånare oavsett härkomst har en gemensam referensram av språkliga bilder och semantiska särdrag att falla tillbaka på, så att man inte missförstår varandra och man aktivt kan ta del av all information i samhällslivet och i samhällsdebatten. Detta skapar självförtroende och kompetenta, trygga medborgare.

Viktigt är alltså, enligt mitt sätt att se, att man satsar ordentligt på läsning och ordkunskap, litteratur och tidningsläsning de första skolåren för alla elever. Alla andra ämnen kommer sedan att ha nytta av att eleven har bra läsvana, även sådana ämnen som matematik och naturvetenskapliga ämnen. Många elever är halvspråkiga även på sitt modersmål. De "nya" orden kan då lika gärna läras in i den livsmiljö som barnet befinner sig i. Detta kan bara vara till fördel, eftersom barnet i efterhand i alla fall kan lära sig det nya ordförrådet på modersmålet. Modersmålsläraren är ju för det mesta inte närvarande i klassens arbete och kan därför heller inte hjälpa till med förklaringar. Det är också viktigt att betona, att den som lär ut svenska språket, måste behärska det till fullo. Man borde inte tolerera att lärare som inte har fullgoda svenskkunskaper lär ut svenska. Eleverna måste från början höra riktig svenska, för att lära sig rätt. Vad händer då med elevens modersmål? Det är viktigt att eleven förkovrar sig i sitt hemspråk för att kunna finna sig till rätta i den kultur han eller hon är född i, detta får med andra ord inte försummas. Däremot borde modersmålet i skolan inte få företräde framför det i Sverige gemensamma språket.

Lilian O. Montmar

Adjunkt och författare