Kolonisten Ågren i Mötingselberg berättar sin historia

Kolonisten Johan Ågren i Mötingselberg 4 mil från Vilhelmina berättar vidare:

"Nu såg det verkligt mörkt ut för oss som var kvar. Vi hade arbetat mycket på våra kolonat och skaffat oss en del jordbruksredskap. Domänverket började sälja de stugor som var uppbyggda och nu stod  tomma, när stadsborna hade givit sig iväg söderut igen. Det var huvudsakligen stugor som låg på dålig odlingsmark. De stugorna flyttades därifrån och står nu i andra byar.

År 1933 satte dock myndigheterna in en annons i dagspressen om lediga kolonat på Mötingselberg. Jag minns så väl när detta hände. Det var så många norrlänningar som ville överta kolonaten. När storgubbarna kom upp satt det tre till fyra man på varje kolonatområde och väntade på nämndens utslag. Så nog fanns det jordhunger!

Efter­som antalet sökande var så stort satte nämnden villkoret att de sökande skulle ha intyg av kommunalnämndens ordförande, att de var lämpliga som jordbrukare. Sju av de sökande blev antagna. Under loppet av 1930-talet blev vi nio kolonister och sex kronotor­pare i Mötingselberg. Femton grannar sålunda.

Arbetslösa karlar byggde vägar. Betalningen de fick var en krona per meter väg, men högst  fyra kronor per dag. Så gick det till när Sverige fick sina så kallade "en-kronas-vägar"!

På 30- och 40-talen började det även finnas traktorer. Därför blev det bättre fart på odlingarna. Vidare startades både mejeri och slakteri på centralorten. En turlinje med buss fick vi även till vår by. Då kunde vi komma till centralorten fram och åter på dagen.

När vi var som flest i byn var vi sjuttiotvå personer. Det fanns i genomsnitt tjugo barn. Därför fanns det en ambulerande skola med en lärare som var bosatt här. Beträffande mjölkproduktionen var vi en av de större leverantörerna i kommunen. Vi hade nittio kor och tio hästar när det var som mest. Under denna tid klarade vi oss bra! Målet hade nåtts!

På 1950-talet hade varje gård en personbil. Bön­derna i grannskapet tycktes nästan vara avundsjuka på oss. Många av dem hade bara en trampcykel. Men vad som var viktigast för oss var, att vi hade arbete både vinter och sommar åt Domänverket, utom då vi arbetade med jordbruket."

Utdrag ur dokumentärromanen  "Kolonisterna på hjortronmyrarna" 2010, en pendang till "Maria Magdalena Mathsdotter - Kungen, samekvinnan och den franske pastorn", 2012.

Recensioner se hemsidan: http://home.swipnet.se/Alerta

Böckerna finns tillgängliga på Adlibris, Bokus, Bokia, CDON, Ztorm och i din närmaste bokhandel och på biblioteket.