Kraftåtgärder efterlystes för att lösa arbetslösheten redan 1922

Industrialismens tidevarv, den period som formade vårt moderna liv, vårt sätt att tänka och organisera arbetet är på väg att ta slut. Därför är det intressant att hålla i minnet hur den tiden var och förstå vad som hände, innan allt är historia. När jag sökte källmaterial för min dokumentärroman "Kolonisterna på hjortronmyrarna" som handlar om Sveriges inhemska kolonisation år 1922,  fann jag följande artikel i Eskilstunakuriren daterad den 16 mars 1922.

 "Statens jord åt industrins sysslolösa folk

Stor debatt i andrakammaren: 

Vid andra kammarens sammanträde på onsdagen den 15 mars 1922 framställde herr Månsson i Hagaström (vs) till statsministern följande interpellation:

”Är regeringen villig att, innan landets tillgångar och möjligheter att bringa offer till understöd till de arbetslösa blir alltför mycket medtagna och de sysslolösas arbetsförmåga och arbetshåg blivit undergrävd, vidtaga skyndsamma åtgärder i syfte att till jordbruket återföra de yngre övertaliga industriarbetarna till jordbruket? Om så är, vilka åtgärder i detta syfte är då att förvänta på regeringens initiativ?”

I den vidlyftiga motiveringen lämnade talaren en översikt över den industriella utvecklingen i världen och gjorde gällande att världen nu är överindustrialiserad. För en var som har den minsta aning om ställningen i världen, måste det stå klart att en stor del av fabrikerna nu i årtionden måste stå oanvända för sitt avsedda ändamål, till dess världens grödor hunnit avsätta en tillräcklig fast ekonomisk botten för industrin att arbeta på. Köpkraften är ödelagd i stor utsträckning, likaså arbetslusten. Det ekonomiska tillfrisknandet kommer icke som en frukt av den eller den kongressens beslut i monetära spörsmål. Världshushållets hälsa kommer först så småningom återvända i den mån grödorna på åkrarna årtionde efter årtionde hinna växa till och överskottet av dem blir så stort, att det kan bilda en grund för ländernas ekonomi.

Det är nödvändigt att i tid rädda våra arbetare åter till jordbruket och produktivt arbete. De små uppsving som komma under de närmaste åren blir mycket låga och korta och kunna ej ge alla våra arbetare arbete inom industrin.

Vi har nu i vårt land omkring 160,000 arbetslösa. Man torde icke behöva anses som en falsk profet, om man säger att av dessa komma de 50,000 aldrig mer i industriellt arbete. Under normala förhållanden skulle de flesta av dessa ha emigrerat till Amerika. Åt dessa män och kvinnor gäller det nu att bereda arbete inom landet.

Enligt talarens förmenande hade det svenska samhället nu kommit i en sådan social återvändsgränd som det en gång befann sig i under drottning Margareta, Gustav Vasa och Karl XI tid, då de verkställde sina sociala revolutioner. Endast ett verkligt socialt revolutionärt snitt kan nu bota skadan. Men detta snitt bör företagas av statsmakterna, som har samhällsöverblick och kunskaper. Skall det i en förtvivlans sista stund företagas av andra, som icke besitta tillräcklig kunskap om samhällskroppen för det fara för att det sker så fumligt att den sjuke kan komma att förblöda eller bli invalid.

I mellersta och nprra Sverige finns stora statsdomäner som inbringa försvinnande litet åt staten. Denna jord kan säljas ut till de arbetslösa. I landet finns vidare 441,000 hektar åker i de brukningsdelar, som vardera är över 100 hektar per brukningsdel. Denna jord föder nu icke på långt när så många människor som den skulle kunna ge bäring åt, om den vore fördelad i mindre brukningsdelar. Avlöser man nu hälften av den 441,000 hektar, kan man på den andra hälften bygga upp över 22,000 bondgårdar…”

Lilian O. Montmar

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta