Preventivmedel är bättre än fosterfördrivning Del 5

Lördagen den 4 november 1922 inleddes en ny epok i svensk historia. Tidningen Arbetaren startade en kvinnospalt med Elise Ottesen-Jensen. Hon informerade om den höga andel kvinnor (20 %) som efter forsterfördrivning blivit sjuka och tvingats läggas in på sjukhus med hög feber och efteråt fått sviter. Många unga flickor dog efter ingrepp. Av 1200 fosterfördrivningar som genomfördes av kvacksalvare var 100 kvinnor inte ens gravida.

Men frågorna som hon tog upp föll inte tidningsherrarna på läppen och snart var spalten om frågorna om kvinnans rätt till lagfäst skydd för moderskapet, rätt till preventivmedel, förlossningshjälp och smärtlindring på sjukhus ett minne blott. Men Elise Ottesen-Jensen lät sig inte tystas. Hon startade tidningen ”Vi kvinnor” med artiklar och intervjuer med läkare och förespråkare för sexualupplysningsfrågor.

Anton Nyström var den som först fick ordet i tidningen. Han hade kämpat mot lagen, men bara kunnat stoppa den till en del. Han hade fått riksdagen att förstå, att kondomer var det enda skyddet mot smittosamma könssjukdomar och därför lät man bli att förbjuda försäljningen. Eftersom pessaret var förbjudet, förblev det ett okänt preventivmedel för många. Men många läkare gjorde som Anton Nyström, provade ut pessar på läkarmottagningarna. Dessa läkare höll också föredrag i föreningslivet. ”Vi kvinnor” hann komma ut i 16 nummer innan den gick omkull 1925. Men Elise Ottesen-Jensen gav inte upp. Sedan hennes första resa till Grängesberg 1923 blev hon en känd agitator inte bara i sexualfrågan utan hon drev också frågan om att få kvinnor att bilda fackföreningar. Hon gav ut broschyrer och bar själv med sig dem till mötena.

År 1928 blev Ottar sexualupplysningsreformator på ventenskaplig grund genom världsligan för sexualreform, WLSR. Hon fullföljde nu den naturvetenskapligt-medicinska inriktning som hon avvikit från på grund av explosionsolyckan. År 1932 kom boken ”Människor i nöd”, som ger en bild av sexualnöden i Sverige och idéer om hur den kan lösas. Boken fick stor uppmärksamhet och såldes i en för den tiden stor upplaga om 30 000 exemplar. I boken målas riktlinjer upp för ett WLSR på svenska, RFSU.

Ett år därefter bildades Riksförbundet för sexuell upplysning och den 15 oktober 1933 öppnades den första rådfrågningsbyrån på Regeringsgatan 49 i Stockholm i en mörk lokal. Preventivmedel är bättre än fosterfördrivning var budskapet.  Man visade även en upplysningsfilm om kolare i Norrlands vida skogar, där folk frös i otätade enrumshus av ohyvlat virke byggda direkt på marken och om familjer med små barn som levde under karga förhållanden.

Fortsättning följer...

Lilian O. Montmar

Välkommen till min hemsida:       http://home.swipnet.se/Alerta