The Neue Galerie i New York

Vi fortsätter vår promenad i Central Park fram till den stora vattenreservoaren som Frederick Law Olmsted lät bygga i mitten av artonhundratalet. På den tiden användes dammen för att försörja Manhattanborna med vatten, men efter att ha använts i 131 år ansågs den vara hälsofarlig. År 1994  döptes den om till ”Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir” för att hedra hennes minne. Hon hade älskat sina joggingrundor i parken och bidragit mycket till utvecklingen av New York. På östra sidan av parken skådar vi över till Guggenheim Museet, men när vi ser köerna utanför, bestämmer vi oss för att i stället besöka ”The Neue Galerie” i hörnet av 86th och 5th Avenue. 

Jag tror att ”The Neue Galerie” är ett av New Yorks mest sofistikerade men ändå inte så kända konstmuseer. Inhägnat i en snirklad Vanderbilt Manson grundade Ronald S. Lauder museet som en hyllning till sin vän Serge Sabarsky. De båda männen delade ett brinnande engagemang för tidig nittonhundratals tysk och österrikisk konst och design. De träffades år 1967, strax innan Sabarsky öppnade sitt Serge Sabarsky Galerie på 987 Madison Avenue. Ronald S. Lauder var en flitig besökare och klient. De kom på idén att tillsammans öppna ett museum för att kunna ställa ut kvalitetsverk från perioden. När Sabarsky dog år 1996 bestämde sig Lauder för att skapa ”The Neue Galerie” i New York i hans åminnelse.

Efter att ha genomgått den obligatoriska säkerhetskontrollen ser vi att samlingen är uppdelad i två sektioner. På andra våningen visas österrikiska verk från tidigt tjugotal. Här hänger målningar av Gustav Klimt, Oskar Kokoschka och Egon Schiele tillsammans med prydnadsföremål av hantverkare i Wiener Werkstätte.

En stor överraskning väntar. År 1894 hade Gustav Klimt och Franz Matsch fått i uppdrag att måla allegoriska framställningar av de olika fakulteterna i Wiens universitetsaula med det föregivna temat ”Ljusets seger över mörkret”.

Gustav Klimt skulle åskådliggöra fakulteterna ”Filosofi”, ”Medicin” och ”Juridik”. Redan skisserna till fakultetsbilderna för filosofi och medicin hade utlöst protester. Men det skulle bli etter värre, när Klimt avbildade rättsvetenskapen som en bestraffande och hämndlysten makt med utpräglat sexuella ambitioner. I bildens mitt står en naken gammal böjd man som hålls fast och nästan uppslukas av ett bläckfiskliknande odjur, medan tre nakna kvinnliga furirer övervakar avrättningen. En av de främsta kritikerna till alla tre utkasten var Karl Kraus med sina beska kommentarer: ”... för herr Klimt är begreppet jurisprudens uttömt med brott och straff, rättskipning är liktydigt med att ”åka dit och få på nosen”.

Klimt nekades ställa ut ”Jurisprudens” på världsutställningen i St. Louis 1904 med påföljd att han blev arg och betalade tillbaka alla förskottsbetalningar. Han avsade sig hela uppdraget för ”Fakultetsbilderna”.

Koloman Moser och Erich Lederer köpte Klimts tre utkast. ”Medicin” hamnade i Österreichische Galerie och målningarna ”Filosofi” och ”Jurisprudens” köptes av baron Bachofen-Echt. Under Hitlertiden ”ariserades” verken, det vill säga att de konfiskerades som judisk egendom av staten. I maj 1945 brändes de tre verken upp på slottet Immendorf i Niederösterreich, när de flyende SS-trupperna satte eld på slottet. Men hur kommer det sig att förlagan till ”Jurisprudens” hänger på ”The Neue Galerie” i New York? Enligt konsthistorikern Gottfried Fliedl och hans bok om Gustav Klimt existerar en ”överföringsskiss i svart krita, blyters, förstoringsrutnät, 84x61 cm i privat ägo i Österrike”. Är det den skissen som har hamnat i Ronald S. Lauder samling?  Enkla förarbeten utförda i kol finns att beskåda på Burgtheaters vind i Wien. Och här i New York hänger alltså överföringsskissen till ”Jurisprudens”!

I samlingen hittar jag också originalet till ”Der schwarze Federhut”, men det är inte tillåtet att fotografera av målningen. Istället beslutar jag mig för att fotografera av min egen inramade kopia.

En central plats i samlingen intar Gustav Klimts porträtt av Adele Bloch-Bauer i silver och guld på canvas som är flankerad av två skulpturer föreställande knäande pojkar. År 2006 köpte Ronald S. Lauder Gustav Klimts målning av ägarinnan Maria Altmann på uppdrag av ”The Neue Galerie”. Verket hade ursprungligen tillhört Bloch-Bauer-familjen och hade hängt i Ferdinand Bloch-Bauers hem när det blev stulet tillsammans med de två skulpturerna ”Knieling Youth”. År 1942 auktionerades verken ut på Kärntnerstrasse i Wien och Bruno Grimschitz köpte dem för Galerie Belvedere i Wien. År 1999 stämde arvingarna den österrikiska regeringen och fick rätt. Fem målningar överläts till ägarfamiljen. ”The Neue Galerie” köpte ”Adele Bloch Bauer” från arvingarna och de båda skulpturerna skänktes till galleriet. 

Ronald S. Lauder har bekräftat att inköpsprisettill och med var högre än det sista budet på 104200.000 dollar för Picassos ”Pojke med pipa”. Pressen rapporterade att priset för Klimts ”Adele” hade varit 135 miljoner dollar, vilket skulle betyda att vid tiden för köpet var ”Adele” den dyraste tavlan som någonsin sålts. På andra våningen finns en stor Picassosamling med verk mellan hans röda och blå perioder. Här finner vi också verk av Vincent van Gogh, Edgar Degas, Paul Cézanne och Henri Matisse. På tredje våningen visas verk av Wassily Kandinsky, Paul Klee, Ernst Ludwig Kirchner, Lyonel Feininger, Otto Dix och George Grosz.

Och vem är det som står och betraktar Picassos målning ”Woman with raven”? Visst är det Yoko Ono i svart hög hatt med stora solglasögon! Hon är där tillsammans med sin son och barnbarnet. Hon står med min dotters händer i sina. Känner de varandra?

 © Lilian O. Montmar

Hemsida: http://home.swipnet.se/Alerta